Oaktadt allt hvad ryktet berättat om, att civil-
lagsprojektet vid denna Riksdag skulle komma att
öfverlemnas till Rikets Ständer, var det utan tvif-
vel en surpris för mången, att detta verkligen sked-
de sistlidne gårdag, då redan nära teone månader
af Riksdagen förflutit, och koappt så lång tid af
den i grundlagen bestämda terminen för dess längd
återstår, som fordras för utskiifvande af de bif-
vande remisserna och de anmärkningar, hvartill en
så utomordentligen vigtig och omfattande tillökning
i riksdagsgöromålen otvifvelaktigt skall gifva anled-
ning.
Denna surp ris måste betvdligt ökas, då man fin-
ner, att Regeringen icke å sinsida gjort någon form-
lig proposition om civillagens antagande eller ens
yttat en bokstaf om sin åsigt deröfver utan endast
likasom för att ytterligare på en tid komma från sa-
ken, öfverlemnat hefa luntan (Läsaren ursäkte detta
uttryck, hvilket icke innebär någon mindre aktning
för det i så många afseenden förträffliga arbetet) åt
Stänaerna, för att sedan låta det komma att bero på
omständigheterna, huruvida icke äfven all den möda
desse derpå nedlägga, blir förlorad genom nekade
sanktioner från Styrelsens sida.
Vi bekänna vår oförmåga att i denza stund göra
klart för oss, huru, under sådana förhållanden,
detta ämne skall behandlas, för att komma, vi
vilje icke säga tll slut, men åtminstone till någon
början dermed, uvder den nu återstående tiden.
Hvad som deremot är tydligt, det är, att om Riks-
dagen härigenom skulle komma att förlängas öfver
nyåret, så är det åtminstone denna gången icke
representanternes skuld, som både i Stats-, Bevill-
nicgs- och Bankoutskotten, der de vigtigaste må-
len förekomma, icke sparat det mest anstiäng-
da arbele för alt påskyvda sakernes afgöran-
de. — Absolut nödvändigt lärer det ai ailt fall
befinnas, att Rikets Ständer icke nu taga mera för sig
än Giftermåls- och Ärfda-Balkarna, och lemna d
öfriga till afgörarnde vid en annan Riksdag. Enr-
dast på sådant sätt kan någon utsigt öppnas attic-
ke helt och hållet stadna i stöpet med detta för
hela nationen så vigtiga ärende.
— i!