Sställllug BVle pp Me SIR UG FP Sf UTV Ave härefter till: 2:dra punkten. om bestämmandet af proportionen som 2 till 5 mellan Bankens metalliska kassa och den samfallde sedelstocken. Hr Ekerman anförde skriftligen, att det ville synas, som om detta positiva stadgande möjligen kunde blifva menlig!. En förstärkning af Bankens reela fond skulle alltid väcka oro, och silfveruttagn ngar skulle derigenom befrömjas; äfven föreföll det talaren som om silfvervalutan utan fara kunde falla lägre, än som 2 till 5. Hr IVedberg förklarade, att han inom Utskottet varit af den tanka, att det stadgade förhållandet vore för högt, och ville hellre föreslå proortionen som 1 Lill 5, hvilaset han ansåg vara tillräckligt. Af samma prnocip var Hr Sahlin. Hr Levin ansåg förhållandet böra bestämmas som I till 3 Ar Arnberg ansåg detta bestämmande höra till reglementariska föreskrifter, och att Banken borde hålla så stor kassa som erfordrades; dock vore proportionen som 2 till 3 alltför hög. Hr Linderholm ansåg minst 4 1-2 millioner silfver böra få utvexlas, innan det kunde: vara beböfligt att vidtaga någon af de på allmänt eller enskilt väl inverkande, föreslagne åtgärder. Hr Santesson trodde att bestämmandet i denna fråga borde öfverlemnas åt en klok Banko-styrelse: talaren trodde väl, att silfverutvexlingen ej skulle gå så lätt, men i alla fall borde man gå varsamt tillväga med fixerandet af någon viss proportion. 2 til 5 vore för bögt, men deremot 1 till 5 för lågt, och han vilie då hellre föreslå 1 till 3. Om Utskottet kunde finna det lämpligt, önskade han dock helst proportionen af i till 4. Hr Helsingius fann det vara omöjligt att med säkerhet afgöra denna sak, innan man be: stamt, huru stor sedelstocken skulle beräknas, och att det således vore utan ändamål att derförinnan häröfver diskutera; men upplyste dock om motiverne för bestämmandet af proportionen af 2 till 5, äfvensom om de särskilta opinioner som i detta af-eende uttalat sig inom Uiskott:t. Talaren ansåg ejså farligt att hålla en stor kassa. Man fruktade för strypsystemet, och det vore ej underligt: men man borde besinna, att de olägenheter deraf befarades kunde inträffa: 1:0 om Banken höll för ten kassa, bvilket minskade krediten och gef anlednivg till silfveruttagning, samt 2:0 om banken åligges att gömma på sina vinster j sedlar, uten att åter utlemna dem gerom lån eiler kreditiv. — Ehuru det ej vore möjligt att bestämma precist den proportion, som är eller kunde bhfva rättast, vore det dock tryggande att fastställa ett visst förhållande, utan att dock binda stvielsens åtgärder; talaren ville likväl icke så fästa sig vid proporuonen af 2 till 5, alt han ej medgaf någon annan. som t. ex. ; till 3, dock med stiräfvande att komma tillbaka vill 2 till 5. — Er Rydin: Med de garantier som blifvit föreslagne, vore den ifrågavarande proportionen för hög, särdeles vid betraktande deraf, att Banken för alltid bör vara skild från statsverket, hvilken sats talaren önskade måtte inskrifvas med ovldene bokstäfver. Hrr Winberg och IMechelinstämde med Utskottet. — Hr Petre: att vid pröfvingen af denna fråga det icke kunde undfalla uppmörksamheten, att ehvada bestämda föreskrifter komma att lemnas Bankostyrelsen eller icke, vore dock af nöden, att denna styrelse vore så sammansatt, att den kunde uppfylla de många vigtiga och maktpåliggande fordringar, allmänheten på densamma äger. Inom de öfriga siaånden är måhända icke att van:a den vidstäckta aftärskännedom och de insjoter som numera böra finnas hos Bankens fullmaitige. Inom BorgareStåndet kunde visserligen väljas styresmän för Banken, med all erforderlig skicklighet, men det vore icke att hoppas, det desse skola emottaga ett tförlroende, bvarigenom de komme att uppoffra enskilte allärer för att ägna siv åt en litet tillfredsställande och föga löngifvande befaltning. Vid såadane omständigheter ansåg talaren det hafva varit väl, om Bankoutskottet till Siänderne uppgivit mågot förslag, att till Bankovrelsens ständiga hjup och biträde anställa en person med de egenskaper som erfordras, för att ; alla förekemmande vistiga och brydsamma frågor, gå bemäldte stvielse iiibanda. — Hr Leffler ansåg nn yronortionen höra nedsättas till den af I till 3, och or Hr Olbers ville hafva den till den lägsta möjliga. — T rv Hemberg: att tförbållandet af 2 till 5, vore nästan högt, men dock cc farligt, byiiket taleren med en uppställd kalkyl vilie bevisa. — Er Halling anic oundvikligen nödvändigt att göra någon bestämning, men att beskaitenheten af den dock ibe1 2 g 1 n