viu DUULLaARLIaHUHUtL Je VI,y GIL fERHT TAP SP SAMI MND
och Ständer gemensamt redan antagen och sanktio-
perad, ider af denna art numera allmänt upphört.
Hvar och en är betryggad, hvad jag alltid antagit,
att rubbning af hvad härom blifvit beslutadt icke
kommer i fråga. Men då myntbestämningslagen
anses helig i ett, bör den lika heligt uppfyllas i
andra afseenden, isynnerhet när dessa innebära be-
slutade garantier för att realisationen må vid och
från dess början erhålla fullt förtroende.
Bland sådane beslutade garantier var äfven den.
att, före utvexlingen, proportionen af metalliska
fonden borde vara bringad till sedelstocken som
5 till 8, eo föreskrift i närvarande stund af desto
större vigt, som vexelkursen befanns, när nämde
proportion stadgades, qvadrera med myntbestäm-
ningen, hvaremot kursen sedermera stigit och ännu
står betydligt derutöfver, fastän den, i och för
snart förväntade realisationen, dessa veckor fallit
något tillbaka, ty det är naturligt, att vid hög
vexelkurs skall alltid utvexlingen från metalliska
fonden bedrifvas i större skala, än om förhållandet
vore tvertom.
I anseende härtill, och ehuru, för att icke vara
minutiös, utan lämpa mig efter deras böjelse, som
jemte mig haft bearbetning af finansregleringen, jag
gerna ville förbise, om hlott något öfver 60,000
Rdr silfver felade i den antydda proportionren, nöd-
gas jag likväl, då en mångfaldigare gånger större
qvantite silfverämne brister, såsom kalkylen N:o 2
utvisar, för min del förklara, att metalliska fonden
befinnes för närvarande otillräcklig emot både det
föreskrifoa och det nu nödvändiga behofvet, till
realisationens början och orubbade fortgång.
Skådar man inre ställningen 1i riket, i afseende
på landets förmåga att genom öfverproduktion
emot konsumtionen betrygga, det Bankens metalli-
ska fond, en gång utsläppt, skulle qvarstanna i all-
männa rörelsen och fylla dess behof af bytes- och
liqvidationsmedel, så äro utsigterna, annu åtmin-
stone, icke tillfredsställande. Ännu stå både landt-
bruk och bergsbruk i tekviskt hänseende långt ef-
ter den skickligbet, hvartill utlänningen hunnit;
och vi hafva mera att tacka våra malmers godhet,-
än deras fullkomliga bearbetning, för vårt jerns af-
sättning. Massan af fotiket har ännu icke hunnit
till den upplysning, omtänksamhet och hushålls-
anda, att den undviker utlävdskt öfverflöd, och
förbättrar sin ekonomiska ställning, utan fast hellre
förtär för dagen hbvad den förtjvnar, på ett så för-
störande sätt, att Rikets Ständer måste vara om-
tänkte, att genom lämplige författningar om bränr-
vinet söka det förebygga.
Inom Sverge saknar man derjemte garantier, att
enskiltes omtanka, förmögenhet och kredit kommer
ännu på någon tid att fylla den brist i rörelseka-
pitalet, som realisation, nu skyndsamt börjad, skulle
medföra. De blott tvenre privatbanker, som efler
sista Riksdag uppkommit i landet, äro ännu i sin
linda, och gagna endast a2:0e provinser. Med de
hårda föreskrifter, som äro i fråga att etablera
för nya, tviflar jag att sådane uppkomma. Hvpo-
teksföreningar äro väl i fråga, men hafva ännu icke
kommit att börja.
Dessa föreningar blifva icke heller att påtänka,
så länge tysta förmånhsrätter i jord finnas.
Skådar man åter yttre ställningen, så beror vår
förnämsta exportartikel af en svår medtäflan med
Engelska jernet. Det Svenska bar hitintills ägt sin
bästa och största afsättning på Norra Amerika.
Sedan kallelsen till Urtima Riksdagen utgick hafva
i det senare landet vigtiga tilldragelser inträffat.
Tuilen har blifvit från detta års början der förän-
drad, till stor förmån för Engelska jernet, som förut
betalte den vida högre än det Svenska; och striden
der inom landet, emellan Styrelsen och allmänna
Bankens förvaltare, bar fört alla näringsgrenar och
privatbanker på den yttersta krisis. Årliga penrin-
geräntan, förut ganska låg, är i denna stund upp-
dritven till en bögst orimlig punkt. Bankrotter
och förstörande skakningar höra der till ordningen
för dagen.
Häraf drar jag den naturliga slutsatsen: att i år
och kanske äfven nästa år någon särdeles betydlig
och betryggad afsältning icke är att förvänta till
Norra Amerika; att möjligen derigenom en stor del
af vår jerntillgång stannar hemma, isynnerhet om
silfverexport blir genom realisationen en handels-
industri; och jag tror att exempel från Norra Ame-
rika bör icke heller lemnas ur sigte, hvad finan-
ciela. oredor, tillkomne af icke nog kalkylerade