BR rr nn nd FÄSTE Sf der en parodi på ett förnuftigt beskattningssystem. Tillfällighets-afgifter böra afskaffas och ingå på bevillningen, som af ifrågavarande obetydliga summa ej kunde ökas. HAr Hartmansdorff vocedgaf, att skauer, hvilkas uppbörd är alltför besvärlig, böra afskaffas; men vid borttagandet bör man ha något ett sätta i stället. Utskottet hade ej uppgifvil huru ersättning skulie fås; det vore dessutom ej lämpligt att förelå nya skatter, utan bättre då att bibehålla de gamla. Grefve Cronhjelm erinrade , att Ständerne alltid varit liberala mot undervisningsverken, och bevillningen behöfde ej tagas så knapp, alt utväg saknades till den ifrågavarande obetydliga summan. Pröfvade derefter huruvida det borde bero af konungens bifall eller icke, att i afseende på skatterna tillåta förändringar, såsom svar å hvad Hr Hartmansdortf hade yrkat. Hr Troil ville att man ändteligen en gång måtle göra början med clämpliga skatters afskaffande. — Ersättningen kan tagas på anslaget för undervisningsverken. Gaf derefter en historik öfver Djeknepenningskattens uppkomst, Den hade under Gustaf II:s tid kommit i stället för den gamla, så kallade socknegånzer, hvilken öfverklagades redan på 1500:talet. Fiih. Siljwversköld ansåg uppbördsverkets förenkling vara en vinst, och Grefve Cronhjelm ville, att Stats Utskottet i utgilts-betänkandet måtte observera denna borttagna skatt. — Betänkandet återremitterades. Då Ekonomiulskottets Betänkande om postkoctor Vittsjö och Köpings anläggande förekom förklarade ng Frib. Ehrenborg emot förslaget om nndersökning, huruvida denna anlägg ning vore behöllig. Fri het ren ansåg många och små städer ej vara nyttiga, mntan battre vore ett inskränktare antal städer, men större, ty endast sådane gagnade landet de andra alldeles iniet. Postkontoret åter vore al!deles öfverflödigt, ty blott några få står dspersoner funnes, som kunde ba gagn utaf det; någon undersökning härom var ej heller behöflig Grefve Cronhjeim trodde undersökning dock böra ske, emedan ortens falimäktig gjort anmälan derom. För att få bref till och från SWittsjö måste man sticka 3 1-2 mil, om man ej ville att de skulle bhiva iiggande i flera veckor. Orten försörjer sig med trävarubandel på Helsingborg; men det är besvärsiet för allmo.en att fara låvg väg med sina små poster. En köping behöfves som upphandlar de smärre partierna och afskickar dem, samlade till större, till stapelstad. För öfrigt böra näringarne Jemnas fria och ej betucgas med onödiga band. Frih. Ehrenborg utvecklade ytterligare hvad han förut anfört. Bättre vår det att allmogen sjelf på slättbyggden afsatte sina produkter, än att vänjas till en köping, der de skulle missbjudas, och således orten förlora då köpingen vunne. ÅAnsåg ifjöfrigt frågan så obetydlig, att man redan för länge sysselsatt sig med den. Hr Troil fann det olämpligt, att Standeine befattade sig med dylika ämnen. Tvenne, hvarandra rätt motsatta åsigter, äro framställda. Ständerne kunna ej afgöra hvilkendera är den rätta. Behöfver orten stad, så kan den direkte derom vända sig till Kongl. Maj:t. Postkontor hade flerestädes blifvit inrättade, men måst afskaffas, och så skulle det säkert äfven komma att gå med det ifrågavarande. Debaiten fortsattes en stund, och Grefve Fosse samt Hr Huartmansdorf; instämde med Fiiherre Ehrenborg, mena Grefve Horn med Grefve Cronbjelm. Betänkandet afslogs. Hr Törneblads redan nämda skriftliga anförande redogjorde för hans befattning : afseende på Civillagen, och upplyste buru mycket han kunnat eller bort . medverka, samt visade att han ej underlåtit något som af bonom berott. Hvad den öfriga em-. betsförvaltningen vidkom, var hans princip den, att i tysthet verka, ej att göra uppseende, Det sednare hade visserligen varit lätt, men han skulle då säkerligen mindre gagnat än gezom det förfaringssätt han vidtagit. Slutligen anmärkte han obehörigheten af de beskyllningar, som voro bonom gjorda. Crafve C: onhjelm evisrade, att Hr Törneblad varit närvarande under förutgående Plenum, men då tegat. Han hade sjelf hört Grefsvens yttranden, och bort finna att i dem ei låg nåsra versonaliteter, och till bestyrkande deraf upprepa le nu Grefven sina ord , dem han precist mindes huru de fallit. Jast Omb:s. berättelse visade, att föga vore gjordt. Men då embetet j uppfyller hvad man af det väntat, så vore det överflödigt. Frih. Ehrenborg hade yttrat, det Stäntersa ej lv ade haft någon nylia cf sina Justititie hbudsmån. Han hada mnertlat YTtlravnd iC( ale RRvAloedeg I rtr