nimliga i afseende på hennes favorit-ide: voterin-
gen för uUpirormen, torde hon väl låta deras fingrar
få m? ka linealen.
— Samma blad berättar i ett postskriptum, att Kon-
stilutions-Utskottet i går, med en rösts pluralitet
satt Hr Stats-Sekvetera:en Skogman ensam undet
107 Ymn Reg.-formen, d. v. s. bslutat ingå till
Ständerna med avmälan att han borde från embe-
tet skiljas, för den bekanta anmärkningsfrågan, an-
gående motiverna till den Kongl. propositionen om
banklagen, sedan Utskottet förut genom votering
med 13 röster emot Ag skall beslutat, att det ut-
förligare protokoll, som blifvit fördt i Stats-Rådet,
då denna fråga förevar, tcAe kommer att inbegäras
gerom Hr Hof-Kanslern.
Det ar visserbgen icke underiigt, om Hrr Stats-
Råderne i allmänhet gå fria för 107 S:n i konsti-
tutionsutskollet, då de bland cen mildare och för-
sonsnde delen af dess ledamöter kunna räkna så
varma och vältaliga vanner, som t. ex. Presidenten
Friherre Ehrenborg, Biskopen at Winvgård, Hr
Profes:or Agardh, och Vice Talmannen Jon Jons-
son; men sedan icke blott deras Exellenser Gref-
varve af Wetterstedt och Mörner på Riddarhuset
höstidligen tillkärnagifvit, att de ville dela ansva-
ret för de if:ågavarande motiverna, utan äfven i
det till ständerna expedierade StatsRådsprotoåol-
let uttryckeligen står, att samtlige Hir Stats-
Råder, lika val som Hr StatsSekreteraren, till-
styrkt den anmärkta åtgärden, så var det lik-
val för detta fall högst oväntadt att förnimma
den mannamån Utskottet härutinnan begått, att ut-
söka Hr Skogman ensamt till ett försoningsoffer
bland rådgifvare, hvilka alla äro lika skyldige som
han till förb-ytelse emot grundlagen, och för hvil-
ken marnamån ingalunda kan gälla samma ursäkt
som möjligen för Hr Dalman, hvilken jemväl för-
bisett Stats-Rådsprotokollet i sin anmärkning, sem-
ligen att denna af honom skedde under hettan af
diskussionen i Ständet. Men skulle det dessutom
äga grund, som ett rykte vill säga, att Hr Stats-
Sekreteraren vid föredragningen i Stats-Rådet till
och med hade gjort föreställningar emothank-
lagsmotiverue, till hvilka han berättas icke sjelf
vara Faorfattaie, och sådant möjligen hade kän-
nat upplysas af det protokoll, som Utskot-
tet nu beslutat att icke infordraz; då steg-
ras känslan till en verklig förtrytelse, och bebhof-
vet påkallar, att Utskottets handlingssätt af Rikets
Ständer på ett allvarsamt, och med deras och fol-
kets värdighet öfverenstämmande sätt, vid en blif-
vande återremiss ti: lrättavisas.
LER SETT SST RANE TA ST GSTLRET TERRINTET: Ke AMELTIAIMIETPADATRTPAEAR NS
en
