lit sig 2 år och 3 månader i Tyskland, för att i detta pedagogikens och filosofiens förlofvade land, skaffa sg, i och för fulländaingen af den redan under 10 år bandlagda metodläran, noggrann kunskap om derstädes brukliga undervisningsmetoder. Såväl vid detta som öfriga tillfallen har han fått vidkännas, huru vågsamt det är att offra medel och krafter för andamål, på hvilka i allmänhet lägges så liten vigt, och för hv Ika staten har så föga att gifva. Med fullt skäl hav likväl, på grund af allt detta antörda, han, ej mindre än Krigsakademisns öfriga Lektorer, allt hittills kunnat hoppas ett nådigt afseende å den af dem sistl. månad till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga avsökan om erhållande af den iönetillökning hvarom här är fråga, och hvilken dessutom af förenämde kommitterade blifrit underdånigt föreslagen. Nu åter synes mycket vara att frukta för detta bopps fullbordan, såvida ej Riksens Höglofl. Ständer, med fsastadt afseende å de både allmänna och särskilta skäl som tala för beviljandet af de till förmån för Iektorspersonalen vid Kgl. Krigsakademien ingiln motioner, afslå Utskottets betänkande, hvars princip att ej bevilja anslag utöfver de at Kovgl. Maj:t i nåder föreslagna väl kan vara sann 1 allmänhet, utan att likväl äga samma allmänna giltighet, som en lag för tankan eller en sats hvars sanning kan a priori bevisas. (Slut e. a. 2.)