UuUu JR DE PETRA ARR
delad. Ett af de många skälen, som der an-
föras för den vigtiga sysslans återställande, skall
vara, att under förra Regeringen en tjeasteman
mera fanns nödig vid Biblioteket, sedan fonden
lifvit ökad från femhundra till tusen Rdr. Då .
fonden nu är tre gånger så stor, 3000 Rdr, så borde
måhända, enligt proportions-läran, när för 1000 Rdr
behöfdes fyra tjenstemän, för 3000 behötvas tolf? —
Icke dess mindre lär dock Stats-Utskottet ha afsla-
git motionen. .
Vi kunna icke neka, att, i vår tanka, StatsUtskot-
tet gjort rätt häruli. Anslaget för biblioteket är
visst icke öfverdrifvet, lika liter som tjenstemännens
vilkor; men allting är relativt. Om man jemför
dessa vilkor med de löneförmåner, som vankas i de
Kongl. Statsexpeditionerna, der en tjens!eman vanli-
gen får arbeta 10 a 12 år för 13 Rdr 16 sk. om
året, eller blotta ljuspenningarna, så äro bibliotekets
tjenstemaän verkligen afundsvärda: jemför man åter
göromålen med dem t. ex. i en Hof-Rätt, så måste
det medgifvas, att de fordra olika ansträngning, att
det för en biidad man är af ett helt annat inresse
att några timmar om dagen göra bekaatskap med det
nyaste och mest utmärkta, som den civiliserade verlden
i vetenskap och konst erbjuder, än att dag ut och dag
in på förmiddagen läsa ransakningar och konkurstvi-
ster. samt döma deröfver med ansvar för medmen-
niskors lif och välfärd, eller uppassa vid protekol-
let, och sedermera i båda fallen rödgas använda en
del af den öfriga dagen till målens utarbetninz el-
ler uppsättning. Hvad sjelfva trägenheten af göro-
målen beträffar, förutsatt nemligen, att bibliotekets
tjenstemän dagligen använda lika många timmar å
embetsrur:met, som embetsmärnen 1 Horrätten,
hvilket nu icke är händelsen, — och med antagan-
de vidare af tjenstemännens antal till 3 ordinarie
och en tjenstgörande extra ordinarie, samt att en
af dessa, jemte vaktmästaren, uteslutande vore upp-
tagen för att bereda tillgång på böcker och upp-
lysningar åt besökande, så visar det sig, att trenne
hafva sin tid öfrig för att rangera och uppteckna
smkring 500 inhemska, årligen utkommarde skrif-
ter, större och smärre, jemte högst 400 utländska,
eller med antagarde af 300 arbetsdagar, jemt en
volym om dagen på personen, hvilket icke bör kun-
na anses såsom något ansträngande göromål. Skulie
det åter vara händelsen, att t. ex. ordinarie biblio-
iekarien, som har största lönen, i ställt för 3 å 4
shnmar om dagen, endast finnes 5 a 6 tmmar i
veckan uppe i biblioteket, så att bans göromål der-
igenom återfalla på de andra, så bör denna olägen-
het likväl icke återfalla på de skaitdragande. Det
utgör just bästa beviset, att ingen vice bibliotekarie
behöfves, om den ordinarie sköter sin ganska ange-
näma och beqväma tjenst, som många hundrade
skulle vilja emottaga med förbindeis? att derå upp-
offra hela sin förmiddag. .
För trycknivgen af Riksarkivets gamla dipton
har et mouvement (motion) bragtis äå bare inom
Presteståndel. Vi förstå kanske ej att skatta den
öfvermåltan stora nytta, som gammalt pe csament
Jarer äga; men för att döma af den del, som ut-
kommit af Svenskt Diplomatarium, tycka vi, att
mycket deri har alldeles intet historiskt värde, —
åtminstone irse vi ej hvad virst historien kan häm-
ta af gamla Gåfvo- eller Fastebref, hvilka endast
upplysa, att någon Fål ellev Per i gerla ti-
den skänkt det eller det hemmaret till den
eller den kyrkan, det eller det klostret. Eu tro-
ocn afskrift devaf, förvarad i något allmänt Bi-
bliotek, hade i min tanka varit alldeles tillvicklig
för dem, som behöfva rådfråga sjelfva källorna för
vär historia — vi andra få i alla fall lita på de-
vas ärlighet; — och om tillgångar funnits eller kuu-
nat anskaffas till någon tryckning deraf, så hade
den bort inskränkas till det blott historiskt vig-
liga; och derföre att den mera välmenande än ur-
skiljande ÅA. Seaton, utan att beräkna sina kanske
JA med inbillningens förstoringsglas betraktade till-
sängar, bekostade tryckningen af denna första del,
var man väl icke förbunden att i semma skala
fortsätta den. Emellertid har denna motion, som
man säger, tagit skruf. Hela det Högv. Ståndet
har kommit i extas, när det fått höra, att en så
liger massa af gammalt pergament och munklatin
ännu fanns i landet, och gjort den nämda motio-
närens sak till sin egen. Ståndets extas har till och
med smittat det annars af en bevillningssiuka obe-
smittliga State-Utskottet, och till den grad, att äf-
ven det skall enhälligt täckts föreslå sexhundrade
Fdr banko Vill inköpande af ett motsvarande antal
er
-— Lu O— — —X— ULL Lr.