uimätningar vore delad emellan Kronofogde och Bergsfogde, ändring häruti måtte förordnasj:så att omförmäalde befittning blott endera tillkomme; och N:o 406, jemväl till afslag å väckte moioner, an3zående rättighet för länsmäån, fjerdingsmän och nimdemän, eller dea person fordringsägarea eljest har förtroende till, att verkställa utmätningar. Be:änkandet V:o 47, angående vilkorliga utmätningsresolutioner, gaf deremot anledniog till en lång debatt. — Utskottet hade föreslagit att stadgas måtte, dels att utmätningsförrättaren skulle, vid verkställande af en sådan resolution, taga skriftligt bevis att gäldenären emot krafvet icke gjorde invänning, antingen af honom sjelf elier af a:ne ojäfvige män; och dels att en lagsökningsåtsärd af ifrågavarande beskaffenhet icke finge i något fall, och således icke heller i den händelse att gäldenär emot krafvet gjorde invännivg, för honom me tföra någon kostnad utöfver den, som skolat uppstå, derest ofvaubemåälte utmätnings-resolution icke varit gifven. — He falling sede s:g som mägistratsnerson hafva erfarit och varit uvderkastad de mångfaldisa olägenheter, som vilkorliga nimat ingsresolutiocer förorsaka, hvarföre han ej eher kunde avrat än på det högsta oxilla Uiskovets åsigt Om man äfsen ville medsifva, an Oyltsa resolntioner medföra nytta vid lagsökninsar för aukTonsinorop, så vore detta ej fallet vd tage sökningar för större summor, fasten de beuakades ex. Bonko-Diskoaidol RP. att för krvaf af publika verk, ten, eller efter Vörande skuldsedlar, ine juon om ulbmatnvirg eller bysäitnior, van ar Gäliver lemnades förklarvingstid, så framtl han erkaude skuldebrefvet. Vid iohämtende af deta erkänvande möte öfven för Magistraterre minga svå2 Vv orter. Talarenp hade derföre atltd ancett dessa ilkerliga Utmätningsresolationer vilikhårva det eröf sta slog af missbruk i lagstiftningen, oh kande cj : i S beller finna, att de af nåsot egentu hehof vorn såkallade; hvariöre ban yrkade att Betänkandet i sin helbet måtte afslås. Hr Rubin hade ej motdetsamma något annat att anmärka, fn att han ansåg U:mitoinestörrättarens bevis om att kollen des, sara ullfyllestgörende, utan alt dent vären sjelf ej lemnade skr ftiligt besis devom. seende hö på, förklarade Ev flolm, av man våltligt utvidga Exekato:ns kt EE ENN att isningsrätten I hans hand. Hv Hessle ansåg de skä.. Hr Halling anfört, underordsade den stora och verkliga nyttan af skyndsamhet unv oxechalva mi, och yrkade derföre bifall. Dre Holm och Lindetholm talade fikaledes för bifall He Eanell törvenode sig med Hr Haeiling, desto heil:e som han ansar det innebära ett våld, at: Utslag fälldes utan att parten blifvit hörd. Dessutom föraniedde detta lgsökninessatt till ökade kostonder, då gäldenären, sördeles vid lagsökningen för smärre summor, eljest kunde afbörda sin skuld efter kommunikation af inlagan, innan Utslag fälldes, och då ej behöfde vidkanpnas så stor kostnadsersattning. Er Hallgren talade äfven emot Betänkandet. Hv Hessle vilie fås!a fr Egnells uppmärksamhet på, att Gäldenären ej är btagen rättigheten art bitva hörd; förslaget hade tvertom visat sättet, huru han af denna rättighet skulle komma i åtnjutande. Efter anställd votering, blef Betänkandet bifallet med 22 röster emot 13. Plenum i Bonde-Ståndet den 12 Maj. (Slut fr. N:o 117.) TS . ne . . ee TA TT. I or Rö