laride hädanefter: kommer att upphöra, trodde man sig böra Undvika en strid, som ej kunde leda till någon nytta. — Doktor Heurlin instämde med Prosten Åstrand. Stats-Utskottet hade gått ganska långt, då det förklarat, att revisorerne icke saknat anledning till anmärkning. Dessutom vore olägenheten hädanefter afhjelpt, emedan de ifrågavarande räkenskaperne hädanefter komma att intagas i Rikshufvudboken, och sålunda blifva tillgänglige för revisorernes granskning. — Professor Morn fann att i sakens nuvarande skick ej något annat kunde göras, än hvad Stats-Utskottet föreslagit. Han beklagade, att ett dylikt förhållande uppstått. — Biskop Wingård förenade sig med Prosten Åstrand. — Doktor Heurlin gjorde den anmärkning vid hvad Prosten Lignel anfört att ändamålet med en Statsrevision ej vore att granska underordnade embetsverks råkenskaper. Detta tillhörde Kammar-Rätten. Revisorerne böra granska, huru statsmedlen förvaltas af Regeringen, att hvarje anslag användes till sitt ändamål o. s. v. — Utskottets betänkande i denna 4I bifölls. 2 5. Utskottet yttrar i denna att det ej anser den decharge, som meddelas Konungens rådgifvare, kunna utsträckas derhän, att Konungens föredragande derigenom frikalias från ansvar för statsmedlens behöriga förvaltoiag. Detta föranledde någon diskussion. Domprosten Lidman trodde, att ingen skillnad bör vara emelian den decharge, som meddelas konungens rådgifvare och föredragande. — Prosten Stenhammar åberopade senaste Riksdags beslut, hvari den mest ampla decbarge blifvit meddelad. Utskottets yttrande i denna Y borde anses i blott såsom en anmälan, ej fordrande vågon handlägguing. — Biskop ZfHedren anmärkte, att den oformligbeten funnes 1 vår statsförfattning, att Riksens Sänder kunna utdela decharge, och derjemte hafva Revwviscerer, hvilka sedermera kunna göra anmärkningar. Detta behöfde rättelse. — Prosten Ästrand bade inom utskottet trott att Riks. Ständers uppmärksamhet borde fästas på denna sak. Den enslaste utvägen till rättelse häruti vore, att Riss. Ständer med största varsamhet meddelade decharge. -—Doktor Heurlin gillade ej Biskop Hedrdns åsigt. Man borde härati söka undvikaall grundlagsförändring. Saken vore hjelpt, om Revisorerne endast ansågos som referenter — Biskop Mingärd, ansåg det af Prosten Stenhammar citerade Riksdagsbeslutet vara så afgörande,l att ingenting vore vidare att göra. — Utlåtandet rörande denna 4 förklarades böra ej återremitteras, hvaremot Biskop Hedren reserverade sig. 3 5. I anledning af åtskillige i denna f anförde af Kongl. Maj:t af gunst och nåd beviljade eftergifter, hemställer Utskottet, art Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånigbet anhålla, det restitution och eftergift af medel, som, i följd af laga kraftvunna beslut, till Statsverket ingått eller dit böra ingå, icke må i annan ordning beviljas, än författoingarne bestämdt stadga och förmå. — anledning häraf fästade Prosten Lignell uppmärksamheten på åtskilliga ickonseqvenser uti Utskottets behandling af frågor, rörande Kongl. Maj:ts dispositioner af allmänna medel. Åtskilliga dylhka dispositioner hade Utskottet, uti af talaren citerade f, ansett böra föranleda , och andra ej föranleda till någon Riks. Ständers åtgärd. Detta ämne föreföll honom både uti princip och tillämpning tvetydigt eller mindre utredt. Utskottets åtgärder antyda en obestämdhet, som skulle gränslinien icke vara nog tydligt uppdragen emellan de båda statsmakternas inbördes dispositionsrätt öfver statsmedlen. Är det Kongl. Maj:ts höga rätt att af gunst och nåd meddela restitutioner, eftergifter och afskrifningar af vissa allmänna medel, så tyckes ej heller något hinder möta för Kongl. Maj:t, att utan Ständernes hörande nådigst meddela afskrifningar äfven å andra, eller iveriom, och sålunda synes Utskottets hemställan i ettdera fallet böra förfalla. Talaren hemställde derföre, om icke Utskotiet borde särskilt anmodas utreda allmänna förhållandet med dispositionsrätten af allmänna medlen, så att någon bestämd princip och regel må finnas till ledning för omdömet, hvarigenom ett vacklande fram och åter uti ärendernas bedömande må kunna förekomma. Mycket onödigt skrifveri och flera obehöriga anmärkningar, rörande Statsverket, skulle derigenom upphöra. — Doktor Heurlin upplyste förhållandet i afseende på de af Prosten Lignell anförde dispositioner, ibland hvilka de, som Utskottet ej ansett böra föranleda nägon Riks. Ständers åtoärd. alla voro af den netur. att de af nåvan ornna