nuari meddelade öfversigt, hämtad ur de-tryckta akterne, angående mitt redan tillräckligt bekanta Tullmål, gåf Hr JustitieRådet Stråle anledning inkomma med hvad han kallar upplysningar, intagna: i nämde blads den 6 sistlidne Februari, hvarati det heter, att åtskilliga omständigheter finnas upptagna annorlunda än handlingarne utvisa. Dessa åtskilliga omständigheter inskränka sig likväl dertill:. att Redaktionen i ingressen nyltiat ordet skäl, i stället för hvad de tryckta handlingarne utvisa rätt:? Att afsigten ej varit att missloda allmänhetens omdöme om saken, är så mycket. påtagligare, som Justitie Ombudsmans diuvii-ubdrag vid samma tillfälle offentliggjordes, hvaruti ordalydelsen ef de tryckta haudlingarne bokstafligen upplages, nemligen, att Kongl. Maj:t genom. särskilt utslag, först under den 23 Oktober 1828, förklarat, det Sundbladt ägde rätt hos vederbörande utföra sin talan om ansvar och ersättning, 1 samt derefter, under den 27 Januari 1830, sig utlätit, att åa Sandbladts klagan och hegäran om aåtals anställsuwde cj kunde fästas afscende. Då — konseqvensen af dessa Högsta Domstolens utslag ligger i öppen dag — synes likväl för hvarje oväldiz, orden skäl och rätt på detta ställe uttrycka samma sak. Men det är ej för detta förra, utan för det senare utslaget, som jag vaåterkallecligen beskykler Högsta Domstolen att hafva vrängvisligen dömt, och att rätten blifvit mig nekad i denna sak, hvilket jag atagit mig luför HBiksRärkh fulltyga, vid äfventyr af det ans: Kap. 208 RättesångsbBalken stadgar; och förr än Hr JustitieRådet Stråle förmår öfvertyga allmänheten, att jag är en simphelon eller epfaldig narr, lärer allmänheten svårligen förmås att tro, det jag, utan fullt skäl och fog, spelar ett så högt spel eller blottställer mig för ett så2 20 dant straff, som lagen stadgar, om jag iuför BiksR icke gitter min talan fulltyga. Detta borde anses tillväckligt besvara de i upplysningarne gjorda anmärkningar, så framt Hr JustitieRadet deruti ej tillatit sig i en och anrunn aåcl afvika från sanningen; som, till exempel: utt JastiticKansleren ej funnit skäl åtala Högsta Domstolen inför BRiksRätt, utan att upplysa det sädant härrör af det enkla skäl, att jag derom: aldrig anmodat ellers ceuas kunnat anmoda heuom, scdan Konungen i StatsRädet edan förklarat honom. jäfvig i denua sak; — samt dessutom, sorgfälligt uvuderiatit alt framställa de omständigheter, sonmr bevisa rättmätigheten af min klagan. Dessa afvikningar och omständigheters underlalna framställande torde af läsaren bäst fattas, om jag framlägger en kort, sammngsfull, på handlingar 1 aktov. sig stödjande berättelse om saken ifrån börjar. till slut. Ar 1826 1 Juni månad ankommo til mina ordibes trenne lådor Bomults-manufaktur, hvarå jag ä behörig td och ort inlemnade Tullinlaga, ordagrann och bokstafligen så inrättad, som BSeslations-ordningens 2 Art. 15 och 31 SY föreskrifver, med den öfverflödiga försigtighetev. af reservationsanmälan för varans quwalil6. Vid öppnandet i Packhuset, i min, Inspektorens och AdvokabFiskalens uärvaro, befanns den ena eler den. ifrågavarande lådan iunehalla Ö90stycken bomullsväfnader i väfnadssättet mer eclHerr mindre färgade, och således entiet Tulitaxan till för— tullning tillåtne, hvadan jag erbjöd mig, att samma väfnader förtulla; men deremot påstod AdvokatFiskalen, äfvenr som Packhusinspektoren, att nämda väfnader borde hänföras under benämning af Gingham, i Tulltaxan till införsel förbudna. Af denna suledning afbröt jag med dem all vidare ordvexling härom, öfvertygack, att stridigheten, i afseende på denna varas till införsel förbudna eller tillatna cgenskap, icke kunde eller borde upptagas, pröfvas och afgöras af någon annan Auktoritet än Tullstyrelsen, till följe af 11 I af underrättelserne till Tulltaxan den 16 Mars 1826, så lydande: Vid uppkommande olika meningar, hr: ruvida en till förtullning angifven vara är till införsel förbjuden eler tillåten, beror det af Vår GeneralTullstyrelse, att sådant bedöma, efter att, när tvisten angär väfnaders beskaffenhet, hafva hört FabriksSogeietetens i Stockholm deputerade; kunnande godsägaren, i händelse varan af GeneralTullstyrelsen anses så om förbjuden, deröfver bos Värt och Rikets KommerscKollegium , i behörig ordning sig besvära; hvaremot, om General Tullstyrelsen förklarar varan för tillåten, ingen klagan öfver dess beslut, hvarken af beslagaren celler någon annan, äger rum. När en omtvistad vara blifvit till förtullning riktigt angifven, skall densamma icke vara konfiskation underkastad, äfven om den sedermera anses såsom till införsel förbjuden, utan godsägaren kunna den under lämplig kontroll åter utföra. Till följe hära? anmälte PackhusInspektoren genom skriftlig rapport, ej allenast att varan till förtullning var angifven, utan jemväl förloppet vid varornas öppnande i Packhuset till Tullstyrelsen (På PackhusInspektorens uppmaning vid förevarande tillfälle begärde jag företräde inför Tullstyrelsen, då Hr Wallerius utkom i förmaket, för hvilken jag omtalade förhållandet, men som helt kort svarade mig, att Tullstyrelsen skall ta saken i öfvervägande.; hvilken styrelse, i stället alt enligt tydlig föreskrift i nyss citerade 11 5 upptaga och afgöra målet, hänviste detsamma, i rak strid med nämde 8, till Domstol. (Jag får här i parentes anmärka: att Hr JuästitieRädet Stråle inblandat Hr Roos, är obehörigt; ty han hade alldeles ingenting med saken att göra, mer, än att jag då, som nyss hemkommen från utländska resor, ej härstädes hade något ectablissement, lånte hans namn till Tullinlagan och hyrde hans magasin till varornas upplag, ett förhållande, som tydligen visar sig af SjötullsRättens. protokoller, der jag vid justeriven rättade hvad Protokollsföraren orätt fattat, och skilde ocnust Hr Roos från allt svaromål i saken). Till följd af denna Tullstyrelsens olagliga åtgärd upptog Sjötullsäätten målet, och, -efter det tvenne Ledamöter ansägo frågan om varans beskaffenhet vara så tvistig, att densamma icke kunde, emot Kongl. Brefvet den 27 April 1825, samt förenämde 115, Ull pröfning företagas, utan borde densamma till Tullstyrelsens bedömande öfverlemnas; en Ledamot ansåg att varan borde ätev få utföras, och en annan ciler den fjerde Ledamoten, Hr Rådman Bundberg, att varan finge förtullas — dörade varorna förbrutne. Ftt sadant utslag skulle till occh med hbac händturken oj känna avd