Men om också Svenskens gryn- och mjöl-ärter, med
sparsamt sofvel, sedan sillen föga bidrager der. ill,
skulle kunna fordra ett uppmuntringsmedel i brä ?-
vinet; så borde Tyskarnes välbakade bröd, Gemir
se och goda dricka, Engelsmännens potates och
porter, Fransosens och dess grannländers hvita
bröd, kastanier och vin, Italierarens mays, macaro-
ni och frukter, Österlännivngens ris och dadlar, er-
bjuda vjutningar nog; och likväl är det bränvinet,
i olika former, som afven bland dessa bättre Jot-
tade leder till moralisk förstörelse af alla slag. Ett
sådant allmant förhållande skulle, vid hastig skär-
skådning, kunna sy:as vara ett inkast, ett nedslå-
ende exempel mot sträfvandet till det mål här å-
syftas. Men så visst som hvarie luftstreck har si-
na fördelar, och hvarje folk sina fordringar, så blir
det enas hvardagsspis kräslighetler hos ett annat.
Uppgiften i denna fråga består således dervuti, att
mest ändamålsenligt begagna hvad af naturen ge-
nom sakkännedom och omtanka kan åstadkommas.
Förutsatt, att tiden är inne, då folket vaknar
till begreppet om sitt bästa, då bildningens frukter
öfvergå till goda sedvanor, — och ditåt måste både
Religionslärare, stytre!seformer och folksko!orv syfta;
så bör i en sådan vändpnnokt tillfället omfattas till
all förädling, bide af menniskorna sjelfve och jor-
dens alster. Med största hyllning åt industriens
vigtigare föremål, kan man gerva låta trädgårds-
sköt eln stå sist i rangordningen. Biott den får der
sitt i början obemörkta rwun, skall den snart växa
i jemnhöjd med flere andra. Hon har redan gjort
mer än mängden andra näringsgrenar; hon har
spridt ett manna öfver måvgen brödlös öken, en-
dast genom potatesodlingen, utgången ur hernes
sköte ); och för helsa och vältrefnad, kunna till-
äfventyrs mera styrkande födoämnen ännu derifrån
utdelas.
Man frågar sig ofta, och icke utan skäl, hvad
massan af folket i norden lefde af, i de tider då
potates äsnu icke var upptäckt, och huru hon kun-
ce tillfredsställas, då briäinvinet ännu icke var in-
fördt. Svaret härpå, att bon lefde så som nordin-
byggaren bör lefva, af jordens afkastning, af bröd,
kött och öl, kan äfven ur historiska källor framvi-
sas. Exemplen i detta fall torde lämpligen få sö-
kas från den tid i Sverges häfder, med hvilken
vår hkligast bör kunna jemföras: med det tidehvarf
och de reformer, som Gustaf Wasa grundade, ge-
nom den pånyttfödelse, som ban uppväckte. Man
skall deraf finna, hvilka rikliga tillgångar då voro
beredda för den srbetande klassen, och huru de ic-
ke heller sparades,
Följande stat af munförråder bestods år 1593, åt
en personal f 44 arbetare omåret, vid en antag-
ligen med ekonomisk beräkning utförd bruksrö-
reise ):
Svennebröd 202 läst, eller 246 tunnor, Fogde-
öl 16 tunnor, svenneöl 75 tun., embets- eller handt-
rerkareöl 99 tun., drängeöl 210 tun.; efterlass
(sämre dricka) 16 tus.; tillsammans öl och dricka
416 tun. - Härtill användes spanmål 262 tun., hum-
le 18 lisp. 4 I skålp.
Till mattillvedning:
Kornmjöl 13 tuv., gryn: tun., ärter 4 tur.
eller tillsammans beredningar efter 25 tun. span-
mål. Salt 20 lisp., smör 2 tun., torrt nötkött 46 3
nötfall, torrt får eller getkött 86 kroppar, fläsk
13 skepp. 12 lisp., nöttungor 41 st., nötryggar 40
st., får och getryggar 45 st, sylta 5 tun., korf-
var 9 tun. I fjerd;, tillsammans i vigt 40 skep. 2
lisp. sill blott 3 tunnor, som bevisar, att den då
för tiden, likasom nu, föga stod att fånga, ström-
ming19 tun. torr fisk nära 3 skeppund.
Fördelas detta på person, så kan för hvar och
en beräknas en stat af 635 tun. spanmål, 8 skålp.:
humle, blott 9 skålp. salt och-17 skålp. smör, el-
ler något deröfver; men deremot mer än 18 lispp.
kött och fläsk, 7 lisp. salt fisk, 1 lispp, torr fisk,
samt rikligen öl och dricka 0. s: v.
Så lefde man i norden, den tiden, åtminstone på
kronans bekostvad. När man besinnar, att mer än
6 tun. spanmål! då bestods hvarje person, och att
nu, då blott 2 tun. bersknas på hvarje individ i
landet, äldre och yngre, likväl mer än million
tunnor årligen brister, i våra öfveruppodlade tider,
så a:t potatesfödan med omkring 3 millioner tun-
ror, måste ersätta det felande ) så skulle man
kanna sluta till) att enptingenv sädesodlingen stålt
högre förr äv nu, eller ock, att nförseln deraf va-
rit större. Det sednare var äfven förhållandet.
land, som tilleo-