SERA TAR TM 2 Ty AME hånd MARTA STP: IR ER. RE Ny
jag vid dette tultälle ville yttra vågra ord, som
uttryckte deras mening, Jag kände för väl de
satuderamdes tänkesätt, för att ett enda ögonblick
fra, ait oien sådan opintonsyttring skulle framskymta
der mivsta drag af åsidosatt undersåtlig vördnad
för HKonurgen. Tv som det är ungdomen klart,
att ex konstitutionell Konung representerar folkets
Majestät, så finnes bland denna ungdom visserligen
ingen, som ej bögt älskar och vördar den faderlize
monarken på Wasas tren, ingen som ej förstår
skilja mellan Konung och Regering, mellan fäder-
nesland och det egna lutresset. Det är under Carl
Johaas spira vi lärt oss, att det land är lyckligt,
der foöcket får Bitt och sjelfständigt blicka sin re-
gent i ögonen, under det hvart hierta ligger för
honom i böner och välsignelser inför Guds tron.
Vid universietet, der Greklands sånggudinnor och
Rows heroer sro bemmastadda, kunna ej de män,
som näst Konungen, söka främja fosterlandets an-
gelagenheter, vara frammande namna: ungdomen
omfattar med entusiasm allt, som utmärker dri-
stigbet och beslut och kraft i handling, och med
denna karakterens öppenhet, som tilbör den hf
liga aldren, alskar den att uttala hvad den tänker
och känner. Dessa åsigter framlades ock af de
studerande, som mfurnit sig hos mig, och det var
sjerföre ag hemställde till dem, om det ej vore
mer passande alt låta nögon ur studentkorpsens
ecet sköle framträda som tolk af deres opinion.
Men en förnvad anhällan utverkade mitt bifall.
Jag var dock så mycket mindre beredd på ett dy-
bikt uppdras, som jag just kl. 4 hade icbjudit nå-
gra vänver från landet till mig, hvilka ock, jerate
ilera prestimän, gjorde mig sällskap på bestämd
mna Ghk Landagard, der ej blott en talrik ung-
dom utan äfven flera akademiska lärare, militärer
och aktade medlinmar af stadervs Borgerskap voro
grupperade. Efter några stunders förlopp sjöngs
den sång, som jag på anmodan några ögonblick
föv författat och hvilken varit synlig i åtskilliga
tidningar, fastän ej i alla med samma uttryck, som
flöto ur förfis penna. Den samlide skaran, hade
stennat framför akademien, och yttrade jag då —
ordagrant som följer:
M. I fogenting bör vara nationen så dyrbart
som dess konstitutionella rättigheter. — Sverge är
ännu ett fritt land, och frist vilje vi hoppas att det
saall blifva, sålänge det har sn bjeltekonung och
sin upgdom. Ungdomens opinion ar oförvillad, är
efterverlden: och historiens: det är derföre vi här
förenat oss under ljusets och himmelens egid, för
att skärka sår Byllving åt de ädla representanter
vd innevarande riksdag, som, trogna sitt kall, haf-
va hämpat och kämpa för landets väl, för folkets
sjelfständighet. I en maktpåliggande fråga hafva,
enligt vår mening, Borgerskapet och Bonde-Ståndet
isynnerhet utmärkt sig: den kraft, den enghet, den
beslutsamhet, de visat, kan ej annat än finna en
återklang i friska uvgdomssinnen, som utbilda sig
under Lnandagårdens kronor. Bland Borgerskapets
ledaimörer vilja vi särskilt med tacksamhet erinra
oss Hr Petre, — bland Bonde-Ståndets Anders
Danielsson och Nils Månsson.
Derpå afsjöngos nägra äldre sånger, hvarefter Jag
skildes från de studerande, hvilka inom kort i lugn
och gladje vandrade hem hvar och en till sin bok.
Solen, som varit vittne till denna fredliga frihet,
gick ner och en skönare afton sade sig mången cj på
länge halva upplefvat, och Lunds invånare ej hafva sett
en lugnare.
För mun ensiitta del har jag både som prestman
och Akademisk lärare vid åtskilliga tillfällen utta-
lat min bekäsnelse. Eka innerliot jag älskar ko-
nung och lagSucden frihet, afskyr jag oordningar
och slafviskbetsn, och för idder, så sköna som fäå-
Gernesland, konung och konstitutior, är jag reda att
både rilderligt kämpa och — falla.
Lund d. 5 April 1834.
Assar Lindebad.
Det vore be yvnerligt, om man icke skulle k
I om ) nn-
na skilja mellan olika förhållanden. En
i i Minerva
skulle laiteligen kunna säga, alt denna Opinionsvtt-
ving vore ett Majestätsbrott, likasom hon kunde 17-
stiottera, alto ovalionen genom sina ombud visat den
: ixve bjeltekonunmgen otacks.mhet,? då de afslogo
föravsdrlugen af sjulliotvåan. Alen naltiosen har lärt
sig alt göra cenna behöfliga distinton: dertill bar
den uog upplysving. Man kan således älska t. es
konanpger, men vara högeligen missnöjd med mini-
siten; alsaa Aensleren, men vara högligen missnöjd