lysa insändaren att vår regering afskaffat sitt Kommis
sariats-departement och ändock vid behof proviante-
rat trupperne i läger af flere tusen man, genom centrepre-
nad-auktioner till de billigaste priser och med de bästa va-
ror. Det Engelska exemplet behöfva vi således ej. Jag tror
mig sålunda hafva temligen vederlagt insändaren bådei det
han ville bevisa, och i det hvartill hans andragne bevis yt-
terligare kunde lämpas. Jag har med ledsnad skrifvit cmot
en författare, som denna gång nyttjat så svaga skäl, och
hvars öfrige skrifter om vår handel och vårt Atullsystem jag
med verklig nytta läst och som varit utmärkta för mycken
sakkännedom. Jag förmodar, att insändaren denna gång
skrifvit i ett ämne, som han icke med lika grundlighet
betänkt.
Ehuruväl Insändaren hänvisat mig till en undersökning
om Skeppsvarf, som bevisat för min sats, i stället för mot
densamma, ber äfven jag sjelf att få lemna ett ytterligare
bevis för samma sats, då jag hänvisar till det åberopade af
Baron Charles Dupin såsom Rapporteur inför 1832 års De-
puterade Kammare, på undersökningskomitåens vägnar, af-
gifne förträffliga betänkande, som direkte afhandlar nyttan
för Kronan af att äga Centralverkstäder. Denna undersök-
ning, som jag åberopar, rörer ej proviantering och cJ en-
dast skeppsvarf; den angår i en hufvudsaklig del mekani-
ska verkstäder och bevisar, att Frankrike vunnit i dubbelt
afseende på anläggandet af sine mekaniske verkstäder. Ar-
betena hafva blifvit vida bättre och kostat vida mindre, än
då de togos från enskiltes verkstäder. Ett bestämdt faktum
är att Franska Kronån icke ägde ett enda dugligt ångfar-
tyg, förr än hon lät tillverka dem på egne verkstäder. Men
Baron Dupins och komitetens betänkande afhandlar äfven
en kort resumt om Engelska verkstäderne, och kommer der-
vid till alldeles motsatt resultat mot hvad Insändaren trott,
alt Sir Henrys undersökning om varfven skulle bevisa. Då
man dessutom i ett land sådant som England, der enskilta,
fullkomliga fabriker och verkstäder i stor skala finnas af
alla slag, ändock icke med tillförsigt kan anlita dessa, utan
att man derifrån får sämre arbete, såsom Insändaren haft
godheten bevisa i afseende på varfven, så hemställer jag till
hvar och cen, som känner tillståndet med de privata anlägg-
ningarne af samma slag i vårt land, om icke vi med oänd-
ligt mycket större skäl kunna och böra underlåta att göra
landets försvar beroende af de enskilte industrianläggnin-
gar, vi möjligen kunna hos oss uppletac Det finnes snart
sagdt vid ingen kostnad det är sa angeläget att mindre se
på summan och mera på qvaliteten hos det man för sum-
man erhåller, än i fråga om landets försvars-materiel. Och
den hos oss med hvarje dag inträdande bättre hushållning
i detta fall hafva våra förfäder och vi sjelfva dyrt betalt
genom erfarenheten af de fordna tidernas ofta enorma upp-
offringar af medel och menniskolif, derföre att man vid
materielens anskaffande skulle se endast på bästa pris. En
fullkomligt god vara fås ej vanligen för godt pris. Jag
skulle kunna här citera en mängd exempel på misshushåll-
ningen fordom i vårt land af att endast se på prisen. Jag
skall endast nämna ett, hämtadt från det vapen vid hvilket
jag tjenat, Artilleriet. Fordom upphandlade man dels jern,
dels beslag på auktionen; lägsta priset afgjorde kontraktet,
men om rudimaterien, jernet, var för ändamålet tjonligt,
derpå tänkte man cj. Det hände att, då Batterierne ut-
ryckte till exercis från Artilleri-Gården, och ej huuvnit läng-
re än till tullen, befanns en och annan pjes urständsatt
att medfölja; beslag voro söndergångne, hvilka nyss hade
blifvit påsatte Lavetten. Sådane händelser, iaträffande vid
en exercis, äro icke vådlige, men under ett krig kunna de
vara af ett oberäkneligt inflytande.
Jag slutar denna redan nog vidlyftiga artikel med den
förklaring, att den sparsarnhets-anda, mine medborgare sko-
la sc af mig yrkas såsom offentlig man, ålägger mig att
yrka de principer som finnas uti mine här nedan införde
muntlige yttranden i ämnet, och att motsätta mig all så-
dan hushållning, som, junder namn af sparsamhet för ögon-
blicket, i tidens längd leder till mångdubblade utgifter
och någongång måhända till för mitt fäidernesland stora
olyckor.
Stockholm den 9 April 1834.
OTTO AUG. GRONHJELM.
RP mT XP AK LX PRTAR FN AA Tr RR FYN PR