Men om också Svenskens grynoch mjöl-ärter, med sparsamt sofvel, sedan sillen föga bidrager der. ill, skulle kunna fordra ett uppmuntringsmedel i brä ?vinet; så borde Tyskarnes välbakade bröd, Gemir se och goda dricka, Engelsmännens potates och porter, Fransosens och dess grannländers hvita bröd, kastanier och vin, Italierarens mays, macaroni och frukter, Österlännivngens ris och dadlar, erbjuda vjutningar nog; och likväl är det bränvinet, i olika former, som afven bland dessa bättre Jottade leder till moralisk förstörelse af alla slag. Ett sådant allmant förhållande skulle, vid hastig skärskådning, kunna sy:as vara ett inkast, ett nedslående exempel mot sträfvandet till det mål här åsyftas. Men så visst som hvarie luftstreck har sina fördelar, och hvarje folk sina fordringar, så blir det enas hvardagsspis kräslighetler hos ett annat. Uppgiften i denna fråga består således dervuti, att mest ändamålsenligt begagna hvad af naturen genom sakkännedom och omtanka kan åstadkommas. Förutsatt, att tiden är inne, då folket vaknar till begreppet om sitt bästa, då bildningens frukter öfvergå till goda sedvanor, — och ditåt måste både Religionslärare, stytre!seformer och folksko!orv syfta; så bör i en sådan vändpnnokt tillfället omfattas till all förädling, bide af menniskorna sjelfve och jordens alster. Med största hyllning åt industriens vigtigare föremål, kan man gerva låta trädgårdssköt eln stå sist i rangordningen. Biott den får der sitt i början obemörkta rwun, skall den snart växa i jemnhöjd med flere andra. Hon har redan gjort mer än mängden andra näringsgrenar; hon har spridt ett manna öfver måvgen brödlös öken, endast genom potatesodlingen, utgången ur hernes sköte ); och för helsa och vältrefnad, kunna tilläfventyrs mera styrkande födoämnen ännu derifrån utdelas. Man frågar sig ofta, och icke utan skäl, hvad massan af folket i norden lefde af, i de tider då potates äsnu icke var upptäckt, och huru hon kunce tillfredsställas, då briäinvinet ännu icke var infördt. Svaret härpå, att bon lefde så som nordinbyggaren bör lefva, af jordens afkastning, af bröd, kött och öl, kan äfven ur historiska källor framvisas. Exemplen i detta fall torde lämpligen få sökas från den tid i Sverges häfder, med hvilken vår hkligast bör kunna jemföras: med det tidehvarf och de reformer, som Gustaf Wasa grundade, genom den pånyttfödelse, som ban uppväckte. Man skall deraf finna, hvilka rikliga tillgångar då voro beredda för den srbetande klassen, och huru de icke heller sparades, Följande stat af munförråder bestods år 1593, åt en personal f 44 arbetare omåret, vid en antagligen med ekonomisk beräkning utförd bruksröreise ): Svennebröd 202 läst, eller 246 tunnor, Fogdeöl 16 tunnor, svenneöl 75 tun., embetseller handtrerkareöl 99 tun., drängeöl 210 tun.; efterlass (sämre dricka) 16 tus.; tillsammans öl och dricka 416 tun. Härtill användes spanmål 262 tun., humle 18 lisp. 4 I skålp. Till mattillvedning: Kornmjöl 13 tuv., gryn: tun., ärter 4 tur. eller tillsammans beredningar efter 25 tun. spanmål. Salt 20 lisp., smör 2 tun., torrt nötkött 46 3 nötfall, torrt får eller getkött 86 kroppar, fläsk 13 skepp. 12 lisp., nöttungor 41 st., nötryggar 40 st., får och getryggar 45 st, sylta 5 tun., korfvar 9 tun. I fjerd;, tillsammans i vigt 40 skep. 2 lisp. sill blott 3 tunnor, som bevisar, att den då för tiden, likasom nu, föga stod att fånga, strömming19 tun. torr fisk nära 3 skeppund. Fördelas detta på person, så kan för hvar och en beräknas en stat af 635 tun. spanmål, 8 skålp.: humle, blott 9 skålp. salt och-17 skålp. smör, eller något deröfver; men deremot mer än 18 lispp. kött och fläsk, 7 lisp. salt fisk, 1 lispp, torr fisk, samt rikligen öl och dricka 0. s: v. Så lefde man i norden, den tiden, åtminstone på kronans bekostvad. När man besinnar, att mer än 6 tun. spanmål! då bestods hvarje person, och att nu, då blott 2 tun. bersknas på hvarje individ i landet, äldre och yngre, likväl mer än million tunnor årligen brister, i våra öfveruppodlade tider, så a:t potatesfödan med omkring 3 millioner tunror, måste ersätta det felande ) så skulle man kanna sluta till) att enptingenv sädesodlingen stålt högre förr äv nu, eller ock, att nförseln deraf varit större. Det sednare var äfven förhållandet. land, som tilleo