täckande af erforderliga kostnader.
SASETAKTASE TIER LYDA TEL TYS VIVO ATEA TETLAEIR? EORNDET
KALEIDOSKOP
HERRARNE MANKELLS SONSERT,
En andelig konsert är nu för tiden ett så ovan-
ligt fenomen, alt det ej to:de vara oläm,ligt att der-
åt egna något större uppmärksamhet är äv de verlds-
Iiga, eller rättare profana, äfven om den ice för sin
egen skull vore förtient deraf; men att detta sed-
nare dock var fallet med Herrarne M:s konsert, kan
ej bestridas.
De andliga konserternes tidehvarf är i sjelfva ver-
l
I
I
I
I
I
St FAR
ket redan längesedan förbi. Det var en tid, och
den är ej så långt aflägsen, då den flerstämmiga mu-
siken nästan uteslutande tillhörde kyrkorna, och än-
da intill medeltidens siut visste man ejaf annat än
andeliz eller krigsmus k. Frankrikes Troubidonrer,
Tysklands Minnesinger och Barderne torde knappt
böra anses såsom musici, ty de voro egenligen im-
provisatörer, hvilka på deras ofullkomliga instru-
menter ansloge några lika ofuilkomliga ackorder,
för att ge färg åt sina poetiska målningar. Den he-
kante violinspelaren Lullv torde vara den förste,
som organiserade ett kapell af verldslig musik. Ån-
ställd såsom uppassare 1 Ludvig XIV:s kök, stude-
rade han på lediga stunder musiken, inöfvade der-
uti åtskillea af sina kamrater, och på detta sätt
bildades af köksgossar den första violinqvartett.
Katol:cismen, som lade band på all utvecsling af
själsfö mögenheter och hatade ailt framskridan-
de till högre odling, försummade ej beiler att
tillegna siz tonkouvsten såsom ett monopolium,
och att ställa hinder i vägen för dess friare ut-
hildning och emancipation. Påfven Johan NX 1.
ex. ansåg sig ej böra tillåta användandet af den då
nyligen uppfunna sextackorden i den andeliga mnu-
siken, innan han först fick sammankalla ett kyrka-
möte, och höra de vise fådrens tanke om denna 2n-
2elägenhet. Men den tid är visserligen ännu ej
förbi, då mnsiken har att kämpa mot fördomar och
pedantism. Ett ojifvigt exempel derpå företer Haf-
ners koralbok, uti hvilken han med största sorg-
fällighet undvikit a:t begagna lilla septiman, san-
nolikt utan annat skäl än att den ej förekommer i
de gamla koralerne, och hkväl är geona don ett
vida kraftigare medel att förena tvenne stridiga
ackorder, än varningen är i högvördige Dom-
kapitlens kand i af-eende å försemiggen af tvevune
makar som ej kunna sämjas. Att ooo så väl
som allt annat, måste följa ma on ONE .
ier tidslynvet, är nature Ma a ratta sig el-
ait klaga öfver den nive an har således orätt
taoi — r 12 ! 8g musiken 1 vara dagar
ae. gott hufvudluag i de gamles musik är ent
; . 5; g SS musik är enal-
des. Meo enfaldiga soro också deras seder, deras
skrifsälf. Derutaf torde det kunna förklaras art deras
andeliga mos !k ännu för oss kan äga värde, ty i
det andeliga är enfalden en förtjenst. Den ganila
kyrkomusiken torde derföre lämpligen kunna kallas
andeligen fattig, och äger således alltid ett större
religiöst än musikaliskt värde. Den enkla fromhet.
som i densamma uppenbarar sig, bästyder ovilkor-
ligen på en tid, då det i en listig hierarkis makt
insnärda folket satte en blind tro till helgden af
dess påbud och läror, utan att tillåta sig någon
forskning, huruvida dessa voro rättsenliga, och vil-
ligt uppoffrade den vyvttersta skärfven till kyrkor
och kloster. Man måste, för att rätt fatta den
Katolska kyrkmusiken (tv all kyrkmusik är Ka-
tolsk3; de evangeliska kyrkorne voro för fattige att
underhålla någon kör) tänka sig tillbaka till denna
tid; man måste framför ögonen ställa em tafia som
visar en kyrka upplystaf otaliga vaxljus; man må-
ste se klerker i mässeskrudar, korgossar i hvita
klädnader, vigvattensfuntar och fromma bedjerskor
knäböjande inför hbelgonabilderne; man måste änt-
ligen höra sången på Zatin. Herrarne Mankell
hade icke tagit i betraktande eller fästat sig vid
denna omständighet. Svenska ord voro underlagda
alla de gamla melodierna, och konserten förlora-
de derigenom en stor del af det historiska ia-
tresse den eljest skulle ägt. Var ändamålet åter
att ge dea ett störe religiöst än historiskt värde,
så var det 1vifvelsutan mera lämpligt att applicc-
ra de vackra Svenska orden.
Programmet till konserten ger tillkärna, att dess
gifvere gjort sig bekanta med hvad den gamla ti
sen har i musikalisk väg att erbjuda. De derå
uppförde komponis!ets namn äva ala an hus anno
oo