städer borde hafva en sådan rättighet, då alla bö-
ra njuta lika rätt, och ej Göteborg äga företräde,
för det denna stad är den största. Hr Vern in-
stämde i Utskottets mening; ansåg Bankens kassa
otillräcklig för utvexling på mera än ett ställe, och
att dessutom tiden ej ännu vore inne att tän-
ka på någon utvidgning i detta afseende. De
goda tider, då silfret nströmmar i vårt land,
fick man ännu blott -se i hoppets spegel, och
då åtgärder nu måste vidtagas, för att bibehålla
silfret i landet, skulle dessa motarbetas genom den
föreslagna utvexlingen på mera än ett håll. Hr
Helsingius instämde med Hr Wern. Hr Santes-
son ansåg nödigt att på allt sätt facilitera ioföran-
det af silfver. Ar SVijk förklarade, att den för-
del, som vunnes genom silfverutvexling i Göteborg,
ej tillkom denna stad enskilt, men att hela vestra
delen af riket skulle blifva obelåten med realisatio-
nen, om ej en sådan anstalt etablerades i denna stad,
hvars läge erbjöd sig ull silfverumport. I afseende
å de kostnader, som Utskottet ansett blifva en
följd af en sådan vexlingsanstalt, så trodde talaren,
att då den armde, som finnes vid nuvarande
Bankoförvaltningen härstädes, väl efter realisation,
till någon del kommer att indragas, det ej skulle
blifva svårt att bland tjenstemanna-personalen fin-
na någon, som vid kontoren i Göteborg kunde an-
ställas. Hir Rydin och Hemberg förklarade sig va-
ra emot silfverutvexling på flere ställen än i Stockholm,
den senare, emedan han ansåg sådant blott befordra
silfrets uttagning. Hr Petre: att, då Göteborg utan
tvifvel vore den af Rikets exportplatser, som
hade fördelaktigaste läget för utrikes handeln,
och då dess förkofran stod i oskiljaktigt sam-
hand med national-välmågan, kunde han ej annat
än i principen instämma med Hr Wijk, ehuru
talaren fann att förslaget, i omständigheternes när-
varande skick icke kunde bifallas. — Ar Leffler
hemställde, huruvida det ej vore lämpligt, att då
Bankens kassa ej nu medgifver utvexling på mera
än ett ställe, men det dock vore tillåtet att i Gö-
teborg invexla silfver, man derstädes äfven fick
uttaga silfver till så stort belopp, som der blifvit
insesladt. — Hr Arnberg delade Hr Petres åsigter
i denna fråga, men ansig ej 1 sin ordninz, att detta
ämne diskuterades, innan silfverutvexlingsfrågan ännu
blifvit afgjord. — Hr Santesson trodde i anledning
af det Er Lefiler föreslagit, att det vore tjenligast,
att Bankostyrelsen efter behag fick dispovera öfver
det inkommande silfret. -— Hr Halling ville erinra
om att, så framt ej särskilta hinder mött, hade
silfverutvexlingen, enligt 1930 års beslut, tagit sin
början vid 1831 års slut, utan att det dock vid
förra riksdagen tänktes på att vexla ut silfver äf-
ven i Göteborg. — Hr IVijk trodde, att enda med-
let att bömma en kursfluktuation af måhända 3
a 6 sk. på Riksdalern, vore att etablera utvexling
i Göteb rg, och upprepade att sådant kunde ske
med 1 million Rdr; om han ej nu fick rätt, skulle
kommande tider visa att han haft rätt. — Hr Båath
förklarade sig väl inse nyttan af Hr Wijks fram-
ställning, menu trodde att denna omständighet borde
bestämmas af realisatiops mer eller mindre för-
månliga utgång; för närvarande förenade han sig
med dem, som talat emot förslaget.
I anledning af väckte förslag, å ena sidan, om
förlängde betalningsvilkor för Diskontlån, och å
den andra, om bort tagande af all omsättningsrätt
för de af dessa lån, som ej redan blifvit beviljade,
bade Utskottet förklarat sig ej kunna tillstyrka vid-
tagandet af någondera af dessa åtgärder. — Hr
I ern sade sig gilla Utskottets beslut i den första
frågan, men ej 1 den senare; omsättningsrättigheten
vore förnämsta orsaken till Diskontlårens missbruk,
och tiden vere inne till en förändring 1 detta hän-
seende, hvarföre han ville tillstyrka, att första om-
sättningen fick ske på 6 månader, den andra på 3.,
0. s. v., dock utan rubbuving hvad redau beviljade
lån angi ick. — Hr Bååth medgaf riktigheten af
hvad fr Wern yttrat, I på den förra frägan,
men kunde på intet sätt förena sig med bonom om
den senare. Talaren bade föreställt sig att Diskont-
lånen vore vilkoret för alla näringars bestånd. Om
omsättningarne försvårades, skulle den mindre he-
medlade bars fvas all fördel af dessa lån, som, i
stället för att gagn: hardtverkerier och jordbruk,
då skulle blifva ruineraude. Jordbrukarens tid att
realisera sina effekter inskränker sig till hösten el-
ler vintern, och hvarje klok hu: hållare inrättar
sina Diskoatlån så, att omsältningarne förfalla vid
den tid, då han vet ag kunna få in penningar.
Vikade på det höacta att AEmsättnino.rättrohoten