sten högre klass blifva uppsväljde. Ty naturen
har. hos hvarje djurslägte, jemte fortplantningsdrif-
ten, inplantat behofvet att förstöra andra slägten,
och sålunda frambragt ett slags jemvigt. Derjemte
har den äfven haft det förutseende, att de större
djurslagen, särdeles de största, blott till ringa antal
föröka sig, hvaremot de smärre alstra en afföda af
tusendetal. Man ser i en vattendroppa runda be-
vingade djur, som äro hundradefalit mindre än an-
dra, och med utomordentlig snabbhet fara om-
kring.
Förer man nu tillsammans två droppar vatten
från olika floder, bäckar eller orter, så uppstår en
synbar förskräckelse bland invånarne öfver det oför-
modade sammanträitandet med obekanta gestalter,
ech efter det de små djuren återhämtat sig från den
första förskräckeisen, eller kanske drifne af densam-
ma, rusa de bättigt till strid emot hvarandra. Hu-
ru förskräcklig! måtte det således tillgå på de stäl-
len, hvärest vatten af olika slag blandar sig, t. ex.
rega- och flodvatten, eller vid sammanflytandet ar
tvenne strömmar!
Ett regn målte förekomma de osynliga invånarne
af en flod eller bäck, såsom ett förskräckande na-
turfenomen; vid hvarje slagregn lärer tumultet va-
ra förskräckligt, och vid öfver:vämmngar äro san-
nolikt alia vattenfolken oupphörligt rustade till
strid. Då vattnet sörer sig med dem, så inbilla de
sig troligen, att det alltjymtär på ett ställe, på sam-
ma sätt som Påfvarne, bviika förklarade Koperni-
kanska verldsisysiemet för kätteri.
Århundraden torde väl förflyta innan menniskan
bringar det derhän, att genom fullkomnade instru-
tnenter och trägva observationer ernå närmare kän-
nedom om dessa osyniiga vattenstater. Tills vidare
skulle man redan nu kunna afteckna de rade
och tusende djurskepnader, som man varseblifver
en vattendroppe. Men äfven detta är just intet lätt
arbete; imed flit och tälamod skulle man likväl re-
dan nu kunna uträtta mycket. Hade man väl med
mycken möda, och förmedelst det Coryska skugg-
spelet , på papper aftecknat Seineflodens invånare,
så kunde endra persover afteckna de från desam-
ma skiljaktiga 1 gestalter nr andra floder och vatten-
samlingar. och man skulle på detta sält småningom
komma till en intressant jemförelse. Åtskiltigt har
redan blifvit förberedt genom andia mikroskopiska
observationer; men det torde vara bäst om man
börjar undersökningarne a priori, och dervid före-
trädesvis betjena sig af den Engelska Camera-op-
tican. Visserligen erhaller man derigenom endast
gestalternas konturer, eller deras silhouetter; men
de största undreo äro väl troligtvis gömde i djurens
organisation; ty om det är sant, såsom Bernardin de
St. Pierre påstår, att en myggas snabel är vida kon-
stigare än ex elefants, och alt vingarna äro på en
fluga vida mera sinnrikt inrättade än på en örn,
haru mycket mera bör ej då organernas byggnad
hos de små vattendjuren öfverträffa- den organiska
byggnaden hos de för oss bekanta djur! Men vi vå-
ga ej hoppas, att så snart upptäcka alla naturunder
i detta fack, och kanske blifva dock tiil slut för-
borgade fullt ut så många, om icke flera, än dem
vi redan känna.
Till slut, då Warvick hade upphört att visa sitt
underbara skuggspel, måste jag dock tillstå för mig
sjelf, att af alla naturunder menniskan, i synnerhet
den bildade menniskan, hos sig förenar de största.
det icke i sanning ett stort nnder, att menni-
skan genom eftervanka och oafbrutna försök har
kunnat komma derhän att, genom de af henne upp-
funne verktyg, så framställa en för bennes ögon
förborgad verld, om hvilken man under årtusenden
ej haft någon aning, och i en sal uti en stor stad
åstålkormma ett ungenämt skådespel af denna för-
borgade verlds rörelse och lif!
(Ur Norrköpings Aftonblad).