den af det tillfälle, som blifvit alla andra näringsidkare beredt, att genom en. tillåten utförsel at sina produkter söka derföre betinga sig det högsta möjliga pris, och han skulle då ej med så myckeskäl kunna beklaga sig, att han ensam i detta afseende vore tvungen att uppoffra sin enskiita fört del för ett allmännare högre statsekonomiskt intresse, hvilken uppoffring nu måste af honom anses orättvis och förnärmande naturlig rätt. Icke eller synes mig Hrr kommitterade uti förenämde fråga hafva beslutit i fullkomlig öfverensstämmelse med de åsigter, som af Hrr kommitterade blifvit följde uti andra fall. Så har t.ex. utförsel af kopparplansar, stål, och så vidare, blifvit medgifven, fastän desse produkter 1 sjelfva verket icke äro annat än råämnen för en blifvande förädlings eller skall med afseende å särskilte förhållanden utförseln af tackjernet fortfarande anses böra vara lörbuden, må då Her kommitterade åtminstone hos Kongl. Maj:t 1 underdånigbet vrka lossande af de band, som inom bergslagerna hindra eltev afskräcka bergsbr ukse ägaren att tillegna sig alla de fördelar som senare tiders uppfinningar i denna väg tillskyndat närinssigkaren i andra länder; ty jag upprepar det ännn en gång, pi upphafvande af dessr tvångslagar beror huruvida Sverige i en framtid skall äga nägon export af stångjern. äfvensom bwuvida den ber 3Sidkande allmogen skall undgå att fuillkomligen äfventyra sitt hela välstånd. — Dagstiftningen i detta fall sore högst evokel, och wnefittas uti följande 2ne korta satser, nemligen: 1:0 Frihet för ägaren af stlångjernsverk inom bergslag, att, i likhet med hvad som blifvit ägare af dy lika verk utom bergslag medgifvet, få emot erläggande af dubbel hammarskatt eller såkaltad rekognition öka sin tillverkning så mycket den godt syn:s, och :0 Frihet för bergsmannen att, efter som hans fördel bjuder, begagna sina skogar antingen till tackjernseller stångjer nstillverikning, samt följaktligen frihet, att anlägga nya smiden inom bergslag, eller att till stångjerns beredning afyttra fjekter från egn skogar. Antagandet af dessa satser skule göra öfverflör diga hela volumer af författningar, som tillkommo under fullkomligen olika förbållanden, och, kanske då redan mindre nödvändiga, under tidernas förindrade skick blifvit orimliga och på det högsta skadlige, hvilkas bibehåtlande skall förefalla oförevl gt med tidens kraf, och hvilkas kraftige handhafvan de mäste för den upplyste och rättänkande embetsmannen förekomma tungt och mången sång omöjligt. I enligbet med hvad jag förut ytvra!, anser jag andre reglementariske föreskrifter, an dem som alse den stringaste kontroll å tilverknineenvs goda beskaffenhet vara för jernhandteringen högst menliga, och jag skulle to att för verkstä! ligheten af ofvanherörde förslag föga mera nytt vore i författningsväg alt vidgöra, än att, med tillämpning för bergslagen af hvad som för jernhaudteringen och skogens begagnande irom lands lagen är stadgadt, upphäfva alla de särskilt för bergslagsvörelsen tillkomne författningar. Stockholm den 29:de April P. Persson från Gamelhyttar, Biksdagsfullmäktig för Nora, Hjulsjö, Linde, Ramsbergs, Nya Kopparbergs, Grythytte och Hällefors HN Bergslager af Örebro län.