mer att antagas, så vore det den största inkonseqvens, att ej begagna samma system för mynträkniagen. Det vore ganska nyttigt, att genom den nya mynträkningen dermed göra allmogen på förhand bekant Hallström, Elfström, D:r Nibelius). Man gillade Prosten Lyths åsigt, att förändringen borde ske nu eller aldrig. Man behöfde ej frukta, att allmogen ej skulle kunna lära sig systemet, oaktadt de troligen länge bibehålla sina gamla benämningar. På Öland kadade de en 8 sk. bko en balfanndaler, en 16 sk. bko en 3daler o.s. v. Detta åstadkom för dem ingen oreda eller förvillelse Ahlqvist). I Finland hade decimalräkningen i rubel och kopek ej mött ringaste svårighet, och hade det nya myntet blifvit afskydt, så hade sådant skett endast derföre att det var Ryskt (Franzen). Vid vestra kusten räknar allmogen med samma lätthet Norskt som Svenskt mynt, och då den kunnat, i stället för daler-räkningen , fin-na sig vid ett mynt af Rdr, sk. och runstycken, som medförde en stor svårighet vid reduktionen, då t. ex. en daler utgör 5 sk, 4 rst., så bör ingen svårighet uppstå vid antagandet af ett mycket lättare räknesätt. Vår muvarande mynträkning grundar sig på tolftalsräkningen, för bvilken Gustaf III högt intresserade sig, och till och med åsyftade att allmänt införa i stället för tiotals-räkningen. Sålunda skulle 12 x 12 3 144, svara emot 100, 12 Xx 144 1728, emot 1000, o. ss v. Vi hafva ett minne af detta försök uti våra 12 rst. på skillingen, och 4 x 12sk. på Rdr. Kunde tolftals-systemet införas, så vore dermed möjligen någon förmår vunnen, men då detta omöjligen låter sig göra, och tiotalsräkningen brukas öfver hela den civiliserade verlden, så är det visserligen ett bevis på en stigande civilisation, att antaga det samma (Hedren). Doktor Moren önskade, att, då pluraliteten för det. närvarande syntes föga benägen för decimalsystemet, så borde ståndet yttra, huruvida det ej om några år borde antagas. Lektor Bergqvist föreslog den änåring, att kronan borde antagas till 24 sk. Derigerom blefve ganska lätt att genom multiplikation eiler division med 2 eller 3 förvandla kronorna till Riksdalrar Rgd eller B:ko och tvertom. Betänkandet återremitterades, med alla de anmärkningar, som blifvit gjorde till nedsättande af det naturliga och medfödda 2 gånger 5, som naturen gifvit hvarje menniska på händerna. Derpå föredrogs Banko-Utskottets betänkande N:o 8, hvaruti Utskottet föreslår bankoluckans öppnande till utvexling den I nästkommande Juli. — D:r fHeurlin yttrade, att ej någon viss dag borde utsättas för vexlingens början, utan att dena borde ske genast efter sedan Ständerna fattat sitt beslut och svar hunnit gifvas å den underdåniga Skrifvels sen derom till H. Maj:t. Prosten Lyth ogillade utvexlingsgrunden till 129 sk. Hvarje skuldsatt man i landet .skulle derigenom förlora 6 procent. Domprosten Liedman uppläste ett lånet anförande, hvaruti han biföll betänkandet. Prosten P. G. SvedeZius fruktade för realisationens garantier, och trodde, att den ej kunde äga bestånd, så långe en mängd införskrifna öfverflödsart uklar tryckte haodelsvågen. Nationen borde försaka lyxartikla: ne och förbud göras emot the, kaffe, socker, m. m. Han anförde Nor damerikanarnes exempel, som afsade sig the, då thetaxan blifvit dem alltför tryckande. I samma a anda talade Prosten Odman. Han yrkade hög tull på importarlikiarne, och fann dessutom tidpunkten för realisat:on ej ännu vara inne. Biskop Thysclus anmärkte, att betänkandet ej rörer utvexlingsgrunden. — Diskussionen hade deruti öfverskridit gränsen. Här vore blott fråga om tiden; han instämde för öfrigt med Dom prosten Heurlin. Professor Agardh anmärkte, att det ej gick an att dagtinga om myntvexlingen , och gillade betänkandet. Komminister Dahlgren ansåg utvexlingen ganska väl kunna ske d. ri Juli. Den borde börja uoder Riks. Ständers egna ögon. Härul: instämde Siatsrädet Poppius. För betänkandet talade dessutom Biskop Hedren och Kyrkoherden ; Bergvall och med Domprosten fleurlin förenade Sx Professor Grubbe; hvarpå betänkandet återrej mtterades, JJK