Utdrag af ett bref från en prest i Festerbotten dateradt den 4 April 1834. Belägevheten blir med hvarje dag betankligare. På magasinet fas Ingen kronospanmål mot bo:gen. — — Med Umeå bandlande är förhållandet enuhanda. Den enskilta välgörenheten — om ock med bästa vilja -sakvar på de ilesta ställen tillgångar. — Bark — der omtänksamheten i tid anskaffat sådan men i synnerhet halmmjöl, användt till bröd och nägon slags gröt, utgör hos många de enda födoämner, hvarmed de i det yttersta söka uppebålla sina lif. Och då man i deres vitre kan läsa de ovedersägligaste bevis på hungrens härjningar och dagligen mäste vara vittne till deras bekymmer och tårerg så undrar jag icke, om en del redan öfverlemnat sig åt en högre grad af liknöjd overksamhet eller ock obehörig misströstan. Det förflutna året är således ej att jemföra met det närvarande. Utom i andra hänseenden, — så är allt bvad vi af gåfvospaninå ex detta år erhållit endast g tun. råg, 6 tun. korn och 3 tun. hafra, kappar ober äknade. Men hvad förslår det ibland så många, helst då det redan 1 förvag är förtärdt. YVETTE Re ANNAT