med en riklig måltid hos en restauratör wuära
rOurig kanalen; men hade inga pennivgar att betala
den med. Hvar och en som sjelf nå zon gång varit i
denva belägenhet, kan lätt föreställa sig deras be-
kymmer. Bättre är dock vara bjrödlös än rådlös.
Slutligen erinrade de g, att Regeringen utfästat
en belöning af 15 francs för hvar och en som dra-
ger liket af en drunknad ur vattnet, och 25 francs
för den, som räddar en menni.ska lefvande, hvilken
fallit i vattnet. Våra frossa) e voro nu icke längre
brydde. De öfverenskommo. att den ene skulle ka-
sta sig i kanalen och den andre springa efter och
uppbämta bonom, amt for dra belöningen. Sagdt och
gjord: de rusa ut från restaurationen: den ene
faller olyckligtv:s i xattriet och skriker om hjelp:
den ardre går i detsam ma förbi på gatan, kastor
recken af sig, ock är I ett ögonblick efter och räd-
dar kamraten under de kringstående åskådarnes hö-
ga bifallsronp. Möreer gå de till poliskommissarien
för att uttaga belöningen, och höllo just på att
avamma penuingaroc, nar olyckligtvis värdshus-
värden, som sprunaet efter båda rymmarne, med
andan i balsen, äfven infann sig, och i förargelsen
till sin egen skada berättade, at uppassaren hade
bört hela planen till skälmstycket.
tenor oc.