ningen af lånerörelsen till Riksgäldskontoret hade
till syftemål att småningom öfvei låta hela denna
rörelse. åt privata. associationer. Banken kunde. ej
vara belåten med andra obligationer ån Riksgälds-
kontorets, men väl kunde detta kontor i en fram-
tid antaga enskiltes. Myntförbållandet borde vara
oberoende af alla möjliga fluktuationer i närings-
lifvet. — Hr Helsingius fann sig ej af Hr Waern
vederlagd, och trodde alt, genon denna öfverflytt-
ning, ett Stats- obligationssystem i stort skulle ut-
veckla sig. — Hr Rydin ansåg öfverflyttningen än-
damålslös. — Hr Hemberg trodde, som Hr Eker-
man, att det vore omöjligt för Riksgäldskontoret
att öfvertaga lIsnerörelsen, hvilken operation, utan
att tjena Banken, ej heller vore förmånlig för Riks-
gäldskontoret. — Banken hade kassa till inlösande
af mera än hälften af sina utelöpande sedlar, och
talaren ville fråga, hvilken Bank eller hvilken
bankier, ej en gång sjelfva Rotschild undantagen,
höll en sådan kassa. Med en klok styrelse an-
såg talaren realisationen gå för sig utan svårighet
och utan fara. — Hr IVijk kunde ej eller inse
nyttan af lånerörelsens öfverflyttande. Det tsck-
tes väl vid första påseendet vådligt, att lånerörel-
sens indragning stod i Bankostyrelens m.kt, men
detta hörde till principen för ett fullständigt ord-
nande af en bank; med ett kreditiv af 2 millioner
vore det alldeles omöjligt att någon indragnivg af
sedelstocken kunde komma i fråga, och talaren
yrkade derföre, att det nu föreslagna kreditivet
skulle ökas till deta belopp. I öfrigt ville tala-
ren tillägga, att man ständigt var alltför benägen
att se saken från den mörka sidan. År 1832, då
Engelska regerisgen förordnade en komite till un-
dersökning af Banken, svarades af direktionen, alt
metalliska fonden knappt uppgick till 3 mot se-
delstocken: NordAmerikanska Staternes Bank har
ej metallisk ford till mera ån 3 och hovorerar än-
då, oaktadt sina stridigheter med regeringen. Vi
ba ou 3, och talaren förklarade sig vara fullt öf-
verlygad, att om luckan öppnades i morgon dag,
skulle det bära sig. — Hr Halling förenade sig
med dem, som ansett den nytta problematisk, hvil-
ken lånerörelsens öfverflyttande kunde medförs. —
Hr Frodell uppläste ett skriftligt anförande, hvar-
uti han bestred låne indragning, såsom menlig för
alla nu bestående kreditförhållanden. Öfverflytt-
ningen af lånerörelsen till Riksgäldskontoret ansåg
han öfverflödig. — Hr Linderholm ville, i afseen-
de på Or Wijks senaste yttrande, blott fasta upp-
märksamheten på det förhållande, som kunde in-
tälla dagarne efter silfverutvexlingens början. Uti
Ståndet hide man i dag diskuterat, harvu förhållas
borde då proportionen sjunkit till den af i till 3,
eiler högst 2 till 3.
VEXELBANKEN.
I afseende på Utskottets förslag, att efter år 1935
och intill nästa riksdag ej mindre sedelvalör, än som
motsvarade 2 gånger myntenheten, skulle utgifvas,
och att minsta valören af sedlarne derefter borde
blifva 5 gånger denna enhet, hvarvid dock det nä:-
mare bestämmandet borde öfverlemnas åt komman-
de Ständer, yttrade Hr Vern, alt ju längre man
fortfar med utgifvandet af smärre skiljemynt i sed-
lar, ju längre håller man silfret umbärligt uti denna
dess egentliga civkulationskrets, och underlättar der-
igenom dess afgåvg till andra ärdamål, hvarföre
talaren yrkade att, efter slutet af år 1835, ej min-
are sedelvalör än 5 gånger myntenheten borde af
Banken utgifvas. Meningen med realisation vore att
sätta silfret i rörelse; de små sedlarne kunna sup-
pleras med silfver, men ej. de stora, och uppskof
med de förras indragning borde ej för långt utsträc-
kas, äfven derföre att det hindrade privatbankernes
utveckling, cch på denna borde vårt kreditsystem
ytterst grunda sig. — Hr Rydin ville att småsed-
lane småningom skulle indragas, och Hrr FPin-
berg, Santesson och Leffler ansågo öfver flödigt att
nu besluta om kommande Sländers åtgärder, den
förre med förklarande, att han ej kunde inse hva:-
före ej de smärre sedlarne kunde gå i bredd med
silfret; de voro vid många tillfällen af stor nytta.
— Hr Hemberg förenade sig med Hrr Santesson
cch Winberg. — Hr IVijk anförde, att småsedel-
tillverkningen kostade enormt, och Hr Helsingius
uppgaf, att denna kostoad gick till 40,000 R:dr år-
ligen, — Hr Santesson medgaf, att afseende borde
föstas å kostnaden, men önskade, att man vid in-
dragningen måtte gå varsamt till väga, på det ej
för stark påkärning måtue äga rum.
-— mn -— ALL i mm TR a
