bearbeta personernes moraliska förbättring. Oriofssedlarne voro ej tillförlitliga, och utfärdades ganska ofta af föräldrar, hvilka ej uppgifva sina barns förseelser och olater. Doktor Elfström anförde att personer ej flytta -endast på de: bestämda: tiderna, och om upplysning skulle hämtas genom socknestämmor, så skulle sådane behöfva hållas hvarje vecka. — Prosten Mittag ånmävrkte, att skilnad borde: göras emellan brott och förseelser. Då en förseelse förnyas, fordrar redan författningen, att detta af domaren uppgifves. — Kontrakts-prosten Hallbeck gillade betänkandet. I författningen, om -den rätt handhafves, ligger allt hvad man äskar. — Doktor Heurlin anmärkte, att äfven Konungens Befailningshafvande, Rådhus-Rätter, m. fl. borde till Pastorerne aflemna dylika underrättelser. — Doktor Lindahl instämde med Doktor Heurlin och Prosten Lyth. Ändamålet skulle vinnas, utan något domarens betungande, om anteckningsskyldigheten ålades Länsmännen, hvilka i alla fall måste vara närvarande vid Tingen, — Kontraktsprosten Ohrnberg trodde, att domarens tid allt för mycket spilles genom upptagandet af de mindre förseelserne. Lika vigtigt det vore att den grofve brottslingen utmärktes, lika vwigtigt är att ungdomsförseelser glömmas. Häremot invände Doktor Elfström, att dylika förseelser ej låge personer mer till last, då Pastor efter ett förändrat uppförande antecknade sådant i prestbetyget. Betänkanaet blef återremitteradt. Samma Utskotts Betänkande N:o 39 bifölls utan : diskussion.