TIHLYI Dä He vild Sans adtv VILI SR YLUSGulndlt IL Ua
let. I hvilket fall som helst, eller om Biskopar och
Domprostar fortvarande, såsom nu, -skola bibehållas,
eller blott endera af dem, så borde dock en regle-
ring föregå med lönerne för dessa embeten, på det
icke det missförhållande i tidens längd må äga rum,
att en Biskop -har i årlig inkomst 14,000 Rdr, en
annan 12,000, en tredje 10,000 Rdr B:ko, o. s. v.,
under det en stor del af det lägre Presterskapet,
som i främsta rummet har vården om religionen,
saknar medel äfven till den mest torftiga utkomst.
— Hr Frodell förenade sig med Hrr Holm och
Ekstrand. — Hr Leffler trodde att Utskottet, i följd
af de mot betänkandet af åtskillige talare gjorde
anmärkningar, ej kunde komma till något annat beslut,
än att uttrycka en Ständernes opinion, sedan det
lärt känea densamma, och ville talaren således ej
bestrida betänkandets återremitterande. — Det vo-
re dock oemotsägligt, att kyrkan måste ha ett öf-
verhufvud, och, enligt den erfarenhet talaren trod-
de sig äga, förmodade han att det Högvörd. Stån-
det vid detta tillfälle ej lärer under låta att tala om
sina uråldriga privilegier. — Hr Bååth förklarade
att han fullkomligt insåg vigten af det goda ända-
mål, som genom de ifrågavarande indragningarne
åsyftades, och att hvad åtskillige värde talare anfört,
efter hans äsigt, vore fullkomligt rigtigt, i hvad
det afsåg en financiel besparing; men 2:ne omstän-
digheter talade dock deremot, nemligen grundlagen
i afseende på Biskopsembetena, och 1723 års Privi-
legier för Presterskapet, rörande indragning af
Domprostbeställningarne. Då de senare stadga att
Presterne skola bibehållas vid sina rättigheter,
löner, m. m., hemställda talaren till ståndet, huru-
vida icke äfven den sistnämde frågan borde förkla-
ras ej kunna blifva föremål för Ständernas behand-
ling, och ville att betänkandet skulle åter remitteras,
på det Utskottet öfver densamma måtte afgifva
samma yttrande, som öfver den föregående. — Hr
Petre trodde, att Hr Bååths anmärkning, genom
hvad talaren förut anfört, hufvudsakligen blifvit
besvarad. Någon begränsad latitud för framställning
af Ständernas önskningar uti vigtiga, allmänna an-
gelägenheter, kände ej talaren. En annan fråga
vore, hvad verkan de kunde medföra, då de
kommo i konflikt med privilegier. — Som en am-
plifikation af Hr Hessles yttrande, fick talaren til-
lägga, att, om Biskopsembetena skola fortfara, kun-
na lönerna regleras efter samma grund, som nu
följas för en ny reglering af Landshöfdingelönerna,
hvilka, efter hvad talaren erfarit, komma att ut-
göra för 2:ne Landshöfdingar, 6000 Rdr, fören an-
nan del 5000 Rdr och för de öfrige Åooo Rar bko.
I händelse betänkandet skulle återremitteras, hvil-
ket af diskussionen vore anledning att förmoda, vil-
le talaren hafva uttryckt den önskan, att Utskottet
måtte föreslå Ständerne, att i underdånighet anhål-
Ja, att Kongl. Maj:t, vid hädanefter inträffande le-
digheter till Biskopsembeten, ville, så vidt ske kan,
lemna dem obesatte, intill dess frågan såväl om
deras förening med Domprosterierne, som om den
af tidens och omständigheternes kraf påkallade,
dermed sammanhang ägande löneregleringen, blif-
vit definitivt afgjord. — Häruti instämde Hr Hess-
le. — Hr Klingvall! talade äfven mot betänkan-
det. — Hr Santesson ansåg vigtigast att utreda
frågan om sjelfva embetenas behöflighet; denna frå-
ga ck ej afgöras derefter, att man stundom: sett
de andliga angelägenheterne skötas lika väl, utan
såväl Biskop som Domprost. Man hade anfört
detsamma om Landshöfdingarne, i-afseende på läns-
styrelsen. För sin del ansåg taiaren det vara oum-
bärligt, att den andliga styrelsen hade chefer. Att
sammanslå Embeten vore lätt att föreslå , men
svårare att verkställa och lyckades sällan. - Dere-
mot önskade talaren, att en lönereglering måtte fö-
retagas, och hvad som af inkomsterne kunde finnas
öfverflödigt, indragas. — Hr Höök sade sig hafva
deltagit uti Utskot tels. beslut, men med :er känvande
af vigten af de anmärkningar som deremot blifvit
framställde, önskade han att detsamma måtte åter-
remitteras, — Efter det. sålunda 13 talare uppträdt
mot ifrågavarande betänkande, utan att bifall der-
till yrkats af någon, blef detsamma, efter framställd
vroposition, återremitteradt.
Slutligen föredrogs Lag-Utskottet betänkande N:o
37, i anledning af väckte motioner, om borttagan-
de af dödsstraffet för stöld ur: bref, som ej äro un-
der postinrättningens eller annan allmän vård. hvil-
ka motioner Uts kottet, , uppå anförde skäl, tillstyrkt
ej måtte bifallas. — Hrr Rubin och Hessle begär -
de att betänkandet, med hänseende till de skäl som
Stolilliana rvocervantar inam fFitekattet daramrmient an för