STOCKHOLM Den 6 Juni. Bevillningsutskottet har nyligen genom votering beslutat föreslå Rikets Ständer en sålunda förhöjd afgift, äfven på de mindre pannorna för bränvinsbränningen, att en 20 kannors panna skall erlägga 5 R:dr, och en 30 kannors panna 13 R:dr 32 sk. Det berättas att mycket missnöje skall uppstått häröfver bland Bondeståndets ledamöter; men: vi kunna knappt sätta tro härtill. En go kannors panna med mäskvärmare, hvilket blir det högsta apparat som skulle få begagnas, komme deremot att o beskattas med 732 R:dr årligen. Då nu dess panperymd, äfven med mäskvärmarens antagande lika med 4del deraf, endast blefve 43 gånger så stor som: 30 .kannors pannan, men skatten nägra och femtio gånger högre än skatten för 3o-kannrspannan, så synes åtminstone icke den mindre jordbrukaren vara den, som här har skäl att beklaga sig. Med allt möjligt ömmande för desse medborgares till stor delså betryckta belägenhet, kan detta dock omöjligen undanrödja den jemlikhet i rättigheter och skyldigheter, som är det första vilkoret för ett lagbundet samhälle; och då man besinnar, att med en 30 kannors pannaskan tillverkas åtminstone 700 kannor årligen, och skatten sålunda endast utgör omkrinpg en skilling på kannan af detta tillverknirgsbelopp, så är det, under förutsättning, att rfågonting behöfver göras till förändring af författninzarna i detta ämne, omöjligt att tänka sig någontisg mera billigt: Är det då icke nog, om den rändre jordbrukarea till sia förmenta fördel, som 21 dikvel icke hunca inse, fir, emot alla grundsatser för näringars bedrifvande, alla vedbesparande appsrater förbudna, utan att han äfven skulle få drifva rätlvisen så låvgt, att på den större jordbrukaren hvälfva hela beskattningen för denna näring?