i något försvar; men allmänheten är jag skyldig de
upplysningar, hvilka dessa Herrar lätteligen kunnat
sjelfve förskaffa sig, och hvilka, enär de i en med
Stats-Utskottets betänkande öfver revisionsberättel-
serna åtföljande reservation finnes af en ledamot af
mitt stånd framställde, åtminstone synas hafva bort
föranleda desse Herrar, att taga en närmare känne-
dom om ämnet.
Jag anser mig således böra nämna, att Konungens
Befallningshafvande i Bifsborgs län hade utsett en tjen-
steman vid läns-styrelsen, att verkställa det ifrågava-
rande uppdraget emot ett arfvode af 2 Rdr bko om
dagen. Denne fann snart, att en vida längre tid,
än man förutsett, skulle fordras för uppdragets ut-
förande, samt att en hop svårigheter mötte honom,
som endast genom en noggrann kännedom af per-
soner och förhållanden kunde aflägsnas. Han un-
danbad sig derföre detsamma efter en kort tids för-
lopp: Sedan man förgäfves sökt att öfrvertala an-
dra, blef jag i enskilt bref från Landshöfdingen an-
modad, att i hans ställe biträda härmed, och lofva-
des mig att få uppbära det åt denna embetsman
anslagna arfvode, säsom ersättning för mine kostna-
der; tv uppdraget erfordrade en vidlyftig korves-
pondens med Landshöfdingeembetet, Herrar Pasto-
rer och Kronobetjeningen, en noggrann bokföring,
utskrifoing af anvisningar åt hvarje särskilt person,
emotlagaudet och granskningen af skuldsedlar och
borgesförbindelser, samt utom allt detta, en kontant
uppbörd. Allmogen, anländ från afiägsne orter med
sing dragare, kunde, för myckenheten af sökande ej
alltid vid magasinet så bhastugt, som den påräknat,
expedieras, och hade den ofta ingenting med sig för
eget och dragares behof; måste sålunda förhjelpas
dertill på ett sätt, som ej kunde ingå i undsättnings-
redogörelsen. Min tid var genom detta åtagande så
upptagen, att jag ej kunde begagna en enda dags
ledighet, hvilket min befattning vid Lånekontoret
eljest alltid medgaf mig, för att se till mitt hem
och sköta enskilta angelägenheter; och Hr Kassören
O. F. Lundgren, som af enskilt vänskap och nit
för sakens framgång biträdde mig, och utan hvars
biträde det hade varit miz alldeles omöjligt att med-
hinna göromålen, helst allmogens fördel fordrade,
att expeditionen natt och dag var i verksamhet, er-
höll bälften af dagtraktamentet, och hade visserli-
gen förtjent att erhålla en vida större ersättning
för sitt besvär.
Af allt detta synes klarligen, att någon enskilt
vinst hvarken var, eller kunde komma 1 fråga, u-
tan ett tvertom uppoffringar voro för mig ound-
vikliga. Men jag ansåg mig -ej böra undazdraga mig
tt åliggande, hvilket snart visade sig vara af den art,
att det blott kunde gagna den lidande allmogen, om
det utfördes af sådana personer, hvilka vore bekan-
te med densamma. Också blef mig snart af Lands-
höfdingen uppdragen en full beslutande rätt, vid
bezömandet af undsättningsbeloppen och vid afgö-
randet af flere andra tillsaken hörande angelägenheter;
samt vågar jag med godt samvete påstå, att mine be-
danden i denna del varit af den art, att Elfsborgs
Lanes undsättnings-anstalt, äfven 1 financielt afseen-
de, vunnit på det biträde, jag vid detta tillfälle
lemnade Auktoriteterne. Om ock kostnaden för
undsättningen i Elfsborgs Län blifvit större än i an-
dra, är ej min skuld; och hoppas jag att Landshöf-
dingen, på hvars uppmaning jag åtog mig uppdra-
get, inför allmänheten ådagalägger förhållandet;
men det osanna i uppgiften af kostnadsbeloppet
inses emellertid genast deraf, att Spannmålsqvanti-
teten utgjorde öfver 6000 tunnor, och 134 dagars
traktamente å 2 Rdr för dagen utgör inalles 368
Rdr, hvilka icke mig ensamt tillkommo, utan de-
lades.
Härmed anser jag mig hafva uppfyllt min skyl-
dishet, att sätta allmänheten i tillfälle att äfven i
de:ta fall bedöma mitt handlinzssätt, samt att lem-
na vederbörlig rättvisa åt de representanters nit och
sanvingskärlek, som i Högv. Presteståndet sökt gif-
va saken ett så förhatligt utseende.
Stockholm den 198 April 1834.
ÅA. Danielsson.
Det är med ledsnad Redaktionen genom ofvanstå-
ence artikel blifvit gjord uppmärksam på den o-
mission som blifvit begången deruti, att vi icke ta-
git närmare kännedom af Riksdagsmannen Hans
Janssons reservation, innan vi redogjorde för diskus-
sionen i Preste Ståndet; en försummelse den Högv.
Preste Ståndets Ledamöter dock synbarligen delat
med oss, emedan de eljest derigenom hade funnit
sina anmärkningar vederlagde. Vi vilja här endast
uvntasa följande korta utdrag deraf, som ännu me-