den af det tillfälle, som blifvit alla andra närings-
idkare beredt, att genom en. tillåten utförsel at si-
na produkter söka derföre betinga sig det högsta
möjliga pris, och han skulle då ej med så mycke-
skäl kunna beklaga sig, att han ensam i detta af-
seende vore tvungen att uppoffra sin enskiita fört
del för ett allmännare högre statsekonomiskt in-
tresse, hvilken uppoffring nu måste af honom an-
ses orättvis och förnärmande naturlig rätt. Icke
eller synes mig Hrr kommitterade uti förenämde
fråga hafva beslutit i fullkomlig öfverensstämmelse
med de åsigter, som af Hrr kommitterade blifvit följ-
de uti andra fall. Så har t.ex. utförsel af kopparplan-
sar, stål, och så vidare, blifvit medgifven, fastän desse
produkter 1 sjelfva verket icke äro annat än råäm-
nen för en blifvande förädlings eller skall med af-
seende å särskilte förhållanden utförseln af tack-
jernet fortfarande anses böra vara lörbuden, må
då Her kommitterade åtminstone hos Kongl. Maj:t
1 underdånigbet vrka lossande af de band, som in-
om bergslagerna hindra eltev afskräcka bergsbr ukse
ägaren att tillegna sig alla de fördelar som senare
tiders uppfinningar i denna väg tillskyndat närinss-
igkaren i andra länder; ty jag upprepar det ännn
en gång, pi upphafvande af dessr tvångslagar be-
ror huruvida Sverige i en framtid skall äga nägon
export af stångjern. äfvensom bwuvida den ber 3S-
idkande allmogen skall undgå att fuillkomligen äf-
ventyra sitt hela välstånd. — Dagstiftningen i detta
fall sore högst evokel, och wnefittas uti följande
2ne korta satser, nemligen:
1:0 Frihet för ägaren af stlångjernsverk inom
bergslag, att, i likhet med hvad som blifvit ägare
af dy lika verk utom bergslag medgifvet, få emot
erläggande af dubbel hammarskatt eller såkaltad
rekognition öka sin tillverkning så mycket den
godt syn:s, och
:0 Frihet för bergsmannen att, efter som hans
fördel bjuder, begagna sina skogar antingen till
tackjerns- eller stångjer nstillverikning, samt följ-
aktligen frihet, att anlägga nya smiden inom
bergslag, eller att till stångjerns beredning afytt-
ra fjekter från egn skogar.
Antagandet af dessa satser skule göra öfverflör
diga hela volumer af författningar, som tillkommo
under fullkomligen olika förbållanden, och, kanske
då redan mindre nödvändiga, under tidernas förin-
drade skick blifvit orimliga och på det högsta skad-
lige, hvilkas bibehåtlande skall förefalla oförevl gt
med tidens kraf, och hvilkas kraftige handhafvan
de mäste för den upplyste och rättänkande embets-
mannen förekomma tungt och mången sång omöj-
ligt. I enligbet med hvad jag förut ytvra!, anser
jag andre reglementariske föreskrifter, an dem som
alse den stringaste kontroll å tilverknineenvs goda
beskaffenhet vara för jernhandteringen högst men-
liga, och jag skulle to att för verkstä! ligheten af
ofvanherörde förslag föga mera nytt vore i författ-
ningsväg alt vidgöra, än att, med tillämpning för
bergslagen af hvad som för jernhaudteringen och
skogens begagnande irom lands lagen är stadgadt,
upphäfva alla de särskilt för bergslagsvörelsen till-
komne författningar. Stockholm den 29:de April
P. Persson från Gamelhyttar, Biks-
dagsfullmäktig för Nora, Hjulsjö,
Linde, Ramsbergs, Nya Koppar-
bergs, Gryt- hytte och Hällefors
HN
Bergslager af Örebro län.