SICIUbe ätlätil! RTR RAT IR FR RR Fe
goda ändamålet. Prosten Mittag, ledamot af Ut-
skottet. anförde, höilka svåriglotor man haft att
fet vunnet. Klockaren
Nigon uppiäis-
ning från gången ville man j yrko, alt ej ole för
1 br
(9 HH
le gamla varorna. Di Jorden
drifva igenom hvad som bits
kunde j alltid jaa rect in: ani!
mycket förrycka
trodde, al! den föreslagna förändriugen
missnöje, och afstvikte bifall tl
vändigt
ia
måste (örorake
betsnkandet, Lil dess allmogen hufvit mera ber
dring skulle förorsaka eordningar at betö kh
irkte tillka, att i Weswerås stuft ej
inde, reservanterne omnämnt. — Di-
der, men anm
brusas det or:
skop af Vingård wed Öwx Holmström — Prosten
Nordin avsås Pnödvän Hat art atskoffa ofirandet, om
)
man ville koroma till vågen ändring utv uacgörel-
serras unplisande. — Prof. Grubbe avsåg obetaärktatt
wi pv
nu el röjas med hvad man vunnit, och fösta sig
vid ud vordnade sasver. då non efter ilere rike
da; oars fälfänaa borace nn fit det dorhön, att
Uks. 5 tanders hafölit föräedringen.
a NVe VA
ide sig Dir Flfst- öm. — Dr Puus: den
enade 5
ds bas att för vinna uppbysgese, far den
ej mindre de före att han etc nd hö
Bong! Majs köongöreker och sodra i
Han bemställde, huru en förändring vore möj
Jä olig, då i hans församling ondstjensen
åog Is timme, socker
mama, Vvattvaroess
tir.ma. Under den halla ärstiden skulle linsen evuda
starna qvar, att. efter en sådan tids förlo, aflöra
- tt Afa let hud . hvills Al allas . ha
Eonol. En påbud, om hvilka dock allmocen bör
urderrättes. Pieärde ofslag eller återremiss. Lek-
10r Bergqvi ist önskade. att det måtte förbbliva vi!
det gamla. — Dis! op Hedren anförde exempet från
Binsdagen 1010. fre stård hade då bifollit förän-
dringen, ex Kovsl Majit afslog den, emedan den
ej öfverersstamde med alimogens önskan. — Prosten
Bhraberz ville blifva vid det gamla. (Garska mån-
ga gå I Guds hus endast för att afhöra kuncörelserna.
De kunsa, under det de vänta d::på, få många er-
inkingar och förmaningar, som på dem g2cra god
23
verkan. Gjorde man denna ändring , så skulle
presten, isvnnerhet 1 början, då allmogen dermed
vare missnöj.l, få läsa för tomas väggarne. — Pro-
sten Mittazg förundrade sig, att piuraliteten inom
ståndet tycktes yrka afslag eller återremiss. Han
avmärkte, att kungörelser ofta förekomma, som ej
kunna höras af höfliga öron, till ex. om beskälare
och språngsedlar. De som dessa kungöre! ser angå
kunna stanna qvar; men bare och qvinnor kunde
efter gudsijenstens slut aflägsna sig. Biskop af Kull-
berg tvadde klockaren gerna någon cäng hunna
uppläsa kungörvelserna. Klocka:en sore ofta en
man med ljudelig röst; då man deremet ofta hört
klagas öfver låglästa prester. Doktor Lindahl
åstod att de, som gå i kyrkan för dessa veridsliga
saker, skulle gerna stanna qvar i kyrkan till guds-
tjenstens slut. — Betänkandet bi ifölls.
Samma Utskotts betänkande N:o 42 öfver motio-
nes, med förslag till änd:ing i nu gällande lag, an-
gående behandlingen af frågo om oenighet makar
emellan. Motionären, Doktor Björkman, hade yr-
kat uteslutande af varningsgraden inför Domkapit-
let. och att de cenige, sedan varnas inför kyrkoråd.
Med 2illande af motionärens åsikt hade Utskottet
godkänt förstaget, med den ändring, att varning i
stället för inför kyrkoråd, skulle ske i närvaro af
makarnas föräldrar och andra fränder. Doktor Lin-
dahl gillade vj Lag-Utskottets åsigt. Toställelsen in-
för Doamtbapitlet bade ofta haft god verkan. Han
fruktade att giftermålet skulle upphöra att blifva
en religiös handling, utan snarare blifva ett civilt
mål. och yrkade återremiss. Fältprosten Bjursten
gillade Utskottets förslag, och ancåg inställelsen in-
för Domkapitlet öfver flödig. Biskop Hedren ansåg
det orda härleda sig ifrån den löshet i lagstiftnin-
cen. som i sedvare tider ägt rum. flan afsloz be-
tärvkandet och understöddes deruti af Lektor Berg-
qvis st, Sinisrådet Popptas, Prosten Nordin och Bi-
skov at Vingård - Boktor Björkman yrkade åter-
remiss, emedan Ulskottet cj fästat afseende vid hans
försleg rörande varsing inför kyrkor: ad, äfven Ön-
skede han skilnad Ull säng och säte på 2 år, och
dr a 6 månrader, såsom Utsko tet föreslagit. Pro-
ten Hallst: öm önskade, att man ej måtte afsiå utan
helle aterveimittera betänkandet, emedan uti Ut-
skottets försieg finvas åtskillige förbättringar i det-
ta ömtåliga ämne. En sådan vore, att ard:a var-
ninasgraden s-edde inför föräldrar och fränder, i
stället för inför kyrkorådet. Betänkandet återremit-
terades.
El nam; flit utiate hotänlar Ja ÅA 2m nan da