BR rr nn nd FÄSTE Sf
der en parodi på ett förnuftigt beskattningssystem.
Tillfällighets-afgifter böra afskaffas och ingå på be-
villningen, som af ifrågavarande obetydliga summa
ej kunde ökas. HAr Hartmansdorff vocedgaf, att
skauer, hvilkas uppbörd är alltför besvärlig, böra
afskaffas; men vid borttagandet bör man ha något
ett sätta i stället. Utskottet hade ej uppgifvil hu-
ru ersättning skulie fås; det vore dessutom ej lämp-
ligt att förelå nya skatter, utan bättre då att bibe-
hålla de gamla. Grefve Cronhjelm erinrade , att
Ständerne alltid varit liberala mot undervisnings-
verken, och bevillningen behöfde ej tagas så knapp,
alt utväg saknades till den ifrågavarande obetydli-
ga summan. Pröfvade derefter huruvida det bor-
de bero af konungens bifall eller icke, att i afseen-
de på skatterna tillåta förändringar, såsom svar å
hvad Hr Hartmansdortf hade yrkat. Hr Troil vil-
le att man ändteligen en gång måtle göra början
med clämpliga skatters afskaffande. — Ersättningen
kan tagas på anslaget för undervisningsverken. Gaf
derefter en historik öfver Djeknepenningskattens upp-
komst, Den hade under Gustaf II:s tid kommit i
stället för den gamla, så kallade socknegånzer, hvil-
ken öfverklagades redan på 1500:talet. Fiih. Silj-
wversköld ansåg uppbördsverkets förenkling vara en
vinst, och Grefve Cronhjelm ville, att Stats Utskot-
tet i utgilts-betänkandet måtte observera denna bort-
tagna skatt. — Betänkandet återremitterades.
Då Ekonomiulskottets Betänkande om postkoctor
Vittsjö och Köpings anläggande förekom förklarade
ng Frib. Ehrenborg emot förslaget om nndersökning,
huruvida denna anlägg ning vore behöllig. Fri het ren
ansåg många och små städer ej vara nyttiga, mntan
battre vore ett inskränktare antal städer, men
större, ty endast sådane gagnade landet de andra
alldeles iniet. Postkontoret åter vore al!deles öf-
verflödigt, ty blott några få står dspersoner funnes,
som kunde ba gagn utaf det; någon undersökning
härom var ej heller behöflig Grefve Cronhjeim
trodde undersökning dock böra ske, emedan ortens
falimäktig gjort anmälan derom. För att få bref
till och från SWittsjö måste man sticka 3 1-2 mil,
om man ej ville att de skulle bhiva iiggande i flera
veckor. Orten försörjer sig med trävarubandel på
Helsingborg; men det är besvärsiet för allmo.en
att fara låvg väg med sina små poster. En köping
behöfves som upphandlar de smärre partierna och
afskickar dem, samlade till större, till stapelstad.
För öfrigt böra näringarne Jemnas fria och ej be-
tucgas med onödiga band. Frih. Ehrenborg ut-
vecklade ytterligare hvad han förut anfört. Bättre
vår det att allmogen sjelf på slättbyggden afsatte
sina produkter, än att vänjas till en köping, der de
skulle missbjudas, och således orten förlora då kö-
pingen vunne. ÅAnsåg ifjöfrigt frågan så obetydlig,
att man redan för länge sysselsatt sig med den. Hr
Troil fann det olämpligt, att Standeine befattade
sig med dylika ämnen. Tvenne, hvarandra rätt
motsatta åsigter, äro framställda. Ständerne kunna
ej afgöra hvilkendera är den rätta. Behöfver orten
stad, så kan den direkte derom vända sig till Kongl.
Maj:t. Postkontor hade flerestädes blifvit inrättade,
men måst afskaffas, och så skulle det säkert äfven
komma att gå med det ifrågavarande. Debaiten
fortsattes en stund, och Grefve Fosse samt Hr
Huartmansdorf; instämde med Fiiherre Ehrenborg,
mena Grefve Horn med Grefve Cronbjelm. Be-
tänkandet afslogs.
Hr Törneblads redan nämda skriftliga anföran-
de redogjorde för hans befattning : afseende på Civil-
lagen, och upplyste buru mycket han kunnat eller
bort . medverka, samt visade att han ej underlåtit
något som af bonom berott. Hvad den öfriga em-.
betsförvaltningen vidkom, var hans princip den,
att i tysthet verka, ej att göra uppseende, Det
sednare hade visserligen varit lätt, men han skulle
då säkerligen mindre gagnat än gezom det förfa-
ringssätt han vidtagit. Slutligen anmärkte han o-
behörigheten af de beskyllningar, som voro bonom
gjorda. Crafve C: onhjelm evisrade, att Hr Tör-
neblad varit närvarande under förutgående Plenum,
men då tegat. Han hade sjelf hört Grefsvens ytt-
randen, och bort finna att i dem ei låg nåsra ver-
sonaliteter, och till bestyrkande deraf upprepa le
nu Grefven sina ord , dem han precist mindes hu-
ru de fallit. Jast Omb:s. berättelse visade, att fö-
ga vore gjordt. Men då embetet j uppfyller hvad
man af det väntat, så vore det överflödigt. Frih.
Ehrenborg hade yttrat, det Stäntersa ej lv ade haft
någon nylia cf sina Justititie hbudsmån. Han
hada mnertlat YTtlravnd iC-
(
ale RRvAloedeg I rtr