fingo öfvervara rättegångsmålen eller på en gang utöfva domsrätt, hvarmed det alldeles icke står i strid, att tjenstgöringen, 1 fall göromålers mängd det fordrar, förrättas på alfdelningar eller af olika domare i särskilta mål. Att den enhet i grundsatser och lagtillämpning, som förmenes blifva en följd af Högsta Domstolens arbete blott på en division, icke ar annat än chimöre, för hvilket det högre ändamålet, folkets vätt till en kraftfull och skyndsam lagskipning, icke må uppoifras, är oemotsägligt. Man besinne blott, att under successiva ombytet af dömande en efterträdande ledamot visserligen aldrig låter förmå sig, att frånvika sin egen öfvertygelse om lag och rätt, för att foga sig efter en föregångares yttvade skiljaktiga åsigter. Också har erfarenheten besannat, att sällan något mål af invecklad beskaffenhet afgöres utan omröstning, dervid utgången ofta bestämmes af en eller ock äidste ledamotens röst, och således kan utfalla alldeles motsatt, när en till större eller mindre del olika personal råkar att öfvervara ett annat mål af dylik beskaffenhet. Då likväl, i anledning af den motion jag hos vällofl. Borgareståndet — framställt, olika äsigter blifvit yttrade, huruvida frågan om föraändradt arbetssätt i Högsta Domstolen, vore af grundlagsenlig beskaffenhet, eller icke, samt lagutskottet, till hvars handläggning motionen blifvit remitterad, möjligen på, sådan grund, kunde vilja undgå, att öfver densamme, åtminstone i all vidd, meddela utlåtande, har jag, för att på ett eller annat sätt få en i min tanka högst maktpåliggande lagstiftnings-åtgärd tillvägabragt, jeralikt 56 och 81 S5 i BR. Form., ansett mig böra underställa ämnet Högl. Konstitutions-utskottets behandling. på det att, ifall någon ändring 1 grundlagen finnes böra åstadkommas, den må kunna 1 tid påtänkas. . I sammanhang härmed hemställer jag till rättelse den i berörde 4 gifne föreskrift, som äsyftar alt i allmänhet ett lika antal frälse och ofrälse ledamöter böra öfvervara målen i Högsta Domstolen. Efter min åsigt måtte wöfningen af Domarecs pligt att döma efter lag och samvete ej bero af gon kast-fördelning, eller mivdse trygghet om rättvisa äga rum, ehvad Domaren tillhör adelseller ofvälse-ståndet, men föreskriften kunde dock vid flera tillfällen blifva hinderlig, då förfall å ena eller andra sidan inträffade, som verkade på domförheten. Ea annan omständighet som grundlagens stiftare förbisett, är nödvändigheten af adjunktioner, då, i anseende till sjukdomseller andra törfall, eller ock för jäfs-förbållanden, så många af Högsta Domstolens Ledamöter ej ålerstode, som efter målets beskaffenhet erfordrades, för att utgöra domfört antal. Excmpel att en sak för sådan orsak, blifvit i längre tid hbvilande och oafgjord, lärer finnas, hvilket nogsamt visar angelägenheten att bestämdt stadgande meddelas om förfarandet i dylika fall J anledning af dessa framställningar, föreslås följande förändrade redaktion af Reger. Formen. 22 of. Högsta Domstolen bestårsaf tvenne afdelningar. ÅA hvardera skola sex ledamöter tjenstgöra efter lotimning, som mellan alla ledarmöterne verkställes 2:ne gånger Om året, vid vårsesstonens början d. i Februari och höstsessronens början d. x Sept. Bwar soknedag kl. 10 f. m. träde Högste Domstolen tillsamman. dock må från den 23 Dic. till vårscessionens början och från den 23 Juni till höstr sessioncns början afdelningarne tjenstgöra cn z serder halfva tiden hvardera. Mål i allmänhet kunna pröfvas och afsöras af fem Ledamöter, så ock af fyra, der alla fyra aro om slutet ense. I mål som gå å lif eller ära skola sju döme, och tage I sådan? mål ena afdelningen förstärkning från den andra. Saknas genom Ledamöters förfall eller jäf domfört antel äå någondera eller båda afdelningarne, då skola viec Presidenten i Svea HofRBät så ock ledamörir derstades, efter ålder i tjensten. till biträde 21 Högsta Domstolen kallas. — För att inhämta I bvad märklig mån antalet af oafgjorde mil, inkomne genom besvär eller revisions sökande, årligen uilltagit, torde Böglofl. Utskottet frön Kongl Justitie-Revisionen infordra vederbörandes föredragningsrotlar. — Utskottet skall deraf säkerligen öfvertyga sig om omöjigheten alt,