AA a MA A AV
handelsstad är detta troligt) och hastigt utveckla en
länerörelse på 2 till 3 millioner och således, efter
denna nya sedelemission, hela rörelsekapitalet måste
återtaga sitt naturliga metalliska värde, så måste
kursen få tendens att stiga och silfverutskeppning
äga rum. Under ett sågant förhållande är det min
tanka, att Stats-Banken bör steg för steg draga sig
tillbaka 1 samma mån, som de nya föreningarna
bildas, helst detta för landet medför icke en min-
skad lånetillgång, endast en flyttning, ehuru måhän-
da på nya kreditbruk. — Utskottets motsatta åsigt
skall tvinga Banko-Styrelsen att tillgripa andre ut-
vägar, troligen upplåning emot obligationer. —
Dels anser jag, att de medel, Styrelsen äger i sina
händer, böra sparsamt begagnas, dels att betydliga
upplåningar från Bankens sida rycka de enskilte
kapitalen ur sina naturliga sjeltvalda riktningaf,
och att statens utminulering är sällan nog rattvis
för att kunna lifva våra näringar, dels anser
jag tiden vara Inne att åtminstone erkänna
principen, att pennvingerörelsen bör till orterne för-
delas, och ej allt mera koucentreras, och slutligen
fruktar jag, att, orm enskilta föreningar lyckligt
utbildas, nya Ständer kunna återfinna Banken tem-
ligen skuldsatt, och detta endast derföre, att den
måst tvinga sig qvar uti en onaturlig och efter
tillgångarne för stor lånerörelse.
De utaf Utskottet föreslagne Kas:akreditiven öf-
ensstämma icke i min tanka med principerna för
en god Bankrörelse.
Meniogen med Kassakreditiv är aldrig att bere-
da kreditivtagaren räntevinst, endast att bespara
honom ränteförlust. De dragna assigsationerua bö-
ra således erhålla en form, som hindrar dem att
blifva löpande i landet såsom mynt; de böra såle-
des helst vara handskrifne, eller erhålla form af
vanligt vexelbref, eller också utgifvas på minst 200
Riksdalers valörer, — ty en graverad assignation
på 100 R:dr, utgifven i aflägsnare landsort, kan
länge hålla sig i omlopp.
Äfven ifrån en annan åsigt måste jag ogilla den
nu föreslagna lånerörelsen. De ifrågavarande kre-
ditiven skola snart öfvergä tll en sorts stora ståen-
de lån, då kreditivtagaren vid året början lyfter
hela sin summa åa 53 procent, utan att derå under
årets lopp göra någon afbetalning, så vida icke
styrelsen ålägger honom qvartalsinsatser. Hvar och
en inser, att detta ej är denna rörelses natur, och
en bank, som på sådane vilkor beviljat stora kre-
ditiv, måste hållas i en oviss ställning om sin blif-
vande sedelmassa och sin metalliska fond. Jag ha-
de äfven tiott, att billigheten fordrade, att en ny-
börjad utlåning borde ske efter renare grundsatser,
och de dertill anslagne fonder hållas rörlige, för
att i första rummet kunna indragas och användas
till Bankens behof, innan den redan privilegierade
lånerörelsen anlitas. Kreditivtagaren bör derföre
underkastas icke allenast kreditivbrefvets , utan jem-
väl de redan lyftade summornas uppsägning, till
inbetalning efter en tid lämpad efter beloppet.
Vid stadgandet, att Riksgäldskontoret skulle äga
rättighet till 1 millions kreditiv, hade jag önskat
det tillägg, att, Om någon låneindragning möjligtvis
skulle kunna ifrågakomma, borde sådan indragning
verkställas i första rummet af den försträekning,
som på denna räkning blifvit staten lemnad. —
Jag anser, att om en uppoffring bör göras, den-
samma bör drabba statens allmänna verk, det vill
säga, hela nationen, hellre än enskilta lånberätti-
gade personer.
m——— ————
f
Hvarje bank, som med silfver inlöser sina förbindel-
ser, måste äga fri dispositionsrätt öfver sina tillgångar,
och Banko-Utskottet har således i min tanka uti sitt
betänkande utgått ifrån rena grundsatser. Äfven jag har
biträdt dess majoritet, emedanjprinciperna för Bank-
regleringen, såsom sådan, öfverenstämma med mina
och emedan allmänna opinionen ej synes affordra
Banko-Utskottet någon pröfning af följderna afi1830
års beslut. Det tillhör Rikets Ständer att bedöma
de föreslagna åtgärdernas inflytande på landets för-
hållarden, och att förekomma dess möjliga vådor,
men jag tror mig uppfylla en pligt både såsom Ut-
skottsledamot och representant, då jag begagnar
min i grundlagen bevarade reservationsrätt, för att
yppa mina betänkligheter och angifva de för landet
skadliga följder, som jag tror mig förutse, om Ut-
skollets förslag skulle oberoende af andra åtgärder
vinna bifall. Utskottets beslut, att i ett särskilt
Så kalladtlnrinveinhatanti mo I snnefatta Alla da vn tt