Utskottet hade väl sagt, att låne-indragning endast i
sista rummet borde komma i fråga; men då Ut-
skottet sjelft erkänt denva rättighet, såsom den en-
da säkra garantien (pag. 20) för vexlingens bestånd,
och tillika ansett bestämmandet af hvilket eller
Lvilka bland de för proportiorens vidmakthållande
tillåtna medlen må för tllfället begagnas böra va-
ra helt och hållet öfverlemnadt åt BankoStyrelsen,
så lärer derof blifva en följd, att då låne-indragning
är det enda ellud tillgängliga medlet, detta också
först och sist måste tiligripas, så länge ieke Ban-
ken genom andra åtgärder från R Stirs sida bere-
des andra utvägar att realisera sina tillgångar. —
HH: Petrg: om än principen i detta fall skulle va-
ra rikvg, så vore dock fruktansvärdt. att Baeko-
Utskottets ifrågavarande förslag afslås i al!a Stånd.
Om Utskottet icke förutsett deta förhållande, så
kan något annat förslag icka liga i bakgrunden.
Emellertid ville talaren öppet nttala den mening,
att utländsk skuldsättning icke vore den utväg, sam
BankoUtskottet borde föreslå, såsom realisationens
garanti I sista rummet, Utom de skäl deremot,
som från andra länders exempel kunde hämtas, fö-
rekom hos oss särskilt, att stals-utgifterne, innan
beträdandet af statslåns-banan , nödvändigt måste
regleras efter landets förmåga att bära dem, och
ville talaren påstå, att så icke vore fallet, åtminstone
hvad försvarsverket beträffade. — Talaren trodde
det vara förjent af undersökniog, om icke reailsa-
tionen skulle betryggas wedelst öfverflyttning till
Riksgäld-kontoret af Bankens lånerörelse. Riksgälds-
kontoret vore lika väl som Banken ett Rikets Stän-
ders Verk, och någon betänklizhet mot en sådan
öfverflyttning borde således icke finnas uti den på-
räknade vinsten af lånerörelsen. — Hr Petids vtt-
rande om någo! annat försiag I bakgrunden be-
svarades af Hrvr Ielledaij, IVedberg och IMeechet,
hvilka, som ledamöter i Barkontskottet, ej ville
kannas vid något sådant. — Hr Tottic bestred helt
och hållet låvindragnving, åtminstone de första åren;
all garanti man kunde önska, kunde vinnas ecnom
öfverflyttring af lånerörelsen. — Hr Helsingius
ttrade, att, i afseende på siatslånssvstemet, hlott
ett kuode komma i fråga, nemligen kreditiv på
änna en million. Lånerörelsens öfverflyttande till
Riksgäldskonto:et hade för öfrigt intet med Ban-
kointresset att göra. — Man hade sagt, alt an-
ken för sina innebafvarde lånedokumenter skulle
få Riksgäldskontorets räntebärande obligatiouver, och
talaren ville medze, att i afseende på räntan kun.
de detta vara detsamma; men hvarifrån skulle ka-
pitalet återfås? Sedlarne voro ute i alla fall, och
hvad vore då vunnet? detta förslag kunde aldrig
verka till ändamålet. — Hr Vern utvecklade yt-
terligare sina åsigter om Bankens skyldighet att
afse landets väl, och yrkade, af sådan avledning,
lånverörelsens öfverflyttande till Riksgäldskontoret,
Emot dr Helsingii invänning att detta ej skulle
tjena till någonting, ville tolaren framställa. att
det gick an att använda de räntebärande obliga-
tionerna till silfver, evär dessa voro lättare att af-
yttra än fastighets-låne-dokumenterna och enskil-
t2 diskont-obligationer. Han ansåg det äfven vara
mindre farligt, om Riksgäldskontorets obligationer
försåldes och kommo i utländsk hand, än om låne-
rörelsen indrogs; trodde att Bankens förmåga att
betala helt och hållet beiodde på rörligheten af
dess fonder; om öfverflyttningen kom att äga rum,
vore lättnad häruti vuonen, och realisationens be-
stånd tryggadt, så vida krig j inföll. Förklarade
slutligen, att han ej funnit någon annan utväg än
denna, att stärka förtroendet för den nya sakernas
ordning man nu gick att införa, — Hr Santesson:
hade redan uti en motion ådazealagt nödvändighe-
ten att ej vid realisationens början indraga Jånerö-
relsen; men kunde ej finna nyttan af att öfver-
flytta denna rörelse till Riksgäldskontoret, Då be-
tavkligheter nu blifvit yttrade mot iealiserandet af
de obligationer, Bauken redan innehar af detta kon-
tor, så vore det ej skäl att lemna den ännu flera;
talaren övskade snarare, att kreditivsumman måtte
ökas; en million borde användas för attstyra kur-
sen och en att hafva i resevv. — Hr Arnberg, li-
ka med Urp Tottie och Wern, amåg det vara högst
vigugt, att förekomma, det fandets industrie!a lif
ej måtte lida genom hvilket förhållande den oförut-
sedda framtiden än må utveckla. — Hr Ekerman
trodde ej, att det var dena enskilta lånerörelsen som
rubbat Panken, utan att Banken tvertom derige-
nom uppehållits; Piksgäldsksonto:ets ställning vo:e
redan förut hösst invecklad, och tel. kunde ej
H
1
f
0 Lon I