Vill DIR R FRLOEA DE al Uti Lf BI RvVE itne Ka ake I
kan man billigtvis fråga, om 4äcke insändarens framställda
undersökning bevisar just motsatsen af hvad den skulle
bevisa eller riktigheten af min sats, att kronan mäste äga
verkstäder för förfärdigandet af vissa slag utaf sin krigs-
muteriel, så vida der annars skall blifva tillforlitlig. Skul-
le en regetriåg, med ansvarighet intör folkets ombud. kun-
pa våga att anförtro en sådan mängd medborgare: lif, som
sammwanträngas på krigsfartyg, åt farkoster, hvilka hon på
förband visste sg icke kunna erhålla fullt tillförlitliga,
då de lagas från cuskilte varf? Skulle det vara hushåll-
ning för staten alt få en sämre, äfven möjligen dålig,
flotta, och spara in något på kostnaderne, emot att betala
mera och få ex bättre materiel, och synnerligen någen-
ting så maktpåliggande som matcrielen för fosterlandets
försvar af dess sjelfständighet? Dessa frågor besvaras gan-
ska lätt och. som jag tror, blott på ett sätt. Men fakta
tala alllid bäst, ämnet är af vigt att utreda i ett land,
der folket genom sine ombud icke bevilja eller åtminstone
icke böra bevilja anslag till annat än det nyttiga och nöd-
vändiga. Y
Om våra krono skeppsvarf skulle nedläggas och våra
fartyg kunna byggas vå coskilte varf, för vida bättre pris,
så lålom oss se till, huru sådant kulle tillgå. Är pro-
jektet verkligen nyttigt, så blir det i samma mån lätta-
re verkställbart, som i öfvergå frän. systemet att bygga
de i min tro onyttiga linieskeppen. Skulle kronan. kon-,
trahera om fartygen efter fastställde ritningar, och när
fartyget vore färdigbygdt kronan lita besigtiga det, så
torde man få taga för alldeles afgjordt, att vi finzo en
högst dålig flotta; ty det är notoriskt, alt ingenting är
svårare, att icke siga nästan omöjligt, alt till stna minsta
detaljer besigt:ga, än ett färdigbygdt fartyg. Kronan skul-
le således vödvändigt aflöna minst en lika stor konstruk-
tions-personal som uu, för att fördela flere deraf öfverallt
på de privata varf, hvarest fartyg bygdes. Denna perso-
nal behötde vara talrik, för att tillse. snart sagt hvarje
öconblick, att intet misstag med eller utan vilja, af entre-
prcnören eller dess folk beginges, så väl i afscende på ar-
bets- och bygnadssätt, som i afseende på valet af de min-
sta delarn: utaf bygnads- materialen. Denna personal
skulle vidare vara särdeles väl aflöna?, på det icke å nå-
got ställe skulle inträffa, att det enskilta behofvet eller
vinning begäret hos dem. som hade uppsigten, togs i an-
språk och beräkning af en entreprenör, som dervid skule
hafva en betydlig fördel. Konstruktions-personalens aflö-
nivg blefve för staten bestämdt då dyrare än nu, och deri-
genom försvann till en stor del den vinst kronan skulle
äga af att beställa fartygen hos enskilte varf-ägare, Men
jag skall nu öfvergå till verkliga fakta. Mig vetterligen
har det hos alla nationer alltid ansetts för ett sådant axiom,
att kronan skulle äga skeppsvarf, att enskilte varfsägare
endast högst få gånger blifvit anlitade. Jag har hört i
allmänhet omtalas, att fartyg, som byggas på entreprenad
af enskilta, alltid blifva vida sämre än de fartyg som byg-
gas på kronans varf. De am. enda speciela fall jag när-
mare känner, skall jag här framstålla. Det ena pas-
serade i vart kära fädernesland år 1808. Kronan beställde
då en mängd fartyg och nästan alla enskilte varf anlita-
des. Konstruktio: s-officerare kommenderades att bafva till-
synen, och de fleste fartygen som beställdes voro afen
Lien certe, d. v s. minst svåra att bygga. På sådant sätt
bygdes 2:ne hemmema eller skärgårds-fregatter, som hvar-
dera skulle föra 42 pjeser, hvaraf 36 pund:ir, på batteriet,
några däckade kanonslupar och 42 st. kanonjoliar. Låtom
oss nu tillse resultatet. Den ena fregatten, benämd Birger
Jarl, ansågs några år derefter, 1813, för ett så uselt far-
tyg. att en numera afliden, utmärkt skicklig, officer, Ma-
jor Lagerbeim, som samma år blef kommenderad att så-
som Chef å fregatten med den utlöpa, förklarade sig icke
kunna förena med sitt samvete, att med en mängd menni-
skor gå om bord på ett så dåligt fartyg. vägrade emot-
taga befälet och begärde derföre samt erhöll afsked. En
annan, numera afliden, officer, Major Hjelmstjernu,
erbjöds och mottog då befilet, fartyget besigtigades , för-
klarades brukbart och utlöpte. Ett par dagar derefter, i
det aldra vackraste väder, sjönk fregatten midt på dagen.
i trakten af Falsterbo, och af omkring 200 personer som
voro om bord kunde endast 9 rädda sig. Den andra fre-
galtten, Erik Segersäll, var nästan lika dålig. Under en
kryssning i Öresund år 1813, då en stark by (väderil) på-
kom, sprungo 3:ne timmerknän i bogen; en alldeles oerhörd
händelse med fartyg af någon duglighet. Fregatten upp-
Jades om hösten i Landskrona, och med stor möda vågade
man året derpå föra den från Landskrona till Karlskro-
na, der den sedan slepades. efter att endast en sommar
bafva gjort tjenst. De däckade kanonsluparne vore äfven
däliga och läckte, så att man med dem ej vågade hålla
sjön. De 42 kanenjollarne, som skulle föra 24-pundige ka-
noner, oro till den grad usla, att några vero nära att
sjunka för blotta salutskott på Stockholms ström, och skarp-
skjutning ägde aldrig rum utan att fartygen togo Jäck;
man nödgades sedan bestycka dem med endast 12-pundige
kanoner. Det andra exemplet jag känner då enskilte varf
blifvit anlitade, var just inom England. Grekiska rege-
ringen beställde flere, om jag rätt minnes 6, ångfartyg,
ingick på ganska bög betalning, och Engelska .GrekKo-
miten åtog sig tillsynen. De stackars Grekerne blefvo af
med sina penningar, men af alla 6 fartygen var det endast
ett (Carteria) som var af beskaffenhet att kunna hinna till
Grekland. Fartygen endergingo besigtrng, och godkän-
des, men voro så dåliga att de öfrige sjönko eller brunno
vid Englands kuster; de enskilte-eutreprenörerne ångrade
dock icke företaget.
Engelska FinansKomitens undersökning bevisar, att far-
tyg, bygde hos private, ej blifva så dughge, som: bygde
på kronans vart. De fakta jag åberopat och den un-
dersökning jag lyckats å-tadkomma, bevisar äfven mot-
salsen.
I afseende på skeppsbyggeriet hav således Finans-
Komilens undersökning bevisat intet af hvad insändaren
ville bevisa. I afseende på Motala verkstad åter, kan jag
ej fatta att dem bevisat något.
Den avdra punkten undersökningen innehåller är en