täckande af erforderliga kostnader. SASETAKTASE TIER LYDA TEL TYS VIVO ATEA TETLAEIR? EORNDET KALEIDOSKOP HERRARNE MANKELLS SONSERT, En andelig konsert är nu för tiden ett så ovanligt fenomen, alt det ej to:de vara oläm,ligt att deråt egna något större uppmärksamhet är äv de verldsIiga, eller rättare profana, äfven om den ice för sin egen skull vore förtient deraf; men att detta sednare dock var fallet med Herrarne M:s konsert, kan ej bestridas. De andliga konserternes tidehvarf är i sjelfva verl I I I I I St FAR ket redan längesedan förbi. Det var en tid, och den är ej så långt aflägsen, då den flerstämmiga musiken nästan uteslutande tillhörde kyrkorna, och ända intill medeltidens siut visste man ejaf annat än andeliz eller krigsmus k. Frankrikes Troubidonrer, Tysklands Minnesinger och Barderne torde knappt böra anses såsom musici, ty de voro egenligen improvisatörer, hvilka på deras ofullkomliga instrumenter ansloge några lika ofuilkomliga ackorder, för att ge färg åt sina poetiska målningar. Den hekante violinspelaren Lullv torde vara den förste, som organiserade ett kapell af verldslig musik. Ånställd såsom uppassare 1 Ludvig XIV:s kök, studerade han på lediga stunder musiken, inöfvade deruti åtskillea af sina kamrater, och på detta sätt bildades af köksgossar den första violinqvartett. Katol:cismen, som lade band på all utvecsling af själsfö mögenheter och hatade ailt framskridande till högre odling, försummade ej beiler att tillegna siz tonkouvsten såsom ett monopolium, och att ställa hinder i vägen för dess friare uthildning och emancipation. Påfven Johan NX 1. ex. ansåg sig ej böra tillåta användandet af den då nyligen uppfunna sextackorden i den andeliga mnusiken, innan han först fick sammankalla ett kyrkamöte, och höra de vise fådrens tanke om denna 2n2elägenhet. Men den tid är visserligen ännu ej förbi, då mnsiken har att kämpa mot fördomar och pedantism. Ett ojifvigt exempel derpå företer Hafners koralbok, uti hvilken han med största sorgfällighet undvikit a:t begagna lilla septiman, sannolikt utan annat skäl än att den ej förekommer i de gamla koralerne, och hkväl är geona don ett vida kraftigare medel att förena tvenne stridiga ackorder, än varningen är i högvördige Domkapitlens kand i af-eende å försemiggen af tvevune makar som ej kunna sämjas. Att ooo så väl som allt annat, måste följa ma on ONE . ier tidslynvet, är nature Ma a ratta sig elait klaga öfver den nive an har således orätt taoi — r 12 ! 8g musiken 1 vara dagar ae. gott hufvudluag i de gamles musik är ent ; . 5; g SS musik är enaldes. Meo enfaldiga soro också deras seder, deras skrifsälf. Derutaf torde det kunna förklaras art deras andeliga mos !k ännu för oss kan äga värde, ty i det andeliga är enfalden en förtjenst. Den ganila kyrkomusiken torde derföre lämpligen kunna kallas andeligen fattig, och äger således alltid ett större religiöst än musikaliskt värde. Den enkla fromhet. som i densamma uppenbarar sig, bästyder ovilkorligen på en tid, då det i en listig hierarkis makt insnärda folket satte en blind tro till helgden af dess påbud och läror, utan att tillåta sig någon forskning, huruvida dessa voro rättsenliga, och villigt uppoffrade den vyvttersta skärfven till kyrkor och kloster. Man måste, för att rätt fatta den Katolska kyrkmusiken (tv all kyrkmusik är Katolsk3; de evangeliska kyrkorne voro för fattige att underhålla någon kör) tänka sig tillbaka till denna tid; man måste framför ögonen ställa em tafia som visar en kyrka upplystaf otaliga vaxljus; man måste se klerker i mässeskrudar, korgossar i hvita klädnader, vigvattensfuntar och fromma bedjerskor knäböjande inför hbelgonabilderne; man måste äntligen höra sången på Zatin. Herrarne Mankell hade icke tagit i betraktande eller fästat sig vid denna omständighet. Svenska ord voro underlagda alla de gamla melodierna, och konserten förlorade derigenom en stor del af det historiska iatresse den eljest skulle ägt. Var ändamålet åter att ge dea ett störe religiöst än historiskt värde, så var det 1vifvelsutan mera lämpligt att appliccra de vackra Svenska orden. Programmet till konserten ger tillkärna, att dess gifvere gjort sig bekanta med hvad den gamla ti sen har i musikalisk väg att erbjuda. De derå uppförde komponis!ets namn äva ala an hus anno oo