Dalman och Gretve Cronhjelm m. i. men foörsva-
rades å embetes vägnar manneligen af Hr von Hart-
mansudorff, med Presterskapets privilegier i han-
den.
Preste-Ståndets plenum d. 2 Maj.
Föredragningen fortsattes af Stats-Utskottets in-
komstbetänkande. Frågan om det af Utskottet före-
reslagna upphäfvandet af Nummerlotteriet föranled-
de en vidlyftig diskussion. Stats-Rådet Poppius,
anmärkte, att man ofta vägrade det ringaste anslag åt
statskassan, men ville nu för densamma uppoffra en
inkomst, som tillföll densamma frivilligt och utan
det ringaste knot. Han hade funnit motionärernes
motiver något romaneska. Han sjelf led tåligt den
förlust af 666 Rdr 32 sk. han såsom Lotteriets
chef skuile lida genom detsammas upphörande; men
han yrkade återremiss, på det Utskottet måtte fästa
mera afseende vid regleringen af de öfrige embets-
männens löner på indragningsstaten. — P:osten Hall-
beck gillade Stats-Utskottets åsigt; men kunde dock
1 denna fråga ej tilibakahålla en viss betänklighe:.
Dagligen såg man i tidningarne utländska lottsed-
lar utbjudas till salu. Afskaffades lotteriet, så skui-
le de penningar, som nu derpå bortspelas, gå ur
landet och bortspelas på utländska lotterier. Han
biföll betänkandet endast med villkor, att förbud
utfärdades emot all utländsk lottförsäljning, — Pro-
sten Nordin: Om så lyckligt vore att spelhuset
försvunne, så borde dock embetsmännen vid sina
löner b-behållas. Yrkade så mycket hellre -lotteri-
ets afskeffande, då hållandet af spelhus ej hörer till
laga fång. Med glädje hade han hört, att de hög-
re stånden, äfvensom det högzvördiga ståndet, lagt
bort att spela om penningar. Han fann besynner-
ligt att staten på samma gång förbjöde och auktorisera
de hasardspel, och tillstyrkte bifall till betänkandet,
utan att vara romanesk. Doktor Jcurlin trodde,
att betänkandet, ehuru ståndets tanka om Nummer-
lotteriet vore stadgad, dock borde återremitteras, e-
medan Utskottet upptagit mindre summa på in-
dragningsstaten, än som för närvarande utgjorde
lotteriembetsmännens löner. Utskottet borde i af-
seende på differensen lemna upplysning. — Biskop
af Vingård yrkade återremiss på de grunder Stats-
Rådet Poppius och Doktor Heurlin anfört. —
Doktor Björkman anmärkie, att flera af statens in-
komster grunda sig på lika slemma grunder. Brän-
vinsälskaren skattade för sitt fylleri, och väilustin-
gen för sitt öfverflöds men staten borde dock ei, så-
som vid lotterispelet är händelsen, auktorisera la-
sten. Han yrkade återremiss i anledning af de gjorda
anmärkningarne. Denna punkt återremitterades. De
få anmärkningar, som gjordes vid de öfriga delarne
af betänkandet föranledde ej någon återremiss.
Lag-Utskottets betänkanden N:o 34 — 37 bifö!los;
äfvensom Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskot-
tets, rörande Biskopsembetenas indragning, utan all
diskussion.
Samma Utskotts betänkande N:o 36 lades på bor-
det, i följd af BondeStåndets inbjudning.
Lag- och EkonomiUtstottets betänkanden N:ris 1
och 2 biföllos.
Lagutskottet hade uti Betänkandet N:o 38, röran-
de motionen, att de i Kongi. Kungör. af den 27 Aug.
1323 meddelade föreskrifter, angående vederböran-
des åliggande att till presterskapet aflemna förteck-
ningar uppå personer, dömde eller ställde under
framtiden för gröfre brott, äfven måtte till mindre
brottmål utsträckas, afstyrkt bifall till motionen. Mo-
tionären, Doktor Elfström anmärkte att Utskottet allt-
för kpapphändigtaffärdat motionen, och ej tagit degrun-
der han anfört i öfvervagande. — Prosten Mittag på-
stod, att ett tillstyrkande af betänkandet skulle för-
anleda en allt för stor vidlyftighet och ökadt be-
svär för domaren. Hela saköreslängden borde i dy-
likt fall afskrifvas och till Pastor öfverlemnas —
KontraktsProsten Ahlqvist trodde det vara högst
vigtigt för en sämvetsgrana Pastor, att äfven hafva
kunskap om de mindre förseelser, som ådagalagger
hans åhörares lynne och seder. KontraktsProsten
Nordin påstod, att om frejdbetygen skola vara till-
förlitliga, så måste pastor känna sina åhörares be-
gångna förbrytelser äfven på aflägsna orter. Han
yrkade återremiss. — KontraktsProsten Hallström
ansåg, att frejdebetygen ej blott borde afse de gröf-
re brottmålen, utan äfven smarre förbrytelser. De
förra bli alltid kända. Något stort besvär kunde
ej häraf bh en följd Eu kort tabell kunde om-
fatta alla slags förbrytelser. — Doktor Grenander
förenade sig med KontraktsProsten Hallström, och
ansa det nodvändisact att da msn da sp po