uimätningar vore delad emellan Kronofogde och
Bergsfogde, ändring häruti måtte förordnasj:så att
omförmäalde befittning blott endera tillkomme; och
N:o 406, jemväl till afslag å väckte moioner, an3zå-
ende rättighet för länsmäån, fjerdingsmän och nim-
demän, eller dea person fordringsägarea eljest har
förtroende till, att verkställa utmätningar.
Be:änkandet V:o 47, angående vilkorliga utmät-
ningsresolutioner, gaf deremot anledniog till en lång
debatt. — Utskottet hade föreslagit att stadgas
måtte, dels att utmätningsförrättaren skulle, vid
verkställande af en sådan resolution, taga skriftligt
bevis att gäldenären emot krafvet icke gjorde in-
vänning, antingen af honom sjelf elier af a:ne ojäf-
vige män; och dels att en lagsökningsåtsärd af ifrå-
gavarande beskaffenhet icke finge i något fall, och
således icke heller i den händelse att gäldenär emot
krafvet gjorde invännivg, för honom me tföra någon
kostnad utöfver den, som skolat uppstå, derest of-
vaubemåälte utmätnings-resolution icke varit gif-
ven. — He falling sede s:g som mägistratsnerson
hafva erfarit och varit uvderkastad de mångfal-
disa olägenheter, som vilkorliga nimat ingsreso-
lutiocer förorsaka, hvarföre han ej eher kunde
avrat än på det högsta oxilla Uiskovets åsigt
Om man äfsen ville medsifva, an Oyltsa re-
solntioner medföra nytta vid lagsökninsar för auk-
Tonsinorop, så vore detta ej fallet vd tage
sökningar för större summor, fasten de beuakades
ex. Bonko-Diskoa-
idol RP.
att för krvaf af publika verk,
ten, eller efter Vörande skuldsedlar, ine
juon om ulbmatnvirg eller bysäitnior, van ar Gäl-
iver lemnades förklarvingstid, så framtl han er-
kaude skuldebrefvet. Vid iohämtende af deta er-
känvande möte öfven för Magistraterre minga svå-
2
Vv
orter. Talarenp hade derföre atltd ancett dessa
ilkerliga Utmätningsresolationer vilikhårva det eröf
sta slog af missbruk i lagstiftningen, oh kande cj
: i
S
beller finna, att de af nåsot egentu hehof vorn
såkallade; hvariöre ban yrkade att Betänkandet i
sin helbet måtte afslås. Hr Rubin hade ej motdet-
samma något annat att anmärka, fn att han ansåg
U:mitoinestörrättarens bevis om att kollen
des, sara ullfyllestgörende, utan alt dent
vären sjelf ej lemnade skr ftiligt besis devom.
seende hö på, förklarade Ev flolm, av man
våltligt utvidga Exekato:ns kt
EE ENN att
isningsrätten I hans hand. Hv Hessle ansåg de
skä.. Hr Halling anfört, underordsade den stora och
verkliga nyttan af skyndsamhet unv oxechalva mi,
och yrkade derföre bifall. Dre Holm och Lindet-
holm talade fikaledes för bifall He Eanell törve-
node sig med Hr Haeiling, desto heil:e som han an-
-
sar det innebära ett våld, at: Utslag fälldes utan
att parten blifvit hörd. Dessutom föraniedde detta
lgsökninessatt till ökade kostonder, då gäldenären,
sördeles vid lagsökningen för smärre summor, eljest
kunde afbörda sin skuld efter kommunikation af
inlagan, innan Utslag fälldes, och då ej behöfde vid-
kanpnas så stor kostnadsersattning. Er Hallgren ta-
lade äfven emot Betänkandet. Hv Hessle vilie få-
s!a fr Egnells uppmärksamhet på, att Gäldenären
ej är btagen rättigheten art bitva hörd; förslaget
hade tvertom visat sättet, huru han af denna rät-
tighet skulle komma i åtnjutande. Efter anställd
votering, blef Betänkandet bifallet med 22 röster
emot 13.
Plenum i Bonde-Ståndet den 12 Maj.
(Slut fr. N:o 117.)
TS - . ne . . ee TA TT. I or Rö