fv 2 2M8M000 RR AN —
ligen lättas. Doktorerne Heurlin och Holmström samt
Prostarne Svedelius och Stenhammar förenade sig.
Fältprosten Edwall öfverlemnade till det Högvördiga Stån-
dets behjertande landtstatens i Jemtland högst svaga till-
stånd, i afseende på dess löneförmåner, dem Hr-Prosten för
hvar och än grad specificerade. — Prosten Nordin: I an-
seende till de löften sednaste Ständer gåfvo, löften som bor-
de hållas heliga, hade talaren betänklighet vid att biträda
Utskottet, samt önskade att motiverne till afslag blifvit
framställde. Doktor Grevillius ansåg Hr Edvalls skil-
dring förtjema den största uppmärksamhet, och förmenade att
staten cj får vägra desse tjenstemän nödtorftig bergning,
om man vill att de skola uppfylla sitt ändamål. Fordna
Ständer hade kommit ifrån saken, dels derigenom att de
billigat den skäliga klagan, dels medelst gifna löften om
hjelp; att nu ej kunna hålla ord-: vore tungt; man måste
kunna det, Doktor Heurlin förklarade, att Utskottet vis-
serligen vore öfvertygadt om nödvändigheten af en generell
lönereglering; men då Kongl. Maj:t ej täckts meddela en
sådan, ansåg Utskottet det ej stå i dess förmåga att ingå i
pröfning af någon partiel, till förmån för ett särskilt län.
Biskop Thyselius: att när Utskottet ej bifallit Kongl.
Maj:ts nådiga proposition i vigtigare ämnen, såsom försvars-
verket, har det den största ursäkt för att ej hafva befaltat
sig med denna underordnade fråga. Prosten Örnberg:
Riksens Ständers värdighet fordrar att honorera det
en gång högtidligt gifna löftet. Troligen vore denna Riksdag
den rätta härtill. Yrkade verkställigheten. Hr Prosten
talade vidare om den väsendtliga nytta biträdet af en drif-
tig och skicklig kronobeticning är för Hrr Pastorer; hem-
ställde om man väl med bestämdhet skuile kunna påräkna
denna deras allvarliga medverkan, så länge man bibehåller
deras! löner i detta skick, och begärde att Stats-Utsk. utan
dröjsmål nu genast måtte gå i författning om förhöjandet
af dem. Prosten P. P. Svedelius: För att desse Läns-
män må kunna uppfylla sina sysslor nitiskt och utan de
biförtjenster man åberopar emot dem, under: det man gör
intet till förekommamdet deraf, fordras ovilkorligen en för-
ökning i deraslöner. Talaren önskade, att boställen mätte
dem anslås, samt föreslog att en skrifvelse måtte ingå till
Hans Maj:t med begäran, att Högstdensamme värdes låta in-
fordra underdåniga rapporter, hvarest de mest behöfvande
af dem befinnas, och derefter gifva desse Länsmän cen
lämplig löneförhöjning. Prosten P. G. Svedelius: Det
af flere talare åberopade Riksens Ständers löfte är blott
att anse såsom en epinion, af dem uttryckt, emedan de
ej äga rätt att besluta något af längre varaktighet än tills
pästa Ständers sammanträde, Prosten Ödman biträdde
förslaget om boställe, utan att gilla den af Utsk. föreslagna
metod ait sammanslå flera under ett distrikt. Ett sådant
försök hade blifvit gjordt i Uppland, och man kade deraf
ej rönt det goda man åsyftat. För sedlighetens och ord-
ningens vidmakthällande vore ett tillräckligt antal nödigt.
Riksstatens 3:dje hufvudtitel. Topegrafiska
korpsens reglering. Häröfver anfördes af Prosten Mit-
tag: Att det gifves en regel, äldre än Högl. Stats-Utskottet,
och den är: ingen regel ntan undantag. Den principen att
alla regleringar må upprätias med de dertill gifne anslag vo-
re visserligen tililbörlig; men i frågan om den Topografiska
borde väl dess vetenskapliga värde och högst väsendtliga
nytta, i den mån verkningarna kinna utvecklas, af begge stats-
makterne befordras och biträdas. — Trodde resultaten rättfär-
diga den ringa uppofiring som är begärd. Han respekterade den
satsen som bjuder: ultra posse nemo obligatur; men an-
såg den ej fullkomligt tillämplig emot dem, som i farans stund
skola försvara fäderneslandets landamären,samt begärde återre-
miss till vinnandet af en annan utgång. Häruti förenade sig
pluraliteton af ståndets ledamöter. — Doktor Heurlin: Man
borde visserligen afslå alla äskade förhöjningar, vid åtankan
af Statsverkets tillstånd; men den nytta somitoporrafiska korp-
sen medför, förtjenade att härvid göra ett undantag. DBi-
skop Thyselius: Ändamålet vore här så stort och anslaget
så obetydligt, att ban lifligen hoppades att Utskotiet ville
ändra sitt votum — att sådana förhöjningar, som afse un-
derbefälets och truppens bättre lönande, bort beviljas och
en medelväg följas emellan att bevilja allt eHer afslå allt, Mo-
mentet remitterades Prosten Ödman föreslog, att iandtre-
- gementerne skulle inkallas till garnisonstjenstgöring i huf-
vudstaden och förenade sig med hvad Hr Petre i sin re-
servation så förtjenstfullt anfört. Prosten Bruzelius: I en
hufvudstad äro tre ä fyra regementen ingalunda någon
betydlig styrka, och behöfvas rätt väl för ordningens vid-
makthållande samt att denna förändring troligen cj kunde
verkställas med rotechållarnes samtycke. Doktor Heurlin
anmärkte, att intet beslut härom kan tagas, utan att rot-
bållarne höras och frivilligt ingå derpå. — Prosten Å-
strand hade önskat, att Hr Petres förslag vore verkställ-
bart; men ansåg sig nu, i öfvertygelse om att detta ej är
fallet, böra biträda Utskottets tanka. — Utskottet hade, i
anledniag af det för raketkorpsen fordrade årliga anslaget
af 16,260 Rdr bko, ej kunnat, med billig hänsigt till de
knappa tillgångarne, bevilja dessa summor på annat sätt än
att det tillstyrkte Riksens Ständer, att hos Kongl, Maj:t i
underdånighet anhålla att, derest denna nya inrättning an-
ses böra fortfara, den tills vidare må fortgå i den inskränk-
tare skala, att kostnaden derför kan bestridas genom in-
dragningar på andra håll, der sådäne kubna äga rum, eller,
på sätt: hittils skett, med förutvarande disponible tillgån-
ar. : . : s
: Biskop Faxe, Professor Bexell och Prosten Bruzelius
talade för korpsen, på den grund att de ansågo denna upp-
täckt i militärväsendet ej böra lemnas obegagnad. Prosten
Åstrand förmenade: vår militär vara ofantligen dyr, men
tror att. Kongl Maj:t, genom besparing på annat håll, torde
kunna finna medel härtill. Komminister Dahlgren: Utan
att på något vis vilja inlåta sig om den större eller min-
dre nytta den i krig kan ästadkomima, gillade talaren Ut-
skottets beslut, att härutinnan rådföra sig med statens tillgån-
gar, och treor för sin del att denna Raketkorps bör kunna
: införlifvas med artilleriet. Doktor Gvrevillius erkände sig
väl cj förstå denna veienskap; men då förslaget kom ifrån
Hans Maj:t var det ett tillräckligt skäl för talaren att bi-