TIHLYI Dä He vild Sans adtv VILI SR YLUSGulndlt IL Ua let. I hvilket fall som helst, eller om Biskopar och Domprostar fortvarande, såsom nu, -skola bibehållas, eller blott endera af dem, så borde dock en reglering föregå med lönerne för dessa embeten, på det icke det missförhållande i tidens längd må äga rum, att en Biskop -har i årlig inkomst 14,000 Rdr, en annan 12,000, en tredje 10,000 Rdr B:ko, o. s. v., under det en stor del af det lägre Presterskapet, som i främsta rummet har vården om religionen, saknar medel äfven till den mest torftiga utkomst. — Hr Frodell förenade sig med Hrr Holm och Ekstrand. — Hr Leffler trodde att Utskottet, i följd af de mot betänkandet af åtskillige talare gjorde anmärkningar, ej kunde komma till något annat beslut, än att uttrycka en Ständernes opinion, sedan det lärt känea densamma, och ville talaren således ej bestrida betänkandets återremitterande. — Det vore dock oemotsägligt, att kyrkan måste ha ett öfverhufvud, och, enligt den erfarenhet talaren trodde sig äga, förmodade han att det Högvörd. Ståndet vid detta tillfälle ej lärer under låta att tala om sina uråldriga privilegier. — Hr Bååth förklarade att han fullkomligt insåg vigten af det goda ändamål, som genom de ifrågavarande indragningarne åsyftades, och att hvad åtskillige värde talare anfört, efter hans äsigt, vore fullkomligt rigtigt, i hvad det afsåg en financiel besparing; men 2:ne omständigheter talade dock deremot, nemligen grundlagen i afseende på Biskopsembetena, och 1723 års Privilegier för Presterskapet, rörande indragning af Domprostbeställningarne. Då de senare stadga att Presterne skola bibehållas vid sina rättigheter, löner, m. m., hemställda talaren till ståndet, huruvida icke äfven den sistnämde frågan borde förklaras ej kunna blifva föremål för Ständernas behandling, och ville att betänkandet skulle åter remitteras, på det Utskottet öfver densamma måtte afgifva samma yttrande, som öfver den föregående. — Hr Petre trodde, att Hr Bååths anmärkning, genom hvad talaren förut anfört, hufvudsakligen blifvit besvarad. Någon begränsad latitud för framställning af Ständernas önskningar uti vigtiga, allmänna angelägenheter, kände ej talaren. En annan fråga vore, hvad verkan de kunde medföra, då de kommo i konflikt med privilegier. — Som en amplifikation af Hr Hessles yttrande, fick talaren tillägga, att, om Biskopsembetena skola fortfara, kunna lönerna regleras efter samma grund, som nu följas för en ny reglering af Landshöfdingelönerna, hvilka, efter hvad talaren erfarit, komma att utgöra för 2:ne Landshöfdingar, 6000 Rdr, fören annan del 5000 Rdr och för de öfrige Åooo Rar bko. I händelse betänkandet skulle återremitteras, hvilket af diskussionen vore anledning att förmoda, ville talaren hafva uttryckt den önskan, att Utskottet måtte föreslå Ständerne, att i underdånighet anhålJa, att Kongl. Maj:t, vid hädanefter inträffande ledigheter till Biskopsembeten, ville, så vidt ske kan, lemna dem obesatte, intill dess frågan såväl om deras förening med Domprosterierne, som om den af tidens och omständigheternes kraf påkallade, dermed sammanhang ägande löneregleringen, blifvit definitivt afgjord. — Häruti instämde Hr Hessle. — Hr Klingvall! talade äfven mot betänkandet. — Hr Santesson ansåg vigtigast att utreda frågan om sjelfva embetenas behöflighet; denna fråga ck ej afgöras derefter, att man stundom: sett de andliga angelägenheterne skötas lika väl, utan såväl Biskop som Domprost. Man hade anfört detsamma om Landshöfdingarne, i-afseende på länsstyrelsen. För sin del ansåg taiaren det vara oumbärligt, att den andliga styrelsen hade chefer. Att sammanslå Embeten vore lätt att föreslå , men svårare att verkställa och lyckades sällan. Deremot önskade talaren, att en lönereglering måtte företagas, och hvad som af inkomsterne kunde finnas öfverflödigt, indragas. — Hr Höök sade sig hafva deltagit uti Utskot tels. beslut, men med :er känvande af vigten af de anmärkningar som deremot blifvit framställde, önskade han att detsamma måtte återremitteras, — Efter det. sålunda 13 talare uppträdt mot ifrågavarande betänkande, utan att bifall dertill yrkats af någon, blef detsamma, efter framställd vroposition, återremitteradt. Slutligen föredrogs Lag-Utskottet betänkande N:o 37, i anledning af väckte motioner, om borttagande af dödsstraffet för stöld ur: bref, som ej äro under postinrättningens eller annan allmän vård. hvilka motioner Uts kottet, , uppå anförde skäl, tillstyrkt ej måtte bifallas. — Hrr Rubin och Hessle begär de att betänkandet, med hänseende till de skäl som Stolilliana rvocervantar inam fFitekattet daramrmient an för