kets Ständer nu som orubblig fixerade 128 sk. utvexlingsgrund, men dröjt med utvexlingens början till den 2 Jänuari 1836, och under tiden låtit Banken genom sina vinster konsolidera sig och derföre, enär konjunkturen så medgifvit, köpt silfver, är temligen tydligt, enär man kalkulerar Bankens nu befintlige, till silfverköp afsatte fond, i förening med ytterligare tvenne års besparingar och statsanslag. Han trodde att, om med silfverutvexlingen ett sådant anstånd kunnat tillvägabringas, en mindre stark rubbning i de allmanna kreditförhbållandena då kommit alt äga rum, emedan den gäldskyldige ägt tid att sätta sig i säkerhet för de våldsamma skakningar, som nu troligen hufvudstupa inträffa, och nnder tiden hade behofvet af hushållning kunnat väcka mångas eftertanka till inskränkning i lyxartiklar, som äfven skulle gagna bankens ställnirg genom dylikas minskade import; hvarjemte kapitalisten ägt mera tid atl stadga sitt förtrode til recalisationen, och ej heller funnit sitt öfvervägande infliytande på förhållanderna vara så stort; och effekten af dessa omständigheter 1 förening synes honom vara, att silfverfondens mer eller mindre betydenhet då ej varit af det uteslutande inflytande, som nu, eller vid en tidigare skeende utvexling, då dessa båda på realisauonens följder menligt inverkande omständigheter orubbade qvarstå. Hr Klingvall veserzerade sig, utan att motivera det, och Hr Lake ansåg, att de långsamma formerna för RiksStåndens beslut, samt fordringarnpe att silfverutvexlingens framt:da bestånd borde betryggas genom Bankolag, ny tulltaxa och förbuds-system, gjorde det ännu för tidigt, att bestämma med visshet tiden för utvexlingens början. Hr Moeehel förenade sig med Hr Lake och Hr FValletj med Err Lyth och Lake gemensamt: Emot de föreslagna grunderna för Bankens förvaltning och rörelse, reserverade sig Hr !Vedberg särskilt 1 fråga om Bankens rätt att köpa Svenskt myntadt silfver från utrikes ort till högre pris än vexlingspriset; samt Hr Helleday, som ansåg en föreskrift böra meddelas, att BankoStyrelsen ovilkorligen sjelf borde gå i författning om silfvers uppköp under säkra kontroller, i afseende å dess utländska egenskap, och i öfrigt yttrade samma mening om uppköp af Svenskt myntadt siliver, som Hr Wedberg. Hr Mechel ansåg det vara klart, att silfverköp endast kommer i fråga, sedan Bankens silfvertillgång anlitats och kursen är öfver pari. Han betviflade nödvändigheten och nyttan af det töreslagna kreditivet på utländsk ort, som han trodde kunna inleda i ett vådligt statsskulds-system. Han befarade äfven, att indragningen af 240,000 Rdr årligen af BankoDiskontens lånerörelse skulle vara skadlig, att de föreslagna Kassa-kreditiven skulle lättare urarta till stående lån, än Diskont-lånen, samt yrkade undsättning af HandelsDiskontens utlånings-ränta. Hr Nordenankars reservation synes förtjena den uppmärksamhet, att vi i sin helhet införa den. Han upptager förut följande uttryck i Betänkandet: att ett lands export och import, hvar för sig sammanräknad, under en längre följd af år måste vara lika; men att för kortare tider kan denna jemvigt vara rubbad, och yttrar sig derefter: Å Denna framställning synes ämnad att kunna kullkasta den opinion, som möjligen kunde frukta silfrets utskeppning, till följe af ett alltjemt försämradt handelsförhållande. Jag har yrkat, att denna sats borde af Utskottet stillatigande förbigås, emedan den möjligtvis kunde missleda eller understödja de outredda och till en del skefva begreppen i detta ämne, och emedan ett Utskott, i min tanka, bör framställa den enkla, rena sanningen, sjelfständigt uttala sin öfvertygelse och låta båda delarne gälla för hvad de kunna, utan att genom någre allmänna såtsers framkastande söka inverka på opinionen, vare sig till dess lugnande eller dess oroande; men då Utskottets pluralitet afslagit min önskan om rättelse i denna del, återstår för mig ej annat, än att genom reservation undandraga mig anrsvaret för hvarje missledninvg, hvartill perioden kan gifva anledning. Näringarnes stigande eller fallande eller, kanske rättare uttvyckt, allmänna hushållningens resultat i ett land, medföra samma verkan som handelsvågens gynnande eller skadliga ställning. Då myntets värde (utan afseende på om det består af papper, silfver eller annat) beror af produktionens 1 måste sjunkande näringar försämra behof deraf, så im myntet det vi! a höla kursen em Jo