pit en större silfverbeslagen sjöskumspipa, af betydligt värde. erinrede henom inför, Kämvers-Rätten, hurusom Halfvarv Larsson icke allenast inför ÖfverStåthållare-Embetet, utan äfven i Polis-Kammarens förmak, för, Hr Olver-Insocktoren enskilt, bekänt, att han stulit nämde pipe, och redogjort för de minsta omständicheter vid tjufnadens begående Hr Öfverlospektoren önskade i anledning dervat, att Halfvar Larsson måtte förklara, kvarföre han gjort en sådan berättelse, om densamma icke öfverensstämde med verkliga förbållandet. Halfvar Lavsson svarade, att han blifvit dertill skrämd och pinad. Detta hestreds på det högsta af Pelisbetieninger, och Ur Öfverlnspektoren Fineman föreställde höovom, burke orimist ett sådant förezsifvande vore, då Hulfvar Larsson, om han ville, alltförväl kunde ervmra sig, att hans erkannande inför Hr Öfvevinspektoren tillkommit mindre under ett strävgt förbör än ett vänhet samtal. Hr Öfverlespe Moren frågade, om icke Halfvar Lirsson ikagkom, burn fr Öfverinspeklo:e en, sedan den förre afgifvit sin ba ärtelse om stölden, yttrat till horom, att Hr Öfverfospektoren, som altid varit nöjd med Halfvar Larson under der tid denne uliförenve varit i hans tjenst, samt visat Halfvar Larsson flere rof af sin valvidja, ej kunnat vanta sig, att blifva bestulen af hovom, samt hurnaledes Halivar Larsson då svarat: Hr Öfverlnspektor, man bör ej skåda hunden efter håvet. Halivar Larsson vidg ek saontosen af allt detta, teraf sn ulbago alt han blifeh feönirädde: följd a vit pinad till hekonnelsen Ytterligare 4 Hspord, hvilken orsak då kunde hafva föravledt kovom dertill, öppsar han nu, att han skulie fått pen nsar för att på! aga sig stölder -pennicgar, ar hv wan? — Af Hr Otver-Inspektoren Finemar. Detta upplystes så af Hr Ofver-Inspektoren Fineman, alt fiere degar etter sedan Halfvar Larsson afollvit än bekännelse i Pobsen, hade Hr Ofver-In. rr ie a ol spektoren 1 hakiet beökt falfvar Larsson, dervid denne sagt six kunna skalla uppiystingar om hvar nandes och, för alt ytterpipan oumers yme Gb OR ligare stärkas I detta goda eppsåt, bitvit af Hr Öfver-Tospekiores Eineman begåfvad med en 16 skillingssedel. Bled dessa praninsar tade således ingen bekanselse om sjoliva stöden bifeit Hallfvar Larsson afleckad. Denna uppgif: af Uv Öfver-Tospektoren Finema kusde Halivar Larsson icke belier bestrida, men föregaf, artban fått löfte om peciaecar före bekänvelsens afgiivandi: och att han stdösda blifvit dertilil lockad — och då detta sista föresitvande af målsävaren bestreds, fattade laltvar Barsson sitt parti, och förklarade: att han hvarken hos Över-Ståthällare Emberet, för Hr Ölver Inuspektoren Fineman eller nyss inför Kämners-Röätten gjort någon, vare sig falsk eller verklig bekännetse on stölden. På aila förestalleingar, alla varningar, adda Irågor, bade Falfvar Larssan sedermera cadast det svar, att han visste icke eler ban misdes icke. Målet, som börjats under sådana auspieisr, synes ej komma att sakna sin tillböriisa längd och bredd.