vid sistförflutne Riksdag uppgiordes, är att anse
sem ett kontrakt mellan banken och dess borgenä-
ret, hvilket orubbeligen bör gälla såväl för den ene,
som för den andre. Om åter detta skulle rubbas,
så vet jag ej, hvar någon gräns för osäkerhet skall
finnas. Om myntbestämningen skulle ske efter 144
sk. så komme ändock kursen att stiga dervutöfver,
i mån af kostoaden för assurans m. m, för im-
porten af silfret; och samma skäl skulle deremot
klifva att anföra, som nu åberopas såsom hinder
mot :tvexlingen efter 128 sk., ja realisationen kom-
me då, i anseende till ett stegradt silfverpris, att
blifva ändå svårare att verkställa. Jag tvekar ej
att tillstyrka bifall till Bankoutskottets betänkande
N:o 8.7 —
Strindlund från Westernorrlands jiän ansåg, att
Bankostyrelsen borde få förstärka Bankofonden, ef-
ter förekommande omständigheter, snarare till en
stadgad proportion af 5 till 8. Delade Bankout-
skottets tanka om kreditiv på utländskt handelshus.
Småsedlar böra åtminstone till nästa riksdag fort-
fara efter hittills vanlige valörer. — Angående lån
på aktier och publika papper bör ingen förän-
dring äga rum, i afseende på de vilkor, hvarom
låntagarBe genom förra Ständers beslut blifvit för-
säkrade. Bankodiskontens lånerörelse bör ej inskrän-
kas. Bankostyrelsen bör ej få på rikets börser kö-
pa silfver, när kursen är öfver al pariz sådant kun-
de leda till missbruk. Ansåg den vid sista Riksdag
af Konung och Ständer bestämda grund för silfver-
utvexlingen ej kunna rubbas. Ett slingradt stats-
skick, äfven om Konung och Ständer samfäldt der-
till medverka, kan aldrig medföra något godt. Af-
styrkte derföre A, Danielssons förslag att R. St.
skulle åt K. M. öfverlemna att meddela yttrande
rörande behofvet af annan myntbestämningsgrund.
Allt i Banken varande silfvermynt skulle i sådan
händelse ompräglas. Genom förändring af den ut-
vexlingsgrund Statsmakterne vid sista Kiksmöte be-
slutat skulle krediten utomlands i grund förstöras,
och hvarje utländning blefve berättigad till det för-
klarande, att Svensken icke är ärlig. — Till d. i
Juli ansåg talaren ej kunna medhinnas med utvex-
lingens begynnande, men trodde, att den, så fort
ske kan, må taga sin början.
Vice Talman Jon Jonsson ordade för realisation
efter 125 sk.
Nils Månsson från Ssåne: Efter framställning af
nödvändigheten att få ett stadgadt myntväsende,
förmälte hav, att då R. St. vid sista riksmöte ej
kunde ana kursens stegring till 138 sk. och deröf-
ver, och då det är naturligt, att om kursen står
betydligen högre äv utvexlirgsgrunden, bliv silfret
en exportvara; så vore det ingaluvda ovärdigt för
RB. St. (de der, såsom menniskor, icke kunna frisäga
sig från misstag, och ej behöfva blygas öfver att
rätta sådana), men väl skulle det blifva med de
fattigares, skuldsattes och skattdragandes fördel öf-
verensstämmande, att utvexlingsgrunden ändrades
till 144 sk.
Göran Jonasson från Kronebergs län talade i
samma anda.
Botvid Jonsson från Östergötlands län trodde, att
det redan präglade silfvermyntet ej behöfde slås
om, derest utvexlingsgrunden ändrades; förenade sig
i öfrigt med dem som talat mot Utskottets förslag
i Betänk. Nr 7, rörande skiljemyntet.
Wiklund: Vi hafva bitrest för att befrämja o-
rubblig stadga i myntet. Om vi komma hem utan
att hafva fullgjort detta åliggande, skola vi mötas
af misstroende och missnöje. Och hvad skall väl
utländningen säga om oss, aerest vi vtterliga:e för-
sämra vårt sedelmynt till en tolftedel. Yrkade if-
rigt 1realisationens verkställighet, sådan Konung och
Ständer densamma redan beslutat, och det med
Juli månads början.
Anders Andersson från Westerås län försvarade
Bankoutskottets Betänkanden, och talade i öfvereus-
stämmelse med Strindlund och Johan Eriksson från
Dalarne.
Lars Larsson från Elfsborgs län: R. St:s vid si-
sta Riksmote fattade beslut att realisera sedelmyn-
tet, var uppgjordt med det vilkor, att Bankens re-
ella fond skulte bringas i det förhållande till ute-
löpandsa sedlar, som 5 till 3, samt att utvexling af
silfver ej skulle äga rum förr än nämde förhållande
intradt. Dessa vilkor äro ännu ej uppfyllda. Det
är således ej något totalt hinder att nu tillväga-
bringa en förändring, som tiden och kursen påkal-
lat. Befarade silfverexport, i fall utvexlisgserunden
komme att för mycket understiga kursen. Talade
mot kreditiv på utländskt handelshus. Hemställde,