RR Rn nn An
dompr oster ierna.
Johannes Andersson från Jönköpings Län skrift-
ligen, i likhet med Peter Persson från samma Län.
Johannes Johansson från Bohus Län likaledes,
hvarvid han fästade uppmärksamheten äfven å dom-
prostarnes alltför stora löner.
Insulin: Vid 1823 årvs Riksdag väckte äfven iag
motion om Bistopsembetenas indragning, och jag
sökte då visa, det iidsandan var så framskriden, att
berörde embelen numera icke voro oundgäng!! gen
nödvändiga hvarken för hbibehållandet af religio-
nens belgd eller kyrvkodisciplinenzs omen motionen
mötte samma öde, som tyckies förestå de nu ifrå-
gavarande, och besvarades med åberopande af 114
S. Rec.-Former. Ännu mera anser jag tiden nu
vara inne för den åsvfiade förändringen i afseende
på Biskepa nes cmbeten, och är personligen öfver-
tygad, att indragningen skulle tillskynda det all-
männa on hö2st betydlig fördel, utan ringaste ska-
da för religicnen. Jag förenar mig alltså med dem,
bvilla ifra för denna sak; hvaremot j jag anser dom-
prostarnes embeten, såsom oumi bärlige, böra bibehål-
Jas; och kunde biskopstiteln på dem gerna öfver-
flyttas. Yrkade återremiss.
Olof Olsson från Östersötlard skriftligen: För-
menade Ekovomi-Utskottet ej hafva uppgifvit nä-
gra vighga talande sköl ull sitt afslar. -Anseen-
de I stater bör man tilvinna sig genom drift in-
rom sin verkningskrets. Skall den yitre glansen,
lik hvitmenade grifter. öfserskyla den inre uselhe-
ten och förstörelsen, så trode le O. Olsson, att cit
embete saklöst kan undvaras Den kyrkofaderliga
myndigheten lider intet geuotn biskopsembet nas
öfver flyttande nå domprostarne, som, på hommen-
dörsvärdighetes nära, dela med sina höga förmän
getgenlgen de verldslige utmärkelserne både på
bufvudet och bröstet, derefter såväl kuonskaper
och lärdom, scm andra förtienster förmodligen bö-
ra måtas och beräknas.? - IDomprostarne vikariera
för Biskoparne urder riksdagar och befordras ofta
Vill biskopsstiolen . — — Då Norrbottens, Vester-
boiters och WVester-Norrlards och Jemlands län
(1-37 af rikets areal, med flera hunvdratusen menni-
skor) hållas till gudsfruktan och scdligket af en
Bist op, hur är det då riunligt, att t. ex. Visby
län med 4e0,c00 invånare skall hafva iika mycket
behof af andligt öfverivsecende. Eller bvarföre skall
den ene af de högvördige belastas med en upphörd
af hvarjehanda inkomster till 15 å 20.000 Rdrs be-
hållning, medan någon af dess vederlikar icke har
nog af dylika berrligheter, för att soutenera Ut-
skottet otvannämde böfvudstäl för embetets bibe-
hållande — sitt ansecnde i staten. Påstod åter-
remiss,
Hans Jansson från Elfsb. län: Såsom skäl till
återremiss, fäster jag mig isynnerhet vid den om-
ständighet, att Utskottet, i min tanka, behandlat
frågan alltför latt, och utan behörigt afseende på
en opinior, som nog allmänt och alldeles icke tyd-
ligt gifvit sig tillkänna, Då frågan blifvit väckt
vid flere Riksdagar, utan a!t, såsom man nu fin-
, det afslag, den på enahanda skäl då mött,
kunnat öfvertyga representationen om riktigheten
deraf, hade Utskottet bort, något mer än som nu
skett, lyssna till al ilmänna rösten, och åtminstone
fullständigare utveckla de omständigheter, som tala
för bibehållandet af Biskoparnes embeten och in-
komster i deras nuvarande skick.
iw Anders Nilsson från Östergötl, skriftil.: Påstod
återremiss af s:-mma skal som Olof Olsson från
Östergötland. Det skäl Utskottet hämtat från Bi-
skoparnes egenskap som chefer vid undervisnings-
verken genmälte han dernmc -d, att Professorer från
Akademierna vanligen komma i fråga vid tillsättan-
de af lediga Biskopsembeten, kv vilke, ehuru förtjen-
te män, seda an de egnat sin bästa tid åt studier, fö-
ga äro tjenbge att sköta förmansbestyr. Om man
för statsreligiorens skull, d. v. s. för kyrkans yttre
heder, anser nödigt att bibehålla Biskoparne, vore det
tillräckligt att hafva en sådan. 1 Lund, och en i
Upsala.
Anders Nilsson från Skåne: Ändamålet med vå-
ra sammantröden vid HBiksdagar är isynnerhbet att
förbättra lagarne, sam! veristäla nödiga jemknin-
gar i beskatinirgen och embetsmäns löner. Vid
detta fi ;rhållande kunna vi icke undgå finna orim-
ligheten och snart sagdt :kamligheten deraf, att staten
till en embetsmans aflöning b:står ända till och med
12,000 Rdr bko årliger, under det andre medborgare
både af bättre och ringare klasser, hafva all möda
att förskaffa sig vödtoritigt underhåll. Då derjem-
te i betraktande tages det goda ändamål, folkun-
- - . Få 4 - LJ r ee 1 2 .