AD VN
förekommit mig så mycket mera oväntea som, efter
hvad Herrar kommi tterade nogsamt kän: det icke
obetydliga förrådet af oförsåldt tackjern va Sock-
holnås våg, oberåknadt hvad som ulläfventvis äfven
betinnes på andia vågar I Rikets städer, tydligen
antyder en öf erprodukiion af nämde vara, i för-
hållande till den inhemska förbrukningen — så myc-
ket mera hotande för de redan alltför betydligt
betryckte tackjerospriser, som den tilländalupna
traktater med Ryssland äfver kommer att heröfva
bergsbiuksidkaren ett hittils begaguadt titlfälle till
afsätlning af et hetydliat qvantum ef sin tHlverk-
ning. Möjäigtvis -kulle det ytterligare betryck, som
ha: igenom tills skyndas den fattiga b-rgsmavuner, i be-
tydlig mån kunna lindras och kanske och fuall-
komligen undavrödjas, om jernhandteringen i all-
måänhet, särdeles hvad be: gslagerna avgär, hugna-
des med enahanda friheter som öfrige fabrikatuioner
i riket åtnjuta. — Men ty värr är fö rhållandet icke
sådant. Vare sig af r missförstådda intressen eller in-
skränkihet och ensidighet hos dem, åt hvilka vär-
den om bergshandteringen tulllörene varit avför-
trodd, eller ock bida orsakerna tillika, hav j-rntill-
verkningen inom bergslagerna hi intils hållits fäng-
slad inom et skråtvång, som måhända nyttigt på
den tid jernhandtiringen först grundades, sederme-
ra varit lika binderligt för utvecklingen af denna
rikets hufvuduäiins, som detsamma flinves i rak
strid med tidens bill:ga ock alltmer! erkända an-
språk på likhet i vätuigheter. Ägaren nvulisen af
stångjernss verk mom bergs ag, är genom författnin-
garne på det strängaste förbjuden, att, efter som
hans förtel fordrar eller omständigheterna föranie-
da, utsträcka sin tillverkning utöfver det belopp
vid pass 200 år sedan ansågs lämpligt att
faststälia, dels med afsecn de på skogstiligång dels,
ock på tillgång af tackjern inom orten. Alt statens
förmynde skap ) afssende på den enskiltes förvalt-
ning af sin esendom ej alltid ledt till de. åsyftade
förmånliga följderna torde bland andra exempel tili-
räckligen bestyrkas af förhållandet med våra ek-
skogar och allmänningar, som nästan blifvit utödde
uncer handhavandet af de ytterst stränga författ-
ningar, som afsågo deras vård och förkofran. Man
har äfven inselt olämpligh eten af dessa tvångslagar,
och man har i detta, äfvensom i flere andra fall,
börjat erkänna ock tillasmpa den grundsats, att huf-
vilkoret för hvårje uärings u!veckling och förkof-
ran är frihet, samt att säkråste medlet att Silbakan
hålla, om ej alldeles undertrycka, industriens fort-
skridande är att kringskansa idkaren med reale-
menaten och skråmässiga tvångslagar, hvilka bindra
hvarje friare bruk af den industriella kraften. —
Endast hvad bergslagerna angår hafva ej ännu Gces-
sa grundsatser funnit tillämpning, utan qvarstå än-
nu uti deras urspruogliga råhet och barbariska
stränghet, de lagar, som vid ansvar, som skulle ho-
ta den enskilte med förlustea af sin borgerliga väl-
färd, förbjuda så väl stångjernstillverkaren att, äf-
ven emot en deremot lämpad bevillning, öka sin till-
verkning öfver det en gång för alla staagade belop-
pet, som äfven bergsmannen att, efter sin fördel,
hbeszsagna sina skogar antingen till stångjernstillverk-
ning, eller för andra industriella änvdamål. Vore
det ägaren af stångjernsverk inom ber gslag obeta-
get att tillverka så mycket jern ban medhann, och
förmånligt kunde afsätta, skulle bergsmannen deri-
genom måhända vinna ett önskvärdt afsättningstill-
folle för sitt tackjern, äfvensom staten så väl
i beskattningsväg som genom ökad export vunne
en stor fördel. I saknad af detta tillfälle att af-
yttra sin vara samt af gällande författningar hin-
drad, alt fritt använda sin skog, hvarigevom han
kunde, efter lokala förhållanden och egna fördelens
kraf, förändra sin fabrikation, och upphöra, med till-
verkningen af en vara, som råkat ivanvärde, kan under
så missgynnande förhå!landen bergsmannen icke annat
än med bekymmer motse framtiden, då afven denna
sista utväg, att genom tillåten utförsel af Svenskt
tackjern erhålla iifligare afsältning och bögre be-
talnivg af nämde vara blifvit bonom beröfvad.
3 anser m:g derföre, med afseende såväl på de:
alsmännas fördel, sem ecuskiltes tillständiga rätt,
tppmanad alt res servera mig mot Hrr kommitte:a-
des beslut, med öppet tillkännagifvande af min fa-
sta orubbliga i (rer tygelse, att det säkraste och kan-
honda enda möjliga medlet, att sätta stångjernstill-
serkaren 1 tillfälle att utbärda den alltmer tryc-
lavde täflan med den utiändska näringsidke aren,
samt rädda tillverkaren af tackjern från den mer
och mer hotande e faran af armod och
- As ff 111 At ro 2 .s I Tv a
Ja