vare si af denna kraftigare föda, eler annan bötve belåtenhet; visst är likväl, att Feadets vapenföre på 150oostalet buro jernrusningar, s.2m vår tids beväring knappt skulle mäkta lyfta. Man tillskrifver, i tal och rapporter, denna klenhet hos foliet ensamt bränvinets försvagande verkan, Nien sannoIrkt bör någon orsak härtill äfven sökas I den mindre närande spis, hvarvid allmogens ungdom mnppammas, och, efter mognadens inträde, äfven igenfinnas i dess knappa bergniog och njutningsfartiga bi l:genhet. Begäret efter en bättre ställning är HA vär redan väckt, genom den grad af bildning, som blifvit spridd. och hvaraf den Svenska allmogen är så fartlig, kanske framför andra länders. Hos bår de kroppen och sinovet hafva sålunda på engång uppstått behovet af lifvets njutningar, som måste tillfredsställas. Den littest åtkomliga tillgripes; och bränvinet blef i hast både glädje, penningar och boskapsföda. Under så förvillande bushållsbegrepp, och så för villande lefnadssätt, sjunker den äclaste mennistona—tur 2 förderfvet. Men tid och tänkesätt synas hafva sammansall sig att lyfta dea derutar. Det blir statsekonomens pligt, att anvisa utväg till penningens förvärfvande ur joribrukets sköte och Ilönande slöjders uppmnotran; att ädagalögga, det säden, torkad, utan att bli bränd, kan uprläggas till lövande handelsvara, och jatt boskapsskötseln kan utvidgas till penoineregifvande afkastning, utöfver behofvet för ett mera kraftgilvande kosthåll, sedan det är bevist, att potates, utan att förvandlas till drank, kan föda Indugården ). Härigenom bör denna rot till stor del blifva utflyttad från trädgården till åkren. Dess rum skall likväl icke stå öde; det skall snart fyllas uf välsmakligare alster ). Om vi således af en icke afligsen framtid kunna hoppas, att husbehofsbränningen skall lemua plats åt.bestyretimed en husbehofsträdså rd; så skall den senare icke brista i njutningar. af-en af råsorlunda likartad beskaffenhet med den förra. Härvid utlofvas dock hvarken cider elier bäv-viner; ärsnu mindre någon annan ranka, än humlegårdens. Men denna må likväl, på fädrens sed, så mycket mer tillitas. Värdet af trädvårvdsskötseln behöfver icke något förespråk. Jordfrukternas rvedhara nytta för visthuset måste erkännas äfven af den, som i fruktträdens afkastning endast finner ett sålsmakligt öfverflöd. Hindren för en allmännare trvägårdsodling bland allmogen möta isynnerhet i kans ringa häg att verkställa några företag, som icke genast visa fördelar och vinst, samt i hams inrotade förakt, att ej säga mer, för all trädplantering. Denna ovilia, detta hat mot träd och skog, är på sina stallen ett slags hedniskt ckynne. I Elfdalen (Kopparbergs län) t. e. offras formiigen träden, som det säges, åt odjuren. När inbyggarnes kreetur öfver sommaren drifvas upp i vailgång och bete till deras s. k. fabodar, nedhuggas först vid ankomsten några träd, om ej ett för hvarje ko: en vidskepelse icke olik Grekernas dyrkan af Dryader och Hamadryader. Men vi se enahanda illgrepp utöfras på de mest odlade ställen; i trädgårdar, parker, allger och på de slättbygder, . der behofvet af träd är som mest kännbart. För att leda folket från denna omoraliska behandling af jordens mest prydande och herrliga växtföremål, torde ej finnas något annat medel, än att låta dess ungdom, ja, barndomen, växa upp i kapp med de träd, som den sjelf får odla och vårda. i Från, presterskapet och andra fosterlandsvänner hafva ofta, och sednast nu, inom representationen och hos. Ständerpa, de kraftigaste framställningar blifvit anförda; om. behofvet af Sockenskolor. Statsmakterra kunna ejlänge dröja, att möta tidens och samhällets fordringar i denna del. Det blir vid dessa förslagens verkställighet, som tillfället skall omfattas, att lära allmogen, bland annat godt, äfven det goda af trädgårdsskötseln. Sådant vinnes utan betydlig kostnad, om vid sockenskolorna så mycken jord anslås eller inköpes, som behöfves till en liten trädgård ). Ilos läraren kan, bland öfriI) C. Ekenstam, om potatesodling till uifodring, och om potatesbiänningens förderflighet, 1833. ) Bland avdra jordfrukter förljenar moroten. helst en ny avt deraf, alt i vida större mängd odlas, än som nu sker, till en mycket mera närande och sund spis, än potates, rofvan och kålroten. Den intar stora sådda åkerfölt på NM. Tysklands slätter; och den vanliga växer vild på våra åkerre-— oa