förtärd för de friska. Den 1 November försökte den division, på hvilken författaren var tjenstgörande, att under en fullkomlig stiltie gå öfver Alands haf. I solgången uppstod en stark motvind. Rod-den fortsattes likväl hela dagen, till dess folkets fullkomliiga utmattning, efter 20 timmars oupphörligt arbete, tvang till det förtviflade parti, att ankra midt på Ålands haf, efter hvad den uppgående dagen visade, halfannan mil från den första klippan i skärgården, dit man anlände först klockan 4 följande eftermiddag. Den Kanonslups-division, som på detta sätt först anlände till Stockholm, var lycklig nog att äga icke fullt tredjedelen af besättningen sjuk. De som sedan framkommo i början af December hade fem sjettedelar deraf sjuka; mer än tusen man dogo på hospitalerna, och hufvudstadens halfva folkmängd nedsjuknade i den beryktade landtvärns-sjukan. Ett eller två Ångfartyg skulle på några få dagar kunnat bogsera hela flottan öfver hafvet, bespara staten kostnaden af mer än en månads underhåll för densamma, och rådda de flera tusende menniskolif, som förspilldes. Det bör härvid anmärkas, att roddflottan på större sjöar och i motväder marövererar illa och har svårt att bjelpa sig fram. Kanhända bar man med alltför mycket förnämt förakt blickat ned på Hr Juringii trampfartyg. Menniskokraften, begagnad till ) trampving, är likväl tydligen starkare, än begagnad vid äran, Dertill kommer, att tramphjulet icke tager så mycket vindfång som årorna, och skulle genom en tjenlig öfverbyggnad kunna, åtminstore någorlunda, skyddas mot fiendens eld. Detta sednvare är ej fallet med årorna, och författaren har varit vittne till den händelse, då kanonslupar nödgas gå ur elden, emedan en enda fientlig kula afklippt hela årraden, och då denna en gång blifvit ersatt, straxt derpå förnyat förstöringen. Icke desto mindre har, så vidt vi veta, intet allvarligt försök blifvit gjordt, att utröna till hvad grad trampkraften är användbar för bevärade skärgårdsfarty, ehuru det onekligen är af högsta vigt, att göra allt hvad som kan ,bidraga till detta vapens användbarhet och lättrörlighet, ty det är i alla fall på det, som Sverge, till en högst väsendtlig del, måste grunda silt försvar, icke på linieflottan, hvilken man i detta hänseende nästan kan stryka ut ur räkningen. Vi våga derföre föreslå att Stats-Utskottet måtte, till utrönande af denna vigtiga angelägenhet , bestämma någon mindre summa, t. ex, 8 elier 10, ovo Rdr. Skulle äfven ändamålet icke vinnas, vore ett försök dertill likväl berömvärdt, och helt säkert hafva större summor blifvit förslösade för mindre ändamål. i I afseende till anslaget för fjerde hufvudtiteln, föreslå vi, att nedsätta det till högst en million, att sålunda fördelas: 200,000 Rdr till personalens aflöning och exercis, 300,000 Rdr till byggande af kanonjollar, större skärgårdsfartyg, samt transportfartvg för trupper, hvilka i vårt land äro så högst behöfliga, men hvarpå, så vidt vi veta, ännu icke är tänkt; 300,000 Rdr till Ångfartyg, och 200,000 till svåra Fregatter och mindre snällseglande fartyg. På detta sätt skulle flottan inom 5 år vara försedd med 12 å 15 Ångfartyg, dels bevärade dels obevärade, ungefär 400 kanonjollar utom andra skärgårdsfartyg, 3 eller 4 svåra Fregatter och några kuttrar, samt anslaget sedermera kunna betydligen förminskas, då det endast behöfde användas, dels till denna sjöstyrkas underhåll, dels till dess måttliga förstärkning — hvilken sistnämda likväl svårligen då torde komma i fråga, enär vi redan förut äga ett antal kanonjollar och några Fregatter. Än Linieskeppen? dem tillstyrka vi, att rent af försälja. Man skall kanhända förvånas öfver denna idd, men vi upprepa det: Man försälje Linie-skeppenr. Ingen enda fiendej mer skall beträda Svenska jorden, för det de icke längre ruttna i hamnen, och den summa, som kunde lösas för dem, blef helt säkert den enda, åtminstone den största tjenst de någonsin gjort landet. Denna summa skulle kanhända gifva medel till anskaffande på en gång af all den krigsmaterial vi sakna, och för hvilken man vill inleda oss i statsskulds-systemet. Den skulle kunna medgifva anslagets för flottan nedsättning till hälften, och besparing af det anslag å tredje Hufvudtiteln, som vi trodt böra användas till inköp af gevär, och för Stockholms befästande. Vi redogjorde för en kort tid sedan för Stockholms Södra Kämners-Rätts sednare utslag i den bekanta