städer borde hafva en sådan rättighet, då alla böra njuta lika rätt, och ej Göteborg äga företräde, för det denna stad är den största. Hr Vern instämde i Utskottets mening; ansåg Bankens kassa otillräcklig för utvexling på mera än ett ställe, och att dessutom tiden ej ännu vore inne att tänka på någon utvidgning i detta afseende. De goda tider, då silfret nströmmar i vårt land, fick man ännu blott -se i hoppets spegel, och då åtgärder nu måste vidtagas, för att bibehålla silfret i landet, skulle dessa motarbetas genom den föreslagna utvexlingen på mera än ett håll. Hr Helsingius instämde med Hr Wern. Hr Santesson ansåg nödigt att på allt sätt facilitera ioförandet af silfver. Ar SVijk förklarade, att den fördel, som vunnes genom silfverutvexling i Göteborg, ej tillkom denna stad enskilt, men att hela vestra delen af riket skulle blifva obelåten med realisationen, om ej en sådan anstalt etablerades i denna stad, hvars läge erbjöd sig ull silfverumport. I afseende å de kostnader, som Utskottet ansett blifva en följd af en sådan vexlingsanstalt, så trodde talaren, att då den armde, som finnes vid nuvarande Bankoförvaltningen härstädes, väl efter realisation, till någon del kommer att indragas, det ej skulle blifva svårt att bland tjenstemanna-personalen finna någon, som vid kontoren i Göteborg kunde anställas. Hir Rydin och Hemberg förklarade sig vara emot silfverutvexling på flere ställen än i Stockholm, den senare, emedan han ansåg sådant blott befordra silfrets uttagning. Hr Petre: att, då Göteborg utan tvifvel vore den af Rikets exportplatser, som hade fördelaktigaste läget för utrikes handeln, och då dess förkofran stod i oskiljaktigt samhand med national-välmågan, kunde han ej annat än i principen instämma med Hr Wijk, ehuru talaren fann att förslaget, i omständigheternes närvarande skick icke kunde bifallas. — Ar Leffler hemställde, huruvida det ej vore lämpligt, att då Bankens kassa ej nu medgifver utvexling på mera än ett ställe, men det dock vore tillåtet att i Göteborg invexla silfver, man derstädes äfven fick uttaga silfver till så stort belopp, som der blifvit insesladt. — Hr Arnberg delade Hr Petres åsigter i denna fråga, men ansig ej 1 sin ordninz, att detta ämne diskuterades, innan silfverutvexlingsfrågan ännu blifvit afgjord. — Hr Santesson trodde i anledning af det Er Lefiler föreslagit, att det vore tjenligast, att Bankostyrelsen efter behag fick dispovera öfver det inkommande silfret. -— Hr Halling ville erinra om att, så framt ej särskilta hinder mött, hade silfverutvexlingen, enligt 1930 års beslut, tagit sin början vid 1831 års slut, utan att det dock vid förra riksdagen tänktes på att vexla ut silfver äfven i Göteborg. — Hr IVijk trodde, att enda medlet att bömma en kursfluktuation af måhända 3 a 6 sk. på Riksdalern, vore att etablera utvexling i Göteb rg, och upprepade att sådant kunde ske med 1 million Rdr; om han ej nu fick rätt, skulle kommande tider visa att han haft rätt. — Hr Båath förklarade sig väl inse nyttan af Hr Wijks framställning, menu trodde att denna omständighet borde bestämmas af realisatiops mer eller mindre förmånliga utgång; för närvarande förenade han sig med dem, som talat emot förslaget. I anledning af väckte förslag, å ena sidan, om förlängde betalningsvilkor för Diskontlån, och å den andra, om bort tagande af all omsättningsrätt för de af dessa lån, som ej redan blifvit beviljade, bade Utskottet förklarat sig ej kunna tillstyrka vidtagandet af någondera af dessa åtgärder. — Hr I ern sade sig gilla Utskottets beslut i den första frågan, men ej 1 den senare; omsättningsrättigheten vore förnämsta orsaken till Diskontlårens missbruk, och tiden vere inne till en förändring 1 detta hänseende, hvarföre han ville tillstyrka, att första omsättningen fick ske på 6 månader, den andra på 3., 0. s. v., dock utan rubbuving hvad redau beviljade lån angi ick. — Hr Bååth medgaf riktigheten af hvad fr Wern yttrat, I på den förra frägan, men kunde på intet sätt förena sig med bonom om den senare. Talaren bade föreställt sig att Diskontlånen vore vilkoret för alla näringars bestånd. Om omsättningarne försvårades, skulle den mindre hemedlade bars fvas all fördel af dessa lån, som, i stället för att gagn: hardtverkerier och jordbruk, då skulle blifva ruineraude. Jordbrukarens tid att realisera sina effekter inskränker sig till hösten eller vintern, och hvarje klok hu: hållare inrättar sina Diskoatlån så, att omsältningarne förfalla vid den tid, då han vet ag kunna få in penningar. Vikade på det höacta att AEmsättnino.rättrohoten