förtärd för de friska. Den 1 November försökte
den division, på hvilken författaren var tjenstgöran-
de, att under en fullkomlig stiltie gå öfver Alands
haf. I solgången uppstod en stark motvind. Rod--
den fortsattes likväl hela dagen, till dess folkets full-
komliiga utmattning, efter 20 timmars oupphörligt
arbete, tvang till det förtviflade parti, att ankra
midt på Ålands haf, efter hvad den uppgående da-
gen visade, halfannan mil från den första klippan i
skärgården, dit man anlände först klockan 4 följan-
de eftermiddag. Den Kanonslups-division, som på
detta sätt först anlände till Stockholm, var lycklig
nog att äga icke fullt tredjedelen af besättningen
sjuk. De som sedan framkommo i början af De-
cember hade fem sjettedelar deraf sjuka; mer än
tusen man dogo på hospitalerna, och hufvudsta-
dens halfva folkmängd nedsjuknade i den be-
ryktade landtvärns-sjukan. Ett eller två Ång-
fartyg skulle på några få dagar kunnat bogse-
ra hela flottan öfver hafvet, bespara staten kostna-
den af mer än en månads underhåll för densam-
ma, och rådda de flera tusende menniskolif, som
förspilldes.
Det bör härvid anmärkas, att roddflottan på stör-
re sjöar och i motväder marövererar illa och har
svårt att bjelpa sig fram. Kanhända bar man med
alltför mycket förnämt förakt blickat ned på Hr
Juringii trampfartyg. Menniskokraften, begagnad till )
trampving, är likväl tydligen starkare, än begag-
nad vid äran, Dertill kommer, att tramphjulet
icke tager så mycket vindfång som årorna, och
skulle genom en tjenlig öfverbyggnad kunna, åtmin-
store någorlunda, skyddas mot fiendens eld. Detta
sednvare är ej fallet med årorna, och författaren har
varit vittne till den händelse, då kanonslupar nöd-
gas gå ur elden, emedan en enda fientlig kula af-
klippt hela årraden, och då denna en gång blifvit
ersatt, straxt derpå förnyat förstöringen. Icke desto
mindre har, så vidt vi veta, intet allvarligt försök
blifvit gjordt, att utröna till hvad grad trampkraf-
ten är användbar för bevärade skärgårdsfarty, e-
huru det onekligen är af högsta vigt, att göra allt
hvad som kan ,bidraga till detta vapens användbar-
het och lättrörlighet, ty det är i alla fall på det,
som Sverge, till en högst väsendtlig del, måste
grunda silt försvar, icke på linieflottan, hvilken man
i detta hänseende nästan kan stryka ut ur räknin-
gen. Vi våga derföre föreslå att Stats-Utskottet
måtte, till utrönande af denna vigtiga angelägenhet ,
bestämma någon mindre summa, t. ex, 8 elier 10,
ovo Rdr. Skulle äfven ändamålet icke vinnas, vore
ett försök dertill likväl berömvärdt, och helt säkert
hafva större summor blifvit förslösade för mindre
ändamål. i
I afseende till anslaget för fjerde hufvudtiteln,
föreslå vi, att nedsätta det till högst en million, att
sålunda fördelas: 200,000 Rdr till personalens aflö-
ning och exercis, 300,000 Rdr till byggande af ka-
nonjollar, större skärgårdsfartyg, samt transportfar-
tvg för trupper, hvilka i vårt land äro så högst
behöfliga, men hvarpå, så vidt vi veta, ännu icke
är tänkt; 300,000 Rdr till Ångfartyg, och 200,000
till svåra Fregatter och mindre snällseglande fartyg.
På detta sätt skulle flottan inom 5 år vara försedd
med 12 å 15 Ångfartyg, dels bevärade dels obevä-
rade, ungefär 400 kanonjollar utom andra skärgårds-
fartyg, 3 eller 4 svåra Fregatter och några kutt-
rar, samt anslaget sedermera kunna betydligen för-
minskas, då det endast behöfde användas, dels till
denna sjöstyrkas underhåll, dels till dess måttliga
förstärkning — hvilken sistnämda likväl svårligen
då torde komma i fråga, enär vi redan förut äga
ett antal kanonjollar och några Fregatter.
Än Linieskeppen? dem tillstyrka vi, att rent af för-
sälja. Man skall kanhända förvånas öfver denna idd,
men vi upprepa det: Man försälje Linie-skeppenr.
Ingen enda fiendej mer skall beträda Svenska jor-
den, för det de icke längre ruttna i hamnen, och
den summa, som kunde lösas för dem, blef helt
säkert den enda, åtminstone den största tjenst de
någonsin gjort landet. Denna summa skulle kan-
hända gifva medel till anskaffande på en gång af
all den krigsmaterial vi sakna, och för hvilken man
vill inleda oss i statsskulds-systemet. Den skulle
kunna medgifva anslagets för flottan nedsättning
till hälften, och besparing af det anslag å tredje
Hufvudtiteln, som vi trodt böra användas till in-
köp af gevär, och för Stockholms befästande.
Vi redogjorde för en kort tid sedan för Stockholms
Södra Kämners-Rätts sednare utslag i den bekanta