det i anledning af hans motion om en Skolfo.ds inrättning. Ytterligare föredrogs Lag-utskottets betänk. (N:o 2) deri blifvit föreslaget, det rättigheten att kalla huspredikanter, hvIken Utskottet ansåg vara af privilegii natur, badanefter måtte upphöra, eller i hänseende detta förslag icke skulle i så vidsträckt måtto gillas, den endast måtte tillkomma sådane besutne medlemmar af Ridderskapet och Adeln, hvilka äro ålderstig: e eller sjuklige, samt att pröfningen af samma rättighet må tillhöra Biskop och Konsistorium. Detta betänkande fann Ståndet för godt att afslå, med den anmärkning att i Adelns privilegier iotet ord finnes om husprester och rättigheten att sådana kalla. Stats-utsk. betänk. (N:o 28), med förslag, att Wisingsö hemmansägare, i anledning af gjord ansökan, må bibehållas vid rättigheten att utgöra dagsverken till Kungsgården in natura, eller, när Kronan ej beböfver dem, betala i lösen z af hvad Länsmarkegången för driängdagsverken utsätter, blef återremitteradt, sisom, enligt flera Ledamöters yttrade tankar, ej tillräckligen tydligt. — Likaledes återremitterades samma Urskotts Utlåtande(N:o 31) i aniedning af Anders Erikssons fåån Örebro Län motion om frihet för Immetorps hyttelag i Karlskoga härad att till Kongl Maj:t och Kronan erlägga tiorde-tackjern, hvaröfver Utskottet yttrat, att frågan i sill närvaranae outredda skick icke kunde utgöra föremål för R. St:s åtgärd. Motionären ingaf nu, för att till Utskottets ledning öfverlemnas, 2:ne Konel. Maj:s skrifvelser till Kammar-Kollegium, samt gjorde dessutom Utskottet uppmärksamt på den dryga sädesskatt, som för den ifrågavarande skogstrakten årligen tllKronan skall utgifvas, samt den dryga löses killingen derför. Vidare föresom Ekonomi-utsk. atlåtande (N:o 10), i anledning af gjord motion om högre arfvode till Nämdemen för deras förrättningar i tjensten, hvilket påstående Utskottet alstyrkt, med framställning hurusom Nämdeman icke äro 1 satnad af förmåner, motsvarande deras mödor, cch dessutom efter 2:ne kunna afsäga sig tjensten, hvarjem!e Utskottet fästat Ständerras uppmärksamhet derpå, att ett löneanslag vore siridande mot den grundsatts, som med rätta alltmer synes göra sig gailarde, att municipala befattninger böra med så ringa ersättning, som möjligt, bestridas. — Johannes Andersson från Kalmar Lin OM väl alt bestyrka motionären Per Jonssons : Öland åsigter om rättmätigheten af ökad ersättning ti ill Nämdmän för deras resekostnader och försummelse vid tingen, m. m.; men ståndet faun skäligt att Utskottets betänkarde bifalla, desto hellre som en lön åt Nämdemännen skulle blifva en skatt, som ståndet skulle pålägga sg sjelf, och hvilken på sätt Utstottet och erfareuheten bestyrkt, är alldeles onödig. Ytterligare föredrogs Ekonomi-Utskottets utlåtande (N:o 12), hvari afstyr kles Nils Perssons från Örebro län motion om arvställande af Norska hingstar vid rikets stutevier. Såsom skäl tll afslag anfördes, att Chefen för Siuteri-öfverstyrelsen, i anledning af de upplysningar Utskoltet infordrat, med-. delat det utlåtznde, att de försök, som man anställt med betäckning af Norska hingstar, så väl å ston vid Strömsbolms stuteri. som allmogens ston särskilt i Smäålard, iekte tlemnat väntade resultat, utan att de fleste fölen blitvit svage och oprovortioner lige; hvarj mte upplystes, det en infödd, uillförlitlig hästkännare bestämdt yttrat, att den för så väl kända Norska hästrasen blilvit i senare tider ansenligen försämrad; hvaremot Jemilards hästar för närvarande, enligt Landshöfdivgens i Östersund berättelse till Kongl. Maj:t, äga ett inom norra provirserra erkändt företräde. — Håäremot anmärkte vu motionären, i ett skriftligt aofsrande, att stuterichefen vä: ej bort vara okunnig derom, att geacm korsving af så olika raser, som af Norska hirgstar med Strömsbolms och allmogens ston, första afveln rmöjusen ej kunnat i sg förena alla en fullgod arbetsbasts egenskaper; vidare alt Småländske histrasen är alldeles förstörd, hvadan man väl ej kan genast af densamma vänta, genom de Norske hingstarne en felfri aftöda. Fölen efter Norska biogstarne bafva trolisen j varit mindre felfei som fallit efter vära vanliga stnterihingstar. — Hvad svårigheten att anskaffa en Norsk hingst vidkommer, så gal motionaren anvisning på Gullbrandsdalen, och bet vgade, att hästar af Norsia rasen, som I Nerikes bergslag: r och Wermland äro allmännva, förmå draga 3 a 3 Skep. tackjero, och i all2 I fa, än de,