Skulle Herr Aktor behöfva några ytterligare bevis på,
stt det är Regeringen jag menar; och icke Konungens.
person, så hänvisar jag honom till sidan 29, der det på
tvenne ställen 1alas om, huru Regeringeu förfarit i
dessa fall, huru Regeringen handlat emot vissa SY af
konstitutionen; samt till sidorna 31 och 32, der ordet
Regeringen, på icke mindre än fem särskilta- stållen, är
användt i samma mening, som jag förut på några ställen
användt ordet Konungen. Ehuru det förra af dessa ord
i min skrift förefaller lika många gånger, som det senare,
har aktor likväl på intet enda ställe behagat anföra
detsamma.
Sedan Kaptenen sålunda genomzått det juridiska
af frågan, öfvergår ban till några allmännare be-
traktelser i sin förklaripg. AF dessa införes här
följande:
Man har behagat tala om min olycka. Begreppet der-
om, äfven som om lyckan, äro skiljaktiga. Jag för min del
finner det tusen gånger lyckligare, att dväljas ipom fångel-
sets murar för det sannas och det rättas sak, än att van-
vårda den i palatset, och det finnes i närvarande stund in-
gen Svensk man, med hvars öde jag vill byta. Förföljelsen
har träffat en person med en ren sak, med ctt obefläckadt
samvete, med själskvafter, icke stora, men likväl öfver
mängdens. Jag vågade cj lita på min kropp, hvilken var
van vid rörelse och frisk luft. Äfven den har på ett för-
undransvärdt sätt bistått mig, och, med nndantag af de da-
gar, då jag vistades på Smedjegården, bar jag ej på fiera
ar varit så frisk, haft så god matlust och sömn, som sedan
åen ir:te April, kanhända derföre, att jag aldrig varit lug-
nare och nöjdare med mig sjelf. Jag ser häri en vink af
Försynen, att utföra det kall hon uppdragit mig, att för-
svara Konstitutionen, yttranderätten, och den borgerliga
friheten, som man i mig förnärmat, och som, om jag fal-
let, det vill här säga, om jag genom mecdlöshet fäller mig
sjelf, äro lemnade till pris för ett godtycke, hvars tyngd
och utsträckning ingen ännu kan ana, måhända aldraminst
de, som brutit vägen deråt. Jag anser mig i bojorna för
Konungens och Folkets man, kallad att upprätthålla bådas
sak emot dem, som, under förevänning af nit för Monar-
kens rätt, vilja undergräfva både den och Nationens.
Kan man anse denna ställning beklagansvärd? Jag be-
klagar den, som det gör. -Tvertom anser jag den så skön,
så mer än poetiskt upphöjd, att jag cj kan föreställa mig
den fries lif, under samhillets vanliga gång, någonsin så
nyttigt för Fäderneslandet, som mit Hf i fängelset nu möj-
ligtvis kan blifva. Jag har också — hvilket mest af allt
förvånar mig sjelf — alltsedan jag trädde inom dess dörr,
icke ens ett ögonblick känt någou längtan efter den för-
lorade friheten. Man talar om, att döden hotar det slags
brott, för hvilket jag är anklagad, och man tror, att när
den fruktansvärde nalkas, skall jag ändra språk och simnes-
stämning. Jag vill icke nämna, att dess gestalt är mig in-
genting mindre än obekant, och att jag flera gånger trädt
honom under ögonen i dess flerfaldiga skepnader. Jag vill
blott anföra ctt enda drag ur min lefnad, som torde lemna,
ej mina fiender, de förstå mig icke, men nägra af mina med-
borgare , ett begrepp om min karakter.
År 1815 hade jag med den beryktade Grewesmöhlen ett
par Rättegängar, hvari jag blef den vinnande parten. Un-
der en af dem hade hau, en dag, då iag ej var närvarande
vid domstolen, enskilt tillkännagifvit för densamma, att
om jag skulle dömas, att göra honom afbön, ville han icke
af mig emottaga någon sådan. -KämnersRitten dömde äf-
ven i enlighet dermed. Tillbudet hade kanske för en och
annan varit lockande. Jag deremot förklarade inför Hof-
Rätten, att jag ej ville hafva någon så beskaffad skänk,
utan att, om domaremakten kunde fälla mig till hvad som
helst, underkastade jag mig påfötjden. HofRätten upphäfde
sedan hela Utstaget. Jag var då blott en yngling. Mahän-
da finnas åtskilliga bland mina landsmän, som ine, att
döden är ett intet mot förödnjukelsen af en afbönr ät en
segrande fiende, och en fiende sådan som Grewesmöhlen.
Nan man väl tro, att mina mannaår skola förneka min yng-
lingstid?
Men denna död, hetar den verkligen? torde mången
fråga. Se här helt oförstäldt min öfvertygelse 1 detta fall.
Jag tror knappt, att ibland Rådgifvare-personalen ännu fin-
uvs någon, som ens vågar tänka denna tanke. Jag tror, det
afsigten till en början endast varit, att skymfa mig, att un-
derkasta mig så mycken kropps- och själs-tortyr, som möj-
ligt, att förstöra min helsa, att stänga min verksambet, att
bryvta min moraliska kraft. Man skall med förtrytelse fin-
att åtminstone detta senare icke lyckat. Man skall då
gå ännu längre, utan att ha gjort sig reda för huru längt
man vill. Troligeh har ej på många år någon funnits i vårt
land, till den grad hatad af den mäktiga kasten, som jag
Men den materiela makten är icke sällan parad med mora-
lisk svaghet, och svaghetens hat är outsläckligt, emedan det
utgår ifrån fruktan. Denna svaghet bar sina ögonhiick af
konvulsioner, hvilka hon tager för kraft. De missleda cj
någon annan än henze sjelf; men den, som, under en sädan
paroxysm, kommer i hennes väg, kan lätt bli dess offer, li-
kasom Jarlens träl endast yrvaken och i förskräckelsen vå-
vade mörda sin herre. Eu hvar, Styrelser som enskilte,
föras Hill siltunit af ell öde, hyilket är resultatet af deras
tänkesätt och handlingar. De förbereda det sjelfva, men en
hämnande Nemesis drifver dem sedan, utan deras vet-
skap och vilja, fram till det dunkla målet. Om sålunda
det närvarande Styre!se-systemets stund är kommen, så är det
ej omöjligt, att mitt hufvud blir den gränssten, der det
måste stanna, och hvarifrån reformernas bana skall öppnas.
Med mig mördar man då Konstiltution och Lag, men endast
sa, som menniskan kan döda det odödliga, tör att se det
åter uppstå i en ny och förädlad gestalt. Kanhända behöf-
ves denna handling, för att väcka Nationen ur sin dom-
nivg, all lära henne inse sin ställning; hvad man bort
söra för heunces bästa, och hvad man verkligen gjort. Gju-
ter man milt blod på schavotten, så skall det stänka om-
kring Syvcrges gränsor, dess droppar skola brännande träf-
fa hvarje Svenskt öga, fjällen skola falla derifrån, och i
a KE OT MV TT R 1 VR a ko
ät ge RT TT HH - ee KA RP RR SS
-