skadilict, savida qvanltteten vore så stor, all nagra fordelar devigenom kunde vinnas. — Kyrkoherden Petersson fann öfvervigten af grunderna ii2ga på reservanternas sida, hvarföre han yrkade återremiss. Redan nu existerar en anteckning öfver allt hvad som införes till hufvudstaden. En anteckoing till accis vore ej binderligare för den trvafikeraude, ön den som uu redan sker. För det goda andamålet vore afgiften högst nödig. Bristen på ett na tonalmiserm vore en förödmjukelse för nationen. biskop IVallin rkade äfven återremiss. Om äfv denna accis skulle befordra landttallens återställande, så vore sådant ej skadligt. De som handla med bränvin kunde nog tåla vid sådant. — Professor Grenand:r förklara ade sig inom Utskottet hafva hört till minoriteten och förenade sig; med Dimedikus fkström. Afven han visade att det mecliza ioflytandet al accisen cj ensamt drabbade dem som bodde närmast omkring Stockholm. Om äfven landtiullarne åter kommo att upprättas, ä skulle de ej få den förhatlios egenskap. som då ce förut existerade. Yrkade återremiss. — Prosten Svedelius förenade sig med Prosten Grevitiius. Han heade ej ännu hört någon vederläggning af det hufvudsakliga skäl, som föranledt uvsottet att afslå motionen, vemligen alt dertil skn hafva till följd landttullarnes äter npprätrande. Be viljades accis på bränvin 1 Stockhelm, skule snart blifva fråga derom i de öfrive Städerne, först på bränvin, sedan på andra varer, och så mycket bränvioet blef dyrare, kunde Steesholms brunnar användas, så att priset kunde jemias narare till sänkning än till åsyftad förhöj joir ng. — Prosten Ornberg hade tyckt sig finna, at! för rveservanternes tanka ej varit nog giltig sa. Han fana ej vågot skäl att på de trafikerades bekostnad bevilja något speerelt för Stockholms sad. Dit st ömmade välsignelser från alla orter, synnerhet under Niksdagarne. Vore det fråga om nyckterhetc as befrämjande så borde man ej bålla ip endast Mi Stockholm. Aceisuppbörden skulle de sst vom förorsaka producenfen manga trakasserier och slägenle eter. — Ävikohergen Bergvall: Man hade talat om det förbatlisa landttulls-systemet. Han för sia del hvarken äskade eller hatade detsamma. Det tunde blifva sanska godt för ett godt ändamål. E: eller fann han något ondt deri, att andra städer häruti fö! hufvudstadens exempel. — Biskop af Vingårdinstämde med reservanterne inom Utskottet, och önskade, såsom ordförande utt en nysterhetsförening uti rikets andra stad Goteborg, alt, om samma accisafgift utsträcktes till de öfrige städerna, en dylik åtgärd tillvykterhetens befrämjande afven der måtte vidtagas. — Domprosten Heurlin biföll motionen, med vilkor, act uppbörden endast användes till bygvader inom Stockholm, samt alti uppbördsmännen ej blefve statens tjenstemän. Han ville bespara indragningsstaten, att, då Rikets Ständer vid en kom. mande Riksdag beslöto upphörandet af bränvinsac1) ie AUT 23 2e de (Te på cisen, få dessa på sig uppförde. — Prosten Lyth förenade sig med Lifmedikus Fkström. Lifmedikus FAström besvarade Prosten örnbergs inkast. Enligt denna borde Stockholm sjelf besörja bibehållandet af broar och slussar; detta kunde vara rätt hvad broarne beträtfar. Slussarna deremot tillhörde staten att underhålla. Utiingen annan stad finnes slussar, utom i Söderköping, och dessa äro uppbyggde på statens bekostvad. Hvad välsignelsen heträffade, som strömmade till Stockholm under Biksdagarne, så försäkrade han att högst få Stockbolmsboar bade af Piksdagarnes förmån, de fleste såg0 med samma nöje Riksd lagsmännen resa sin väg som komma. — Prosten Fedvall hade inom Utskottet tillhört majoriteten. Han bade afstyrkt molioren emedan han funnit den ofullstind:g. Obestämdt var det, buru förhållas skulle med medlen, och huru uppbörden skulle verkställas. Man hade deri glömt andra spirituosa, hvilka likasaväl som bränvin borde beligsas med accis. Inkomsten skulle dessutom hiifva otillräcklig för sitt ändamål. Man hade snarare bort yrka att en skil bort erläöggas för hvarje sup. — Proste n Mittag anförde och vederlade de omunder på! hbilka mav velat stödja afslag äå motionen. Det vore c j nugoi ondt deruti att man kom in på en ny beskattninesvär. Haa hade redan förut anmärkt alt han ansåg den indirekta beskattningen : I i to vO eller skadli ave än en. hufvudstads oe sara saledes del : Liatt vore blott