RIRSDAGSUNDERRATTELSER. Presteståndets Plenum d. 16 Maj. (Ordförande Biskopen, m. m. af Wingård) Jagtoch Djurfingst-bevillning. Bevillnings-Utskottets utlåtande N:o 2 tillstyrker afslag å väckte motioner, hvari yrkas, att personer, som idka jagt och djurfångst, eller med ett ord, de som: begagna skjutgevär, må beläggas med bevillving. Detta betänkande föredrogs nu inom det högvördiga ståndet. Biskop Hedren yrkade, att någon förbättring företoges i denna del af den allmänna hushållningen. Han. trodde, att om hvårje jägare erlade en om än aldrig så låg bevillning, så skulle hans intresse ökas för en sak, som han ansåg för sin, och i stället för de förstörande ströfverierne, skulle ett stort jägareförbund bilda sig, som förstode att spara ynglet och göra denna vigtiga näringsgren mera vinstgifvande, Han ansåg dock bevillningen äfvensom straffbestämmelserne böra nedsättas. Prosten Nibelius erinrade, att ändamålet med bevillningen vore bildandet af en fond till premier för rofdjurs utödande. Bevillniogsutskottet hade likväl trott att detta ändamål skulle lättare kunna vinnas genom frivilliga öfverenskommelser häradsvis eller länsvis, så att hvar en, i den mån han ägde boskapsåreatur, erlade större eller mindre afgift till jagtkassan. Mindre billigt fann Utskottet deremot, att sjelfva jägaren skulle bidraga till en dylik fond. fn dylik bevillning skulle dessutom bli ganska svår, ja omöjlig att kontrollera. Prosten Lindahl fann det ohilligt att belägga de Norrlägningar med skatt, som idka djurfångst. Endast de fattige befatta sig med detta yrke, som genom skattläggning snarareskuile qväfvas än uppmuniras. Någon ny fond för premier behöfver ej der bildas; för odjurs fällande erhålla de redan sådane. Fältprosten Edvall talade i samma syfte. Det vore alltför hårdt för de af missväxt så ofta hemsökte Norrlänningarne som räkna jagten bland en af sina näringar, att derföre skattläggas. Nitet för odjurs utödande skulle derigenom aftaga. Han yrkade svarare, att de, som j förstodo att nyttja skjutgevär, borde erlägga bevillningen. Doktor Elfström trodde ej en allmän stadga vara behböflig. Detta ämne borde öfverlemnas åt länsstyrelsernas