Dr Engström prisade den nuvarande tiden fram-
för den förflutna, dels derför att den direkta all-
männa bevillningen var, 18325, 230,000 Rdr bko
mindre än 1929. och dels derföre, att vi väl då äg-
de en utländsk skuld af 10,050,000 Rdr Hamb. bko,
pu deremot ingen. Talaren gladde sig åt att de
lägre folkklasserna äro menagerade; ty den indirek-
ta bevillaingen drabbar dem mindre, och påstod,
att, om jordbruket icke kan fullgöra skatterna, här-
ör denna oförmögenhet af personel misshushållning,
samt uppskattade Göta kanals aspekter så lofvan-
de, att man med allt skäl kan vänta kostnaden iao-
om kort återgaldad. Dompr. Dr Heurlin uppsteg
och redogjorde för opinionen i- om Utsk., samt fåg-
nade sig öfver den rättvisa Dr JZoren lemnat åt Ut-
skottets motuver, Bad vidare få anmerka, att de
ökade behofven härleda sig från ingångna passevo-
Jans-kontrakter, och att de uppslukas af underhålls-
departementet. Om det århga anslaget bur otill-
räckligt, blir följden, yttrade talaren, att Kongl.
Maj:t tillgriper reservförråderna, som återigen nästa
Riksdag fordradesirersätining i nya anslag. Hvad ka-
na!en beträlfar kan man om den säga: att den är bygd
på bankens bekostnad, mera än vå landets, — ehuru det
visserligen jemväl lemnat ofantligt — emedan Banken
uppå den förlorat hela sin betydliga ränte-vinst.
Prosten Bruzelius yttrade, att det ingalunda var
brist på mod utan på ma:icriel, som vållat de si-
sta Finska krigeus olyckliga utgång. Doktor Gre-
villius: Ett fork med känsla för sin sjelfständighet
och sin ära bereder stg under fredecus lugn på sitt
sjelfförsvar. Historien - vittnar om, att krig ganska
ofta helt oförmodadt inträffa. Utgången af fält-
tåget 1805 lefver hos Talarven städse i ett sorgset
minne, och den må med skäl tillskrifvas brist
å materiel. Om man fördröjde att i fredens tid
anskaffa hvad som i farans stund stund behöfves,
blefve Sverges sjelfbestånd måhända problematiskt;
dessutom får man ej glömma, att, när nödvändighe-
tens lag bjuder dess anskatfande, skulle man tro-
ligen få betala den ganska dyrt. Prosten Nordin:
Att vår goda Konung icke begärt detta anslag, om
ej verkligt behof vore för handen, derom vore Hr
Prosten förvissad, och just för den skull mycket
böjd för att bevilja det, om han bara visste, hvarest
man skall taga utvägar. Den sparsamhetsanda ,
som, i börjaa af detta Riksmöte utmärkte Högvör-
dige Ständet, beklagade han hafva försvunnit. Den
största skrupeln vore Riksgäldskontorets skuld af
5 å 6 millioner. Föreslog en beskattning på lasten
och öfverflödet, bränvinet synnerligast; om derige-
nom tillgångar beredas, ville Talaren oändeligen
gerna bifalla anslaget; ett annat handlingssätt var
att göra sig till vän af den orättvisa mammon.
Biskop Thyselius önskade, att åtminstone bälften af
hvad som begärdes, eller 45,000 Rdr bko, blefve beviljade
tills nästa Ständer sammanträda, och påstod att Riksgälds-
kontorets skuld ej uppgär till mera än 3 millioner, om man
ej vill räkna de 4 Banken äger, ech då uppstod en större
summa. Prosten Sten bamwar varnade dem af Ståndets
ledam öter, hog hvilka en alltför nitisk anda visade sig;
men gladde sig tillika åt den. medborgerliga anda, som
inger det hopp, att, i farans stund, vi, såsom Moses på
berget, hålla våra händer ständigt lyftade under striden.
Talaren försvarade Utskottet för den beskylloing af
brist i tänkesätt man gjort det, och yttrade: så är det
icke, .ej beller äro ledamöterne af Presteståndet de nidska-
ste, samt slutade med att säga: när man önskar:se allt be-
viljas, blir följden, att en motsatt opinion någor gång gör :
sig gällande, och man bör ej gå så lång i förtroende till
Utskottets förmåga, att man tilltror det kunna trolla el-
ler uppgräfva skatter. Biskop af Wingård: ämnet är
nvigtigt och småsaker böra förbigås. Hr Biskopen sade
sig. tala för ganska magra orter, der en förminskning i
skåttebördurna med största erkänsla skulle emottagas; det-
ta oaktadt kunde talaren ej medgifva dem rätt, som säga,
att våra skatter jemt ökas. Till motsatsen: måste höra, att
man vid tvenne Riksdagar nedsatt Bevillningen; börttagit
salpeterskatten, utgörande 124,000 hb:o, och tillåtit allmogen
beräkna högre betalning för kronoskjutsen. — Ändock höres
ingen tacksamhet, blott samma rop i städse högre toner, fast de
cj lyckas gjöra sig gällande inför dem, som känna det verkli-
ga förhållandet. För öfrigt utan att anse StatsUtskottets
ledamöter för några egentliga trollkarlar, tilltrodde talaren
dem den redligaste vilja, och önskade att hvar och en ej må
anse sig stå i någon solidarisk ansvarighet, utan alla för en
och en för alla. Komminister Dahlgren beundrade den
kardinalprincip, som yrkar att skattebördorna böra
ökas hos hvarje skuldsatt person, derföre att man väl kam
bära dem, om man ej misshushållade; och medgaf att på
detta sätt skulle tillgångarne bli ymniga, ehuru på bekost-
nad af rätt och allmän säkerhet. — Prosten Astrand äl-
skade visserligen sjöförsvarets vidmakthållande, men ej den
brådstörtande fart, hvarmed man tyckes vilja gå till väga.
Landets stigande välgång minskas naturligtvis genom skat-
ternas ökande, och talaren uppoffrade gerna för denna fixa
IA Am hahäÄnftarnR anm LAK hace VISSA Naeronnar on lila