RR Rn nn An dompr oster ierna. Johannes Andersson från Jönköpings Län skriftligen, i likhet med Peter Persson från samma Län. Johannes Johansson från Bohus Län likaledes, hvarvid han fästade uppmärksamheten äfven å domprostarnes alltför stora löner. Insulin: Vid 1823 årvs Riksdag väckte äfven iag motion om Bistopsembetenas indragning, och jag sökte då visa, det iidsandan var så framskriden, att berörde embelen numera icke voro oundgäng!! gen nödvändiga hvarken för hbibehållandet af religionens belgd eller kyrvkodisciplinenzs omen motionen mötte samma öde, som tyckies förestå de nu ifrågavarande, och besvarades med åberopande af 114 S. Rec.-Former. Ännu mera anser jag tiden nu vara inne för den åsvfiade förändringen i afseende på Biskepa nes cmbeten, och är personligen öfvertygad, att indragningen skulle tillskynda det allmänna on hö2st betydlig fördel, utan ringaste skada för religicnen. Jag förenar mig alltså med dem, bvilla ifra för denna sak; hvaremot j jag anser domprostarnes embeten, såsom oumi bärlige, böra bibehålJas; och kunde biskopstiteln på dem gerna öfverflyttas. Yrkade återremiss. Olof Olsson från Östersötlard skriftligen: Förmenade Ekovomi-Utskottet ej hafva uppgifvit nägra vighga talande sköl ull sitt afslar. -Anseende I stater bör man tilvinna sig genom drift inrom sin verkningskrets. Skall den yitre glansen, lik hvitmenade grifter. öfserskyla den inre uselheten och förstörelsen, så trode le O. Olsson, att cit embete saklöst kan undvaras Den kyrkofaderliga myndigheten lider intet geuotn biskopsembet nas öfver flyttande nå domprostarne, som, på hommendörsvärdighetes nära, dela med sina höga förmän getgenlgen de verldslige utmärkelserne både på bufvudet och bröstet, derefter såväl kuonskaper och lärdom, scm andra förtienster förmodligen böra måtas och beräknas.? IDomprostarne vikariera för Biskoparne urder riksdagar och befordras ofta Vill biskopsstiolen . — — Då Norrbottens, Vesterboiters och WVester-Norrlards och Jemlands län (1-37 af rikets areal, med flera hunvdratusen menniskor) hållas till gudsfruktan och scdligket af en Bist op, hur är det då riunligt, att t. ex. Visby län med 4e0,c00 invånare skall hafva iika mycket behof af andligt öfverivsecende. Eller bvarföre skall den ene af de högvördige belastas med en upphörd af hvarjehanda inkomster till 15 å 20.000 Rdrs behållning, medan någon af dess vederlikar icke har nog af dylika berrligheter, för att soutenera Utskottet otvannämde böfvudstäl för embetets bibehållande — sitt ansecnde i staten. Påstod återremiss, Hans Jansson från Elfsb. län: Såsom skäl till återremiss, fäster jag mig isynnerhet vid den omständighet, att Utskottet, i min tanka, behandlat frågan alltför latt, och utan behörigt afseende på en opinior, som nog allmänt och alldeles icke tydligt gifvit sig tillkänna, Då frågan blifvit väckt vid flere Riksdagar, utan a!t, såsom man nu fin, det afslag, den på enahanda skäl då mött, kunnat öfvertyga representationen om riktigheten deraf, hade Utskottet bort, något mer än som nu skett, lyssna till al ilmänna rösten, och åtminstone fullständigare utveckla de omständigheter, som tala för bibehållandet af Biskoparnes embeten och inkomster i deras nuvarande skick. iw Anders Nilsson från Östergötl, skriftil.: Påstod återremiss af s:-mma skal som Olof Olsson från Östergötland. Det skäl Utskottet hämtat från Biskoparnes egenskap som chefer vid undervisningsverken genmälte han dernmc -d, att Professorer från Akademierna vanligen komma i fråga vid tillsättande af lediga Biskopsembeten, kv vilke, ehuru förtjente män, seda an de egnat sin bästa tid åt studier, föga äro tjenbge att sköta förmansbestyr. Om man för statsreligiorens skull, d. v. s. för kyrkans yttre heder, anser nödigt att bibehålla Biskoparne, vore det tillräckligt att hafva en sådan. 1 Lund, och en i Upsala. Anders Nilsson från Skåne: Ändamålet med våra sammantröden vid HBiksdagar är isynnerhbet att förbättra lagarne, sam! veristäla nödiga jemkningar i beskatinirgen och embetsmäns löner. Vid detta fi ;rhållande kunna vi icke undgå finna orimligheten och snart sagdt :kamligheten deraf, att staten till en embetsmans aflöning b:står ända till och med 12,000 Rdr bko årliger, under det andre medborgare både af bättre och ringare klasser, hafva all möda att förskaffa sig vödtoritigt underhåll. Då derjemte i betraktande tages det goda ändamål, folkun. Få 4 LJ r ee 1 2 .