SERA TAR TM 2 Ty AME hånd MARTA STP: IR ER. RE Ny jag vid dette tultälle ville yttra vågra ord, som uttryckte deras mening, Jag kände för väl de satuderamdes tänkesätt, för att ett enda ögonblick fra, ait oien sådan opintonsyttring skulle framskymta der mivsta drag af åsidosatt undersåtlig vördnad för HKonurgen. Tv som det är ungdomen klart, att ex konstitutionell Konung representerar folkets Majestät, så finnes bland denna ungdom visserligen ingen, som ej bögt älskar och vördar den faderlize monarken på Wasas tren, ingen som ej förstår skilja mellan Konung och Regering, mellan fädernesland och det egna lutresset. Det är under Carl Johaas spira vi lärt oss, att det land är lyckligt, der foöcket får Bitt och sjelfständigt blicka sin regent i ögonen, under det hvart hierta ligger för honom i böner och välsignelser inför Guds tron. Vid universietet, der Greklands sånggudinnor och Rows heroer sro bemmastadda, kunna ej de män, som näst Konungen, söka främja fosterlandets angelagenheter, vara frammande namna: ungdomen omfattar med entusiasm allt, som utmärker dristigbet och beslut och kraft i handling, och med denna karakterens öppenhet, som tilbör den hf liga aldren, alskar den att uttala hvad den tänker och känner. Dessa åsigter framlades ock af de studerande, som mfurnit sig hos mig, och det var sjerföre ag hemställde till dem, om det ej vore mer passande alt låta nögon ur studentkorpsens ecet sköle framträda som tolk af deres opinion. Men en förnvad anhällan utverkade mitt bifall. Jag var dock så mycket mindre beredd på ett dybikt uppdras, som jag just kl. 4 hade icbjudit några vänver från landet till mig, hvilka ock, jerate ilera prestimän, gjorde mig sällskap på bestämd mna Ghk Landagard, der ej blott en talrik ungdom utan äfven flera akademiska lärare, militärer och aktade medlinmar af stadervs Borgerskap voro grupperade. Efter några stunders förlopp sjöngs den sång, som jag på anmodan några ögonblick föv författat och hvilken varit synlig i åtskilliga tidningar, fastän ej i alla med samma uttryck, som flöto ur förfis penna. Den samlide skaran, hade stennat framför akademien, och yttrade jag då — ordagrant som följer: M. I fogenting bör vara nationen så dyrbart som dess konstitutionella rättigheter. — Sverge är ännu ett fritt land, och frist vilje vi hoppas att det saall blifva, sålänge det har sn bjeltekonung och sin upgdom. Ungdomens opinion ar oförvillad, är efterverlden: och historiens: det är derföre vi här förenat oss under ljusets och himmelens egid, för att skärka sår Byllving åt de ädla representanter vd innevarande riksdag, som, trogna sitt kall, hafva hämpat och kämpa för landets väl, för folkets sjelfständighet. I en maktpåliggande fråga hafva, enligt vår mening, Borgerskapet och Bonde-Ståndet isynnerhet utmärkt sig: den kraft, den enghet, den beslutsamhet, de visat, kan ej annat än finna en återklang i friska uvgdomssinnen, som utbilda sig under Lnandagårdens kronor. Bland Borgerskapets ledaimörer vilja vi särskilt med tacksamhet erinra oss Hr Petre, — bland Bonde-Ståndets Anders Danielsson och Nils Månsson. Derpå afsjöngos nägra äldre sånger, hvarefter Jag skildes från de studerande, hvilka inom kort i lugn och gladje vandrade hem hvar och en till sin bok. Solen, som varit vittne till denna fredliga frihet, gick ner och en skönare afton sade sig mången cj på länge halva upplefvat, och Lunds invånare ej hafva sett en lugnare. För mun ensiitta del har jag både som prestman och Akademisk lärare vid åtskilliga tillfällen uttalat min bekäsnelse. Eka innerliot jag älskar konung och lagSucden frihet, afskyr jag oordningar och slafviskbetsn, och för idder, så sköna som fäåGernesland, konung och konstitutior, är jag reda att både rilderligt kämpa och — falla. Lund d. 5 April 1834. Assar Lindebad. Det vore be yvnerligt, om man icke skulle k I om ) nnna skilja mellan olika förhållanden. En i i Minerva skulle laiteligen kunna säga, alt denna Opinionsvttving vore ett Majestätsbrott, likasom hon kunde 17stiottera, alto ovalionen genom sina ombud visat den : ixve bjeltekonunmgen otacks.mhet,? då de afslogo föravsdrlugen af sjulliotvåan. Alen naltiosen har lärt sig alt göra cenna behöfliga distinton: dertill bar den uog upplysving. Man kan således älska t. es konanpger, men vara högeligen missnöjd med minisiten; alsaa Aensleren, men vara högligen missnöjd