Från diskontkredai-
MN a LÄ
tiven . so oo - 240000 vo co co co - I,2C0,000.
Pänterevenuer . - J67,000 . co co co - 2.530,000.
Summa -1,066 666: 32 —-. - - 4,000,000.
Desse medel kunna salunda klasxsiticeras:
Från Lånerörelsen . so os co 2 2 203,0007 —
Statskentorets afgift för Piastrar . . 60.666: 32.
Sådane medel, som verka till brist hos
Pöksgäldskontoret, och mäste betäc-
kas genom bevillning eller statslån:
Hitills påräknad andel af Bankens
räntevinst . 200.600.
Obligetionsränla . oc. cc 174,000.
Dito kapitaiafbetalving so 2 - 05,006. 402,000 —
(04
J
Räntemedel, som äfven hittills varit
qvarlemnade till Bankens disposit:on 11)3,000 —
1.006,066: 32.
Derjemte har Utskottet medgifvit obegränsad rät-
tighet, ait, så snart förhållandet emellan siufver och
sedlar sjunker under 2 till 5, får sedelstocken in-
dragas genom upplåning emot Banko-obligationer
och försäljning af Baniens fordringar. - Utskottet
säger. att bvad som sålunda indrages skall i den
goda tiden 2nvändas till silfverköp, på hvilken öka-
de silfverqvantitet genast nya sedlar kunna 1 kassa-
kreditivsväg utställas. Hvar och en inser lut, att
uppfyllandet af denna åt kreditivsökande gifna för-
hoppning helt och hållet beror af tvenne omstän-
dicheter, nemligen huruvida silfverfonden bibehål-
ler sig, såsom 2 till 5, eller huruvida konjunkturen
tillåter silfverköp, då denna proportion blr rubbad,
men att om proportionen sjunker ned till 2 mot
5. och icke någon gynnsam handelskenjunktur in-
finner sig, så måste strypningen gå hand i hand
silfverutvexlingen och kreditivsrätten sakna
med
verklighet.
Om nu Rikets Ständer besluta, att en eller an-
nan af förenämde summor skola i anslags- eiler
låneväg ovillkorligen utgifvas, så verkar detta in-
genting i hufvudsaken, endast till ombyte emellan
medlen till proportionens återställande.
Jernhandelns favör, goda skördar, och ökad in-
dustri kan afböja dessa vådor, men de senare årens
erfarenhet lemnar i detta afseende icke goda för-
hoppningar, och en kort öfversigt af förhållanderna
torde härom öfvertyga oss.
Utskottet yttrar, att silfrets skeppning till el-
ler ifrån riket skall gifva den säkraste ledning för
bedömandet af näringarnes eller allmänna hus-
hållningens ställning och sätta Regeringen i till-
fälle att vidtaga möjligtvis erforderliga åtgärder till
de förras upphjelpande. Jag gillar denna tanka,
emedan det är en allmänt erkänd sak, att landets
industri måste reglera rörelsekapitalets värde. Då
man äger i omlopp ett lättraknadt pappersmynt,
som ej är användbart i utländsk handel, så sker
denna reglering genom kursens stigande eller fal-
lande; temporära rubbningar kunna af mångahan-
da orsaker äga rum, men det hela jemnar sig, och
ehuru kursfluktuatiomernes verkan ej kan intränga
i alla förhållanden, eller bestämma hela sedelmas
sans värde, så måste likväl, under i öfrigt lika kre-
ditbruk, rörelsekapitalets metalliska värde gifva en
lika säker ledning för bedömandet af samhällskrop-
ens ekonomiska tillstånd, eller näringslifvets för-
hållanden, då jag dermed menar icke allenast ar-
betskraftens användande med klokhet, utan äfven
husbålloivg med den vunna produkten, så att den
ger behållning och förlag till ny produktion, säle-
des kraften, afkastningen och behållningen i före-
ning. . :
(Här följer en tabell, som för utrymmet skull
måst nedflyttas till 3:dje spalt, men bör läsas här
för sammanhanget).
Förhållanderna blifva ännu förmårligare åren 1928,
1829 och 1831, om vi besinna, att silfverimport då
ägde rum och utgjorde en handelnsbehållning nem-
ligen 1928 . os svs 372-000 Rdr Specic
1820 - - sr 455000 5)
1831 vores - 2007060 57 -
Söka vi nu att tillämpa denna tabell såsom en
ledning för bedömandet af vår ekonomiska ställning,
så synes, att under den förr omnämde perioden,
från 1817 till 1822, voro näringarne i aftyrande,
och att orsakerne kunna igenfinnas i sedelsiockens
minsknirg, samt betydlig spanmåls import. i
1527 och 1828 årens rika skördar och 1829 års
jernexport upplyftade närinrgarne till behofvet af
ett rörelsekapital af 13,280,000 Rdr, och gjorde
ver