vare si af denna kraftigare föda, eler annan böt-
ve belåtenhet; visst är likväl, att Feadets vapenföre
på 150oostalet buro jernrusningar, s.2m vår tids be-
väring knappt skulle mäkta lyfta. Man tillskrifver,
i tal och rapporter, denna klenhet hos foliet en-
samt bränvinets försvagande verkan, Nien sanno-
Irkt bör någon orsak härtill äfven sökas I den min-
dre närande spis, hvarvid allmogens ungdom mnpp-
ammas, och, efter mognadens inträde, äfven igen-
finnas i dess knappa bergniog och njutningsfartiga
bi l:genhet. Begäret efter en bättre ställning är HA -
vär redan väckt, genom den grad af bildning, som
blifvit spridd. och hvaraf den Svenska allmogen är
så fartlig, kanske framför andra länders. Hos bår
de kroppen och sinovet hafva sålunda på engång
uppstått behovet af lifvets njutningar, som måste
tillfredsställas. Den littest åtkomliga tillgripes; och
bränvinet blef i hast både glädje, penningar och
boskapsföda.
Under så förvillande bushållsbegrepp, och så för
villande lefnadssätt, sjunker den äclaste mennistona—-
tur 2 förderfvet. Men tid och tänkesätt synas haf-
va sammansall sig att lyfta dea derutar. Det blir
statsekonomens pligt, att anvisa utväg till pennin-
gens förvärfvande ur joribrukets sköte och Ilönan-
de slöjders uppmnotran; att ädagalögga, det sä-
den, torkad, utan att bli bränd, kan uprläg-
gas till lövande handelsvara, och jatt boskapssköt-
seln kan utvidgas till penoineregifvande afkast-
ning, utöfver behofvet för ett mera kraftgilvan-
de kosthåll, sedan det är bevist, att potates, utan
att förvandlas till drank, kan föda Indugården ).
Härigenom bör denna rot till stor del blifva ut-
flyttad från trädgården till åkren. Dess rum skall
likväl icke stå öde; det skall snart fyllas uf väl-
smakligare alster ).
Om vi således af en icke afligsen framtid kunna
hoppas, att husbehofsbränningen skall lemua plats
åt.bestyretimed en husbehofsträdså rd; så skall den
senare icke brista i njutningar. af-en af råsorlunda
likartad beskaffenhet med den förra. Härvid utlof-
vas dock hvarken cider elier bäv-viner; ärsnu min-
dre någon annan ranka, än humlegårdens. Men
denna må likväl, på fädrens sed, så mycket mer
tillitas. Värdet af trädvårvdsskötseln behöfver icke
något förespråk. Jordfrukternas rvedhara nytta för
visthuset måste erkännas äfven af den, som i frukt-
trädens afkastning endast finner ett sålsmakligt öf-
verflöd.
Hindren för en allmännare trvägårdsodling bland
allmogen möta isynnerhet i kans ringa häg att verk-
ställa några företag, som icke genast visa fördelar
och vinst, samt i hams inrotade förakt, att ej säga
mer, för all trädplantering. Denna ovilia, detta hat
mot träd och skog, är på sina stallen ett slags hed-
niskt ckynne. I Elfdalen (Kopparbergs län) t. e.
offras formiigen träden, som det säges, åt odjuren.
När inbyggarnes kreetur öfver sommaren drifvas
upp i vailgång och bete till deras s. k. fabodar,
nedhuggas först vid ankomsten några träd, om ej
ett för hvarje ko: en vidskepelse icke olik Greker-
nas dyrkan af Dryader och Hamadryader.
Men vi se enahanda illgrepp utöfras på de mest
odlade ställen; i trädgårdar, parker, allger och på
de slättbygder, . der behofvet af träd är som mest
kännbart. För att leda folket från denna omora-
liska behandling af jordens mest prydande och herr-
liga växtföremål, torde ej finnas något annat medel,
än att låta dess ungdom, ja, barndomen, växa upp
i kapp med de träd, som den sjelf får odla och
vårda. i
Från, presterskapet och andra fosterlandsvänner
hafva ofta, och sednast nu, inom representationen
och hos. Ständerpa, de kraftigaste framställningar
blifvit anförda; om. behofvet af Sockenskolor. Stats-
makterra kunna ejlänge dröja, att möta tidens och
samhällets fordringar i denna del. Det blir vid
dessa förslagens verkställighet, som tillfället skall
omfattas, att lära allmogen, bland annat godt, äf-
ven det goda af trädgårdsskötseln. Sådant vinnes
utan betydlig kostnad, om vid sockenskolorna så
mycken jord anslås eller inköpes, som behöfves till
en liten trädgård ). Ilos läraren kan, bland öfri-
I) C. Ekenstam, om potatesodling till uifodring, och
om potatesbiänningens förderflighet, 1833. -
) Bland avdra jordfrukter förljenar moroten. helst
en ny avt deraf, alt i vida större mängd odlas,
än som nu sker, till en mycket mera närande och
sund spis, än potates, rofvan och kålroten. Den
intar stora sådda åkerfölt på NM. Tysklands slät-
ter; och den vanliga växer vild på våra åkerre-
-— o- a