bearbeta personernes moraliska förbättring. Or-
iofssedlarne voro ej tillförlitliga, och utfärdades
ganska ofta af föräldrar, hvilka ej uppgifva sina
barns förseelser och olater. Doktor Elfström an-
förde att personer ej flytta -endast på de: be-
stämda: tiderna, och om upplysning skulle hämtas
genom - socknestämmor, så skulle sådane behöfva
hållas hvarje vecka. — Prosten Mittag ånmävrkte,
att skilnad borde: göras emellan brott och förseel-
ser. Då en förseelse förnyas, fordrar redan författ-
ningen, att detta af domaren uppgifves. — Kon-
trakts-prosten Hallbeck gillade betänkandet. I för-
fattningen, om -den rätt handhafves, ligger allt hvad
man äskar. — Doktor Heurlin anmärkte, att äfven
Konungens Befailningshafvande, Rådhus-Rätter, m.
fl. borde till Pastorerne aflemna dylika underrät-
telser. — Doktor Lindahl instämde med Doktor
Heurlin och Prosten Lyth. Ändamålet skulle vin-
nas, utan något domarens betungande, om anteck-
ningsskyldigheten ålades Länsmännen, hvilka i alla
fall måste vara närvarande vid Tingen, — Kon-
traktsprosten Ohrnberg trodde, att domarens tid
allt för mycket spilles genom upptagandet af de min-
dre förseelserne. Lika vigtigt det vore att den
grofve brottslingen utmärktes, lika vwigtigt är att
ungdomsförseelser glömmas. Häremot invände Dok-
tor Elfström, att dylika förseelser ej låge personer
mer till last, då Pastor efter ett förändrat uppfö-
rande antecknade sådant i prestbetyget. Betänkan-
aet blef återremitteradt.
Samma Utskotts Betänkande N:o 39 bifölls utan :
diskussion.