gen tillgänglige kapitaier minskades, de enskilta
skulderna blefve, .oaktadt myntförsämringen, men
i anledning af penningebristen, svårare att omsätta,
och -kapitalisten kommt att taga igen på räntan
hvad han förlorade i kapital. Lägger man härtill
att myntförsämringen gåfve regeringen och embets-
marnakorpserne de mest giltiga anspråk, att begä-
ra ökade statsanslag och löner, d. v. s. med an-
dra ord att fordra en skatteförhöjning — så har
man ungefärligen framför sig den materiella taflan
af det tillstånd som skulle inträda, derest myntbe-
stämningsgrunden förändrades, på sätt Hr BD. ön-
skat — för att här icke tala om dep obotiiga ska-
da i moraliskt och financielt hänseende, en bank,
den må vara ett helt feiks eller några enskiltas,
tillfozar det dyrbaraste den äger: sin kredit. ge-
nom att godtyckligt bryta gifna löften och förbin-
delser. Och behöfve vi väl påminna Hr H., hur
illa värt gamla Sverge redan förut är i detta af.e-
erde anskrifvet i den Europeiska verlden, i anseen-
de till förhållandena med vår utländska skuld?
Härefter följer en nåzot längre utveckling för att
visa, det äfven jernexpertens pris icke rättar sig
efter kursen, hvari visas med exempel, att Jjernet
tvertom under en stigande kurs varit i fallande,
och uppgifves orsaken dertill:
Största delen af våra Bruksägare är 1 behof af
förlag och således förlagsmän. Desse äro de expor-
terande Köpmannen, sf hvilka åter de ilesta endast
torde vara alt anse såsom utläinningens Kommis-
sionärer, hvilkas intresse det således är att skalfa
sina principaler varan för bästa pris, för att få
behålla deras kommissioner. Lägeges nu härtill, att
de, i egenskap af förlegsmän, erhålla provistionen
met! en viss rabatt uppå hvarje skeppund, de af-
yttra, utan afseende på det pris, hvartill afyttrin-
gen sker, så inses ganska att, att det ar den ge-
menligen fullkomligt passiva Jernexportö ens in-
tresse alt nedtrycka, i stället för att höja jern-
prisen, och att, då dessa pris på vår marknad no-
teras i Svenskt bko, en prisstegring derå på den
utländska marknaden således sällan kommer våra
Bruksidkare till godo, utan vanligast endast utlän-
ningen och hans inhemske kommissionär, hvilka de-
la vinsten på kursen. At vår jernhandel länge be-
drifvits på detta sätt, särdeles i Göteborg, äv ingen
hemlighet, och att Stockholms jernpriser måste be-
stammas till och med läsre än på förstnämde stäl-
le, är naturligt, då man besinnar de drygare afgif-
ter, som äro förenade med passagen gerom sundet
Ic. då aflastningen sker på Sverges östra, i stället
för på dess vestra kust
Förf. genomgår derefter verkan på fastighetspri-
ser och arbetslöner af 144, och visar att detta led-
de till förlust i båda afseenden, sait yttrar slutli-
sen om de gäldbundne:
Nå, men de gäldbundne — de skulle kunna lätta-
re afbörda sin skuld, för dem blefve det en gyld-
ne tid — säger man vidare.
Låtom oss något närmare tillse, huru det kom-
me att härmed förbåila sig. Det är sant, värdet
af skulden minskades, men i och med detsamma
höjdes ingalunda, såsom ofvan är visadt, värdet af
all prodnktior, af gäldbunden fastighet m. m. Den
gäldskyldige hade således, om han vore producenat
eller fasbghetsägare, precist ungefärligen lika myc-
ket eller lika litet att betala med — ty hans va-
ror och egendom betaltes ungefärligen med samma
siffra. Nödgades han åter anlita sin kredit, så vo-
re han än värre blottställd; ty att det misstroende,
som ett uppenbart förakt för lofven och försäkran,
heder och tro, nödvändigt måste verka, skulle min-
ska krediten, afskrämma alla utländska kapital att
söka sig väg till vår industri och -vårt land, samt
öka förlägenheten, är så säkert, att det ej ens tor-
de kunna betviflas, äfven af den lyckligaste opti-
mist.
—
Frågan om elt snart uppnående af det ändamål,
som är åsvftadt med den för hela Svenska natio-