fingo öfvervara rättegångsmålen eller på en gang
utöfva domsrätt, hvarmed det alldeles icke står i
strid, att tjenstgöringen, 1 fall göromålers mängd
det fordrar, förrättas på alfdelningar eller af olika
domare i särskilta mål.
Att den enhet i grundsatser och lagtillämpning,
som förmenes blifva en följd af Högsta Domstolens
arbete blott på en division, icke ar annat än chi-
möre, för hvilket det högre ändamålet, folkets
vätt till en kraftfull och skyndsam lagskipning,
icke må uppoifras, är oemotsägligt. Man besinne
blott, att under successiva ombytet af dömande
en efterträdande ledamot visserligen aldrig låter
förmå sig, att frånvika sin egen öfvertygelse om
lag och rätt, för att foga sig efter en föregångares
yttvade skiljaktiga åsigter. Också har erfarenheten
besannat, att sällan något mål af invecklad be-
skaffenhet afgöres utan omröstning, dervid utgången
ofta bestämmes af en eller ock äidste ledamotens
röst, och således kan utfalla alldeles motsatt, när
en till större eller mindre del olika personal råkar
att öfvervara ett annat mål af dylik beskaffenhet.
Då likväl, i anledning af den motion jag hos vällofl.
Borgareståndet — framställt, olika äsigter blifvit
yttrade, huruvida frågan om föraändradt arbetssätt i
Högsta Domstolen, vore af grundlagsenlig beskaffen-
het, eller icke, samt lagutskottet, till hvars hand-
läggning motionen blifvit remitterad, möjligen på,
sådan grund, kunde vilja undgå, att öfver densamme,
åtminstone i all vidd, meddela utlåtande, har jag,
för att på ett eller annat sätt få en i min tanka
högst maktpåliggande lagstiftnings-åtgärd tillväga-
bragt, jeralikt 56 och 81 S5 i BR. Form., ansett mig
böra underställa ämnet Högl. Konstitutions-utskot-
tets behandling. på det att, ifall någon ändring 1
grundlagen finnes böra åstadkommas, den må kunna
1 tid påtänkas. .
I sammanhang härmed hemställer jag till rättelse
den i berörde 4 gifne föreskrift, som äsyftar alt i
allmänhet ett lika antal frälse och ofrälse ledamöter
böra öfvervara målen i Högsta Domstolen. Efter
min åsigt måtte wöfningen af Domarecs pligt
att döma efter lag och samvete ej bero af
gon kast-fördelning, eller mivdse trygghet om
rättvisa äga rum, ehvad Domaren tillhör adels-
eller ofvälse-ståndet, men föreskriften kunde dock
vid flera tillfällen blifva hinderlig, då förfall å ena
eller andra sidan inträffade, som verkade på dom-
förheten.
Ea annan omständighet som grundlagens stif-
tare förbisett, är nödvändigheten af adjunktioner,
då, i anseende till sjukdoms- eller andra törfall, el-
ler ock för jäfs-förbållanden, så många af Hög-
sta Domstolens Ledamöter ej ålerstode, som efter
målets beskaffenhet erfordrades, för att ut-
göra domfört antal. Excmpel att en sak för så-
dan orsak, blifvit i längre tid hbvilande och oaf-
gjord, lärer finnas, hvilket nogsamt visar angelägen-
heten att bestämdt stadgande meddelas om förfaran-
det i dylika fall
J anledning af dessa framställningar, föreslås föl-
jande förändrade redaktion af Reger. Formen.
22 of.
Högsta Domstolen bestårsaf tvenne afdelningar.
ÅA hvardera skola sex ledamöter tjenstgöra efter
lotimning, som mellan alla ledarmöterne verkställes
2:ne gånger Om året, vid vårsesstonens början d.
i Februari och höstsessronens början d. x Sept.
Bwar soknedag kl. 10 f. m. träde Högste Domstolen
tillsamman. dock må från den 23 Dic. till vår-
scessionens början och från den 23 Juni till höstr
sessioncns början afdelningarne tjenstgöra cn z
serder halfva tiden hvardera. Mål i allmänhet
kunna pröfvas och afsöras af fem Ledamöter, så
ock af fyra, der alla fyra aro om slutet ense. I
mål som gå å lif eller ära skola sju döme, och
tage I sådan? mål ena afdelningen förstärkning
från den andra.
Saknas genom Ledamöters förfall eller jäf
domfört antel äå någondera eller båda afdelnin-
garne, då skola viec Presidenten i Svea Hof-
RBät så ock ledamörir derstades, efter ålder i
tjensten. till biträde 21 Högsta Domstolen kallas. —
För att inhämta I bvad märklig mån antalet af
oafgjorde mil, inkomne genom besvär eller revi-
sions sökande, årligen uilltagit, torde Böglofl. Ut-
skottet frön Kongl Justitie-Revisionen infordra ve-
derbörandes föredragningsrotlar. — Utskottet skall
deraf säkerligen öfvertyga sig om omöjigheten alt,